Vi måste faktiskt prata om åldern

Va, ska hon blogga två gånger samma dag nu? Skulle hon inte sluta? Jo, jo, men jag går igenom mina halvfärdiga idéer till bloggen, kastar de flesta. En som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med är:

Vi måste tala om åldern – åldern på huvudkaraktären och åldern på författaren.

Jag har sparat en länk från augusti 2015 då Christina Lindström på Debutantbloggen skrev: Det är inte för sent. Men fick bland annat följande kommentar av signaturen Marie:

”Inte för att lägga sordin på stämningen, men jag undrar dock om förlagen är så intresserade av äldre författare? Snarast är väl äldre debutanter undantagen som bekräftar regeln. De exempel du nämner debuterade dessutom för många år sedan, i vissa fall för jättelänge sedan. Idag är ”ung” i 10 fall av 10 bättre än ”gammal” (för att inte tala om ”ung och vacker” som slår det mesta). Jag tror att man måste vara en exceptionellt mycket bättre författare om man ska vara intressant för förlagen vid 50+ och stå sig i konkurrensen med 25- eller 35-åringar. Inte bara för att man är mindre ”marknadsföringsbar” och gör sig sämre på bild, utan också för att man inte förväntas ha särskilt mycket utvecklingsförmåga kvar.”

Det gjorde mig så förbannad. Det var inte signaturen Marie som jag blev arg på, hon var bara en budbärare, jag blev upprörd över sakernas tillstånd och jag visste inte vad jag skulle göra med det eller vem jag skulle vända mig till.

Jag har nämnt att jag inte tror att något förlag är intresserad av min Berith. Det beror på flera saker: hon flyr från Sverige och bor på olika ställen i världen (miljön ska vara svensk har jag hört), det är lite av en roadmovie (förmodligen omodernt), hon är 18 när hon kommer till London och är 63 i nutid i Argentina (aj, aj, en gammal människa) då hon får två besked som vänder upp och ner på hennes liv ännu en gång. Skrivet av ännu en gammal människa.

Men allt det där måste jag strunta i, jag roar mig själv ofantligt och jag vill se Berith komma i mål. Apropå på det så måste snart rusa. Ska ta båten till Åbo. Tidigt i morgon bitti ställer jag om tiden till 1980. Och blir Berith för en stund, där hon står på däck i mörkret och ser ljusen från Åbo komma allt närmare. Så här nära Sverige har hon inte varit på nio år.

Skepp o’hoj!

Publicerat i mitt skrivande | 20 kommentarer

Konsten att döda

I somras läste jag två skrivhandböcker som riktar sig till en målgrupp som jag inte tillhör. Men, lite förvånande, hade jag stor behållning av Fredrik Lindqvists Att skriva filmmanus, som jag bloggade om här. Den andra boken gav mig lika mycket, fast på ett annat sätt.

Sören Bondeson: Konsten att döda. Så skriver du en kriminalroman.

Det var Jenny Forsberg som på sin blogg rekommenderade den. Hon presenterar boken så bra så jag citerar några rader av henne:

konsten-att-doda-sa-skriver-du-en-kriminalroman”Boken är tydligt indelad i kapitel som handlar om perspektiv, scener, dialog och så vidare. Den är konkret och innehåller dessutom gott om exempel ur böcker av tre kända deckarförfattare: Jens Lapidus, Åsa Larsson och Tove Klackenberg, alla tre tidigare elever till Sören. Jag kan verkligen rekommendera den här boken till dig som skriver eller vill skriva deckare. Men faktiskt också till alla andra som skriver skönlitteratur, i alla fall om du inte har något emot deckare.”

Allt som handlar om Åsa Larsson lusläser jag. Hon är en av mina favoritförfattare. Bland annat får vi veta att hon skriver sakta och vrider och vänder på varje mening. Det brukar bli en sida per dag men då är den så gott som färdig. ”Om jag skriver för slarvigt tappar jag magin, och kontinuiteten.” Hon brukar läsa vissa böcker i rent studiesyfte. ”Det kan handla om hur man ökar tempot, får läsaren att bli uppslukad eller rent språkliga saker.” En roman som hon har läst sju gånger är Aprilhäxan av Maj-Gull Axelsson.

Jag har tänkt många gånger att jag ska läsa några favoritböcker på det sättet. Men det har ännu inte blivit av. Men efter nyår vill jag börja. Då blir det Carina Rydberg, som har ett sug i sina böcker som jag vill komma åt. För gestaltningens och karaktärernas skull blir det Åsa Larsson. Kanske läser jag om Aprilhäxan också. För som jag minns det var den enormt bra.

Läser du böcker i studiesyfte? Vilka författare ger dig i så fall mest?

Publicerat i bra läsning | Märkt | 20 kommentarer

Varför har du skrivit den här boken?

När författaren Karolina Ramqvist fick frågan om varför hon hade skrivit den bok hon hade skrivit inbillade hon sig att det i orden låg en anklagelse. ”En förebråelse som fick mig att vilja stanna här inne för evigt och gömma mig. En antydan om att inget av mina svar kunde vara tillräckligt ädelsinnat och mina ansträngningar aldrig i paritet med det som kom ur dem.”

nattenOm detta berättar hon i sin essä: Det är natten – Författaren och den som skriver. Jag läste den tidigare i höstas. Och ibland har jag tänkt på den, från två håll: reporterns roll och författarens. Under en period fick hon många samtal från en tv-producent som läst Flickvännen och ville att hon skulle komma till studion och tala om hur det var att leva med en rånare. Som om hon hade gjort det och inte bara råkat välja att skriva om det.

Hon är också mån om att säga att hon uppskattar läsarna och att det är en förmån att få stå där framför dem. Men:

”Varje gång jag tog mig ut för att träffa någon kändes det som om jag hade lämnat det som var jag därinne, som om det som klivit ut genom dörren var ett hölje av hud som bara på ytan liknade en människa. Jag hade ingenting att ge. Jag kunde inte tala.”

”Författaren med stort F:s persona var allvarlig och upphöjd – men varje gång jag blev hon kände jag mig tillintetgjord och krossad, helt oförmögen att stå upp för det jag skrivit.”

I DN:s artikel Författare som hatar sig själva finns också några intressanta texter om hur författare ser på sig själva och sitt skrivande. (Hoppas den går att läsa utan att vara prenumerant.)

Publicerat i bra läsning | 4 kommentarer

”Se det mer som en dyr hobby”

För drygt en vecka sedan hade jag en intervju med Annika Arslan Waltersson, som man kan läsa här. Kommentarerna kom bland annat att handla om hur dyrt det är att ge ut själv eller via hybridförlag. Annika har också kommenterat och eftersom det kanske inte är så många som backar i bloggflödet och läser nya kommentarer lägger jag ut den här nedan. Tänkvärt tycker jag:

”Så roligt med alla kommentarer och det känns alltid bra om man kan vara till hjälp för andra i utgivningsfunderingar🙂. Jag som jobbat inom detaljhandeln i hela mitt liv måste bara få tillägga att begreppet dyrt är väldigt relativt😉 Jag gillar uttryck som ”prisvärt” … För min del handlar avvägningen om vad jag är beredd att betala för den kvalitet jag vill uppnå. En utgiven bok är sällan något man ändrar sedan. Dock tycker jag inte att man ska ha för stora illusioner om att tjäna en massa pengar, se det mer som en dyr hobby och var glad för det som blir överskott. Sedan är det alltid individuellt hur mycket man har råd att satsa på projektet.
Stort lycka till med era manus allihop!🙂 ”

Publicerat i fredagsintervjun: författare | 8 kommentarer

Min vän S ska emigrera

fullsizeoutput_22bMin vän S ska emigrera till Australien. Det kommer att bli tomt. Nu står hon och jag framför hennes bokhylla som löper längs en långvägg.

Vilka böcker kommer du att ta med dig?

Astrid Lindgren, Harry Potter och mina coffee table-böcker om inredningsdesign. Tre biblar får också följa med. En är min, en min dotters och en har tillhört min mamma.

Inte fler böcker än så? När du bodde i Australien i början av nittiotalet hade du med dig alla dina böcker av svenska författare. Jag minns att du i ett brev längtade hem till Sverige och citerade långa stycken ur en bok av Ulf Lundell.

– Ja, men den här gången tar jag inte med dem.

S låter så osentimental och redo för förändring att jag blir en aning avundsjuk. Och vemodig. Vi har gjort så mycket tillsammans. Rest, lånat varandras böcker, pratat böcker, pratat livet. Och snart kommer allt att ta slut. Ja, jag vet att det finns Skype och Messenger och Facebook och mejl och vanlig snigelpost och att det går att flyga dit. Men ändå.

Vi går upp en trappa där S har ett skåp med olästa böcker. Här finns Martina Haag, Elena Ferrante, Ann Cleeves, Emma Cline, Sarah Waters, Unni Lindell och ett tiotal till.

Blir du stressad av att ha så mycket oläst?

– Nej. Jag tycker att det är bra. Det är tryggt.

Vad läser du just nu?

Arthur: gatuhunden som lämnade djungeln och hittade hem. Men jag gråter hela tiden så jag tar inte med den på Roslagsbanan utan läser bara hemma.

– Jag läser också A Brief History of Seven Killings av Marlon James. Den har jag andra problem med. Den är så läskig att jag måste vila en månad mellan kapitlen.

– När jag är klar med Arthur ska jag ta Martina Haags Det är något som inte stämmer. Av mina olästa böcker är jag mest nyfiken på den.

Hur kommer du att göra med böcker i Australien?

– Jag köper nog mest pocket. Min deckarfavvo Peter Robinson finns där vet jag. Jag har vant mig vid hans huvudperson och vill se hur det går.

Hur ska en bra bok vara?

– Jag uppskattar ett bra språk och hakar upp mig om det känns oredigerat. Men jag är inte kulturell, jag vill att en bok ska handla om något och det ska finnas människor och relationer i dem. En bra bok är som att se en bra teveserie.

Tack S för dina svar! Skönt att du blir kvar ett tag till. Och så småningom kommer jag ner och kollar in din nya (lilla) bokhylla.

Publicerat i okategoriserat | 2 kommentarer

Hej då, typ

fullsizeoutput_22cJag ska sluta blogga. Beslutet har mognat fram under hösten och just nu (fast jag ska med en buss om tjugofem minuter och måste duscha efter en kort springtur) är jag bara tvungen att berätta det direkt. Jag kommer säkert att sakna det många gånger och kanske börjar jag blogga igen om några år – om jag har blivit antagen eller tänker ge ut själv. Men nu vill jag bara ta ett steg bakåt och fortsätta gå kurser och skriva.

Det blir några inlägg till, jag vill bland annat berätta om hur min text togs emot den sista dagen på Författarskolan (14 december).

Första gången jag bara skriver utan att läsa igenom och läsa igenom …

Publicerat i okategoriserat | 29 kommentarer

Kurs + bloggarvän på besök

Nu har jag haft ännu en bra kursdag. Jag antecknade många tips. Här kommer ett: När det är dags för omskrivning av ditt manus ändra då bara några saker åt gången. I stället för att försöka rätta till allt på en gång, ta en omskrivning i taget. Då blir det enklare att hålla reda på allt som ska ändras, strykas eller läggas till.

Efter kursen träffade jag Pia (Pias lilla kulturblogg) på en fika. Vi har setts vid ett par tillfällen tidigare, första gången var på Författarkliniken 2014, och det är alltid lika trevligt att träffas och prata skrivande. Den här gången var hon som hastigast i Stockholm för att närvara på en release i ABF-huset. Liv i Sverige släppte antologin När ni andra sover  i vilken Pia medverkar.

Och nu har jag avslutat min toppendag med ett avsnitt av The Fall. Må gott därute!

Publicerat i okategoriserat | 12 kommentarer