Njutbara meningar

Jag ville ha lite färg till min Berit som under en period bor på ett fartyg och under en het dag i maj satt jag i det svala biblioteket och läste Harry Martinson. Som liten ackorderades han ut som sockenbarn och arbetade bland annat som sjöman 1919-1926. I romanerna Resor utan mål och Kap Farväl har han skrivit om sina upplevelser.

Vilka meningar och vilken njutning att läsa dem. Här kommer två citat:

”Själv har jag rest alltför planlöst, alltför irrblossartat, för att kunna ge annat än resornas disharmonier. Men låt oss tala lite ändå – om jordens här- och därliv.
Ty detta, att resa är inte att skratta sig fram i Toscana eller att på Sicilien lära sig konsten att bolla med tre apelsiner. Att resa kan vara att lida sig tum för tum fram över jorden, strunta i vad gatorna heta när man kommer till Rio de Janeiro, emedan man aldrig har tanke på att använda dem i litterärt syfte.”

”Så fladdrar man kring jorden med sin längtan och oskrivna reseskildringar staplas i ens själ.”

Nu tillbaka till Berit. Ajöss. Vi ses till sjöss. Eller på någon blogg.

P.S. Martinson fick nobelpriset 1974 tillsammans med Eyvind Johnson. Båda var ledamöter av Svenska akademien.

Publicerat i bra läsning | 4 kommentarer

Bästa dagen

Loppet på sju mil i lördags var jättekul. Här i södra Roslagen där jag tränat är naturen kuperad. Runt Orsa sjön var det mestadels platt och det gick oväntat bra att cykla. Solen sken, temperaturen låg runt 27-28 grader, inga kastvindar. Då och då skymtade den glittrande sjön. I Orsa hade ett 20-tal människor från ett äldreboende satt sig på en lång rad längs vägen för att heja fram oss. Utanför Mora var jag en decimeter ifrån att köra på en ekorre.

Jag älskar känslan av att vara i rörelse, att min kropp fungerar. Efteråt låg jag i gräset, i skuggan av några höga tallar och tänkte, nej kände, att det här var min hittills bästa dag i år.

Nu återstår projektet Göra klart manus.

Publicerat i okategoriserat | 8 kommentarer

Kanske är jag bara ute och cyklar

Maj 2018 kommer att gå till världshistorien i mitt lilla universum. Jag har varit uppslukad av främst två saker: träningen och skrivandet. Ibland har de arbetat i skön symbios, men de har också liknat ett grälsjukt par som sänker varandra.

Förra året hade jag hälsporre, mitt löparhjärta saknade något och det fick bli cykling. Det får inte plats någon cykel i mitt hjärta. Jag är rädd för trafiken (försöker skaffa mig tunnelseende), för farten i nerförsbackarna (har inget stereoseende) och numera är jag också rädd för att blåsa omkull i en kastvind (är för mycket förutseende).

Men detta hindrade mig inte från att anmäla mig till Siljan runt, tolvmilssträckan, en novemberkväll förra året, framför brasan, inlindad i en trygg filt. Hade jag cyklat tidigare? Lite. Någon gång. Men lyckoruset vid målgången vibrerade redan i mig.

Tron på att jag skulle kunna cykla så många mil var exakt lika naiv som när jag skrev mina första manus och trodde att de skulle duga för publicering.

På min födelsedag för ett par veckor sedan önskade jag mig en cykeltur av min man och det fick jag. Han tog ledigt från jobbet och cyklade sakta i min takt. 8 mil. Det var inte lätt. I drickapauserna mådde jag illa och ville spy, en gång var jag tvungen att lägga mig i diket en stund. Att vi hade årets dittills varmaste och soligaste dag gjorde det inte enklare.

Den färden och alla andra korta och långa cykelturer jag har gjort nu i vår – sammanlagt 56, 4 mil – har lärt mig mycket om mig själv. Hur svag och rädd jag är. Men också hur seg jag kan vara. Jag har hört göken, njutit av rapsfält och barrskog, och jag har tankat syrendoft för hela det kommande året. Häpet har jag också lyssnat på mina plötsliga skrattanfall där på cykeln som för mig bort och hem, och ledmotivet till Indiana Jones som dyker upp och som jag måste sjunga högt med låtsasord: Dutti dutti dutti du …

Vad vill mitt psyke säga mig? Är jag på ett underbart äventyr? Eller försöker jag dämpa rädslan, aj, aj, nu kommer det en sådan där dammig långtradare igen.

Mitt förhållande till manuset och tanken på kommande refuseringar har följt samma kurva som träningen. I början av maj träffade jag lektören på ett kafé. Jag fick ställa frågor utifrån de synpunkter hon skickat till mig tidigare. Dagen efter jobbade jag fram en lista på vad jag ville ändra och lägga till. Det blev fyra punkter. Tre har jag gjort. Den sista, den svåraste, hoppas jag hinna göra klart under kommande vecka.

Den 2 juni är det dags för Siljan runt-loppet och jag har bytt färdväg till sju mil. Är det ett misslyckande att vara realistisk och byta ner sig? Nej, det får det inte vara. Men en liten tagg finns där. I teorin tänker jag att det är bra att våga misslyckas. Men jag har också läst att om man sätter alltför höga mål och ständigt misslyckas blir man bara olycklig och till slut inte vågar någonting. Målen ska vara höga men ändå realistiska.

Vi hörs på andra sidan.

P.S. En klok vän säger att det inte handlar om att lyckas eller misslyckas. Det handlar bara om att cykla så långt det känns kul.

Publicerat i mitt skrivande | 12 kommentarer

Tankar på egenutgivning & lite annat

I perioder tänker jag att jag verkligen vill att Berit ska bli en tryckt bok. Så mycket att jag kan ge ut den själv. Jag ser två versioner. I den ena köper jag alla tjänster och kostar på den allt som måste till för att få ett professionellt resultat. I den andra köper jag redaktör- och språkgranskartjänsten men gör själv omslag och sätter inlagan. Det handlar inte bara om ekonomi, det handlar också om hur mycket jag är beredd att ligga i och sälja den. Vem är jag som författare till en bok? Det är en fråga som jag måste svara på innan jag väljer.

Jag har jobbat med tidningslayout i Indesign. Det är många år sedan (under mina sista fem år var jag enbart reporter) men jag kan verkligen längta efter att skaffa programmet och återupptäcka glädjen i att jobba med det. Att pilla med inlagan så att den blir snygg skulle vara ett nöje och den skulle bli bra. Omslaget skulle jag lägga ner stort arbete på (har redan flera idéer) och tror att det kan bli okej, kanske lite bättre än okej. Men den som är ett proffs skulle naturligtvis se att jag inte är ett.

Drömscenariot är förstås att bli antagen av ett förlag. Jag har ett speciellt i sikte, det är naturligtvis rena vansinnet att tänka så snävt, men nu är det så att jag verkligen vill hamna där. Flera små tecken har lett mig dit. Helt galet.

Först måste manuset bli klart. Och jag har en tävling den 2 juni som jag måste träna till. Två saker som tar all min ork. Därför har jag avbokat allt jag kan i maj. Kulturgrejerna är över – det sista blev Moderna museet där besökarna var det mest intressanta inslaget. Mitt eget födelsedagsfirande får skjutas från maj till juni. Och så vidare. Den här tiden på året är jag som mest skör och måste ta hand om mig.

Trevlig Valborg!

P.S. Eftersom jag inte kommer in till Stockholm den här våren repriserar jag en bild från Söder tagen den 2 maj förra året.

Publicerat i mitt skrivande | 18 kommentarer

Bra helgkurs

Nu har jag varit på Skriva för ljud-kurs i dagarna två och känner mig glad och inspirerad. Läraren Anders Fager hade ambitionen att vi efteråt skulle ha Ökad förståelse för branschen och Ökad förmåga i att planera och skriva ljudbok. Det tycker jag att jag har fått.

Vi pratade bland annat om att planera en berättelse och i ett par gruppövningar strukturerade vi upp handlingen i olika avsnitt.

Jag tar med mig mycket från kursen. Bland annat en synopsismall, som jag hört eller sett tidigare men vet inte ifrån var. Anders Fager sa okej till att jag bloggade om den. Han använder den alltid när han ska sälja in en idé.

  • Vad är detta?
  • Var utspelar sig detta?
  • Vilka handlar det om?
  • Hur börjar det?
  • Vad händer sedan?
  • Hur slutar det?

På lördagskvällen satt jag hemma och svarade på frågorna när det gäller berättelsen om Gabriel. Det kändes inte svårt alls och jag tyckte att jag vässade händelseutvecklingen bara genom att göra det.

I dag, måndag, lägger jag undan allt om Gabriel för att ta nya tag med Berit, men vill jag senare göra ett grundligare synopsis om Gabriel tar jag varje avsnitt (eller kapitel i det här fallet) och svarar återigen på de sista tre frågorna. Och sedan är allt klappat och klart (eller?). En sak är säker: Om jag någonsin ska bli en fena på att skriva synopsis så är det just den här mallen som passar mig.

Önskar er alla en fantastisk härlig måndag.

Publicerat i mitt skrivande, skrivarkursen | Märkt , , | 10 kommentarer

Det körde ihop sig lite

I lugn och ro förflöt veckorna. Jag skrev på Gabriel, det gick lysande, och jag låtsades liksom inte om att jag väntade på ett lektörsutlåtande. Nej, nej, inte tänkte jag på Berit. Jag tänkte … till exempel … på kursen kommande helg. Till den skulle vi medtaga papper och penna, och eftersom förberedelserna därmed inte var alltför betungande, hade jag all tid i världen att jobba vidare på G.

Efter att jag insåg att den nya G skulle bli en kort roman – kanske till och med en kortroman, definitionen på en sådan är att antal ord ligger mellan 17 500 och 40 000 – har jag också tänkt att den skulle passa för ljud. Det skulle vara kul att försöka göra den rak, utan olika tidsplan, mycket dialog, sparsmakat med miljö och så vidare.

I måndags rörde det ihop sig. Först kom nya direktiv från kursledaren. Han vill att vi funderar kring en berättelse som vi skulle vilja berätta i en ljudbok. En berättelse med början, mitt och slut. Vidare ska vi ta med någon sida och läsa högt. Vad kul, var min första tanke.

Jag brukar läsa högt när jag skriver. Men nu när jag provläste högt och samtidigt tänkte mig en lyssnande skara som skulle hänga med i handlingen och helst också vilja höra mer tyckte jag att texten var dålig. En timme senare hade den sjunkit till usel. Men då fick jag annat att tänka på. Lektören hörde av sig – flera dagar innan jag ens tänkte börja vänta på hennes utlåtande.

”Eftersom det är så välskrivet och genomarbetat har jag lagt ribban högt”, skriver hon om Berit-manuset. ”Dess största tillgångar är persongestaltningen och den tidsanda och miljö som genomsyrar texten.” Men mitten av manuset är dess svaghet. ”Scenerna känns ibland outnyttjade, ibland utan riktig framåtrörelse och det slarvas med gestaltningen.”

Resten av måndagen blev lite rörig: Hjärnan försökte finna lösningar på Berit-problem och samtidigt hotta upp Gabriel-texten inför kursen. Men nu, onsdag morgon, har jag landat. Jag har förberett mig inför kursen och jag vet vad jag vill ställa för frågor inför den träff jag ska ha med lektören (förutom skriftlig respons ingår en timme irl). Känns lite som en favoritdag.

Publicerat i mitt skrivande, skrivarkursen | 14 kommentarer

I väntan på lektörsutlåtande

Förra året fick jag en synopsismall av en kurskamrat. Den har bidragit till att jag förstår så mycket mer om skrivandet i dag än vad jag gjorde när jag skrev Tuva (som jag för två år sedan skickade in till förlagen).

Snöflingemetoden eller ett linjärt skrivet synopsis lockar mig i teorin. Men när jag sedan har jobbat ett tag på en av metoderna tappar jag fantasin och lusten. Samtidigt ser jag fördelarna med att ha allt byggmaterial hemma från början. Det blir ett fasligt sjå att åka till brädgården och köpa till hela tiden. Ibland kommer jag hem med sekunda varor, ibland har de slut på det jag vill ha.

Mallen är uppbyggd så här: Den har sex rutor på varje rad. Varje rad är en scen. I varje ruta ska författaren fylla i Scen, Syfte, Konflikt, Vad händer, Tid/miljö samt Antal sidor.

I somras försökte jag använda mallen på en ny Tuva. Jag kom inte på någonting. Sedan använde jag mallen på den befintliga text jag hade om Berit. Att bara använda de sex rubrikerna kändes sterilt och därför klistrade jag även inledningen på varje scen.

Att sitta och analysera scen efter scen var tråkigt men oerhört givande. Till exempel upptäckte jag att flera scener efter varandra startade på liknande sätt och att flera scener hade samma syfte eller konflikt. Jag jobbade om och fick färre och bättre scener. Gnetandet medförde att jag har fått en högre medvetenhet om vad jag sysslar med när jag skriver.

Så gör jag nu ett synopsis med nya Gabriel? Nja. Först några rader om Berit. Hon vilar ut hos en lektör. Andra mötet med testläsare Emma var lika bra och inspirerande som det första. Vi pratade även om min issue ”grejen X som utlöser händelsekedjan och det som får huvudpersonen att börja agera”. Jag hade kommit på en annan trigger och hon tyckte att den fungerade. Vilket gjorde mig oerhört glad.

Samma vecka som jag ska gå kursen Skriva för ljud kommer jag att få respons från lektören. Det betyder att jag har tre veckor på mig med att jobba med Gabriel. Jag har skrivit inledningen plus ett antal scener till och har därefter gjort något slags halvsynopsis på vad som ska hända i olika kapitel. Jag har också tänkt ut vilken research jag behöver. Nu först ska jag faktiskt skriva slutet. Det har jag nästan klart för mig och jag behöver ingen research.

Lite annat smått och gott:

  • Min En kulturgrej i veckan (fram till slutet av april) får mig att tänka till och göra något speciellt varje vecka. Bilden är från mitt besök i början av mars på Liljevalchs och deras Vårsalong. Konstverket föreställer några av 365 figurer som gör yoga. Konstnären Stefan Bennedahl, som gör yoga varje dag, tillverkade under ett år en keramikfigur varje dag.
  • När jag pratade manus med Emma var vi på Fotografiska. Bara att sitta i deras restaurang med utsikt över Saltsjön och Djurgården gör en på extra kreativt humör.
  • Jag har också träffat skrivarvännerna från Sörens olika kurser. Vi var på Löwenbrau och hade många inspirerande samtal.
  • Den här veckan gjorde jag det lätt för mig. Jag tittade på en film på Netflix. Valde Love Actually som jag inte sett på många år. Bästa repliken är när Colin Firths rollfigur, som är krimförfattare, får frågan om hans bok är läskig. Han svarar att det läskigaste är att den är så illa skriven.
  • Pia på Pias Lilla Kulturblogg intervjuade Anders Fager här. Som författare och lärare (jag ska ha honom på helgkursen) tycker han att det är ”skitlätt” att skriva teveserier. Ha ha. Så det tänker jag övergå till nästa år.

Glad Påsk! Och glad April! Jag hör av mig efter kursen 21-22 april.

Publicerat i mitt skrivande | 25 kommentarer