Redigering pågår (nu igen)

Sådär, då var jag igång med redigeringen av Berit igen. Vilan ifrån manuset har gjort mig gott och jag känner mig försiktigt positiv till att det kan bli något riktigt bra av det här … någon gång.

För två veckor sedan fick jag ett långt lektörsutlåtande av Linda (Skriviver), samt utförliga kommentarer i marginalen. Utlåtandet tyder på stort kunnande och är pedagogiskt och så rakt och ärligt att jag kan backa och se min text på lite håll och SE det hon ser.

Känslan av att förstå allt som måste till är ambivalent. Samtidigt som jag är glad för allt jag nu lär mig är det mindre roligt att inse att det är mycket kvar att göra. Men jag blir lite tröstad av det Linda skriver: ”Det här är ett manus och en text som kräver mycket av sin författare, och som verkligen behöver sin tid.”

Efter det har vi också träffats irl (för första gången) då vi pratade vidare om Berit. Förutom att det var väldigt trevligt var det också bra för manuset. Jag kom på flera lösningar.

Bilden är från en dagstripp till Åland förra veckan. Där bestämde jag mig för att inte sätta någon deadline till mig själv den här gången, jag ska i stället bara idogt jobba vidare tills det en dag blir klart.

Hjärtliga hälsningar från snigeln 🙂

Publicerat i mitt skrivande | 19 kommentarer

Inspiration x 3

Rubriken skrev jag i går. Sedan orkade jag inte tänka ut något mer 🙂 . Men inspirerad av veckan vid Siljan blev jag på många sätt.

Jag fick jättebra input på Gabriel-manuset, och har nu några dagar efteråt en idé om vad jag vill ha med och hur storyn ska berättas. Ändå har jag lagt det åt sidan. Känner att jag behöver göra något helt annat innan jag får tillbaka Berit-manuset.

Vi diskuterade skrivande i smått och stort. När det gäller scener har Sören Bondeson en checklista som han går igenom för att se att han har gjort allt för att scenen ska bli så bra så möjligt. När han ska koncentrera sig på att skriva en ny scen tänker han ”nu ska jag göra den här jävligt bra” och efteråt ska det kännas som att komma tillbaka från ett hårt träningspass. Han tycker att cliffhangers har blivit en sjuka. De kan vara effektiva vid perspektivbyte. ”Men hur spännande blir det om man bara kan vända på sidan?” Själv har han avancerade filosofiska cliffhangers – frågor som tänks eller sägs och som besvaras senare i berättelsen – men han tror inte att många märker dem. Han gör det mest för att roa sig själv.

Två fester hann vi med: en födelsedag och en avslutning då vi även firade att en av våra skrivarvänner, som var kvar i Stockholm, hade fått sin bok antagen. Hon har ihärdigt lärt sig allt om hantverket och skrivit och skrivit om, och hon är så värd framgången. Jag fick en riktig kick av det. (Berättar mer om henne när bokens titel är officiell och utgivningsdatum är satt.)

På fredagen åkte de flesta hem. Men jag tog tåget till Tällberg. Hade jag haft en båt kunde jag bara ha kört rakt över Siljan. På den här sidan bodde jag som nittonåring fram till dess jag fyllde trettio. Jag hälsade på ett par vänner som jag inte sett på många år. Förutom det trevliga i det har Monica Backlund-Ahlin sedan några år tillbaka börjat brodera i ylle och gör återbruk av dräktdelar. Unikt och vackert. En tidning fick nys om hennes konst och en utställare läste tidningen … Nu ska hennes alster visas i Falun mellan den 21 september och 21 oktober. Jag blir så glad – både för hennes skull och för min egen. Att ens passion och flit kan leda till vilka äventyr som helst.

 

Publicerat i mitt skrivande, skrivarkursen, speciella resor | 16 kommentarer

Tankar om skrivande

I morgon bitti tar jag tåget upp till Mora och Siljan. Det blir Sören Bondeson och åtta skrivande människor – ungefär hälften är publicerade författare – som ska ha fyra halvdagar tillsammans. Två är vikta åt textgenomgång och två är teori, och det sista blir nytt för mig. Jag har aldrig lyssnat på någon föreläsning av Sören.

Vi läser allas texter och tycker till om smått och stort i marginalen. Sedan jobbar vi extra mycket med en av texterna. I fredags skrev jag klart utlåtandet till den text jag fått på min lott. Lite annorlunda mot tidigare gånger för det här är ett synopsis på tjugo sidor. Det tog mig ganska lång tid, jag har knappt skrivit ett synopsis själv, och synpunkter på till exempel gestaltning och miljö är ju svårt att säga något om. I stället har jag tittat på karaktärer, konflikter och trovärdighet.

Den här söndagen skiljer sig från alla andra dagar den här sommaren. Jag har inget att skriva, ingen text från kurskamraterna att läsa. När det gäller Berit skickade jag iväg manuset i måndags till Linda på Skriviver. Hon varvar sitt eget skrivande med lektörsjobb numera. När texten gått iväg fick jag först ångest – jag borde ha gjort mer, jag borde ha gjort det bättre – men nu har en ren matthet sköljt över mig och liksom stannat kvar.

Jag hoppas att veckan vid Siljan kommer att ge mig ny energi – tillräckligt för att kunna ta Berit till en högre nivå i höst – men samtidigt vill jag inte bli så översvallande entusiastisk att jag anmäler mig till en ny skrivarkurs. Inte den här terminen i alla fall. Vad jag behöver är många grå och regniga promenader med Berit. Sedan. När jag har tagit nya tag.

Publicerat i mitt skrivande | 16 kommentarer

En av mina bästa skrivstunder

… den här sommaren var en natt. Jag kunde inte sova. Det var ljust men dimmigt och runt 22 grader. Efter hettan under dagen kändes det skönt och förunderligt stilla ute på altanen. I flera timmar skrev jag. Meningarna rann ur mig, jag var så klar i huvudet.

Annars har lusten till skrivandet gått över i en måste bli klar-känsla. Måste bli klar med redigeringen av Berit – ska skicka till ännu en lektör. Måste blir klar med 40 sidor Gabriel till inlämningen inför veckan vid Siljan.

De sistnämnda 40 sidorna blev 35. Mäktade inte med att hitta på något mer. Jag känner mig tom, och än en gång sitter jag ute på altanen efter att ha vaknat tidigt.

Klockan har hunnit bli halvsex. Jag borde gå igenom Berit ännu en gång. Men så fort jag öppnar dokumentet stänger jag det igen. Jag vill inte.

Men annars har jag badat mycket, helt underbart! Och hittat en tjock bok som jag inte blir stressad av för att den är tjock. Ett litet liv av Hanya Yanagihara. Ska nog gå in och läsa lite nu.

P.S. Siljanveckan startar 20 augusti. Då ska jag banne mig posta lite bilder här på bloggen.

Publicerat i mitt skrivande | 20 kommentarer

Om betyg på böcker

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag läser sällan de så kallade recensionerna på Storytel. De är anonyma och folk vräker ur sig vad som helst, ibland bara hatiskt och utan finess. Men med En sista utväg av Federico Axat gjorde jag ett undantag.

Det började med att jag läste en veckotidning i ett väntrum för ett par veckor sedan. I den tipsade redaktionen om tio spänningsromaner att läsa i sommar. En sista utväg utspelades i Argentina och det räckte för att väcka mitt intresse.

Jag började lyssna men insåg snart att här fanns inget av Argentina. Författaren är visserligen född i Buenos Aires men alla personer i boken har engelska/amerikanska namn och de skolor och företag som nämns är lika amerikanska.

Så här börjar den: Huvudpersonen Ted McKay har en dödlig hjärntumör och ska ta livet av sig när det ringer på dörren. Den okända mannen utanför erbjuder honom att ingå i en självmordskedja. Om Ted dödar två män så ska han bli någon annans måltavla. På det sättet kan Ted dö och samtidigt skona sin familj (en aning i alla fall).

Besviken över bristen på Argentinamiljö och snart en ganska förvirrad fortsättning läste jag vad folk hade tyckt. Jag blev fascinerad av blandningen mellan ettor och femmor (inga treor tror jag) och när läsare skrev ”snälla, ge den en chans” var jag tvungen att fortsätta.

I dag lyssnade jag klart på den. Av mig får den en fyra. Jag är klart imponerad. Ibland är den lite seg, men handlingen vänder och vrider och jag blir ständigt överraskad.

Men tillbaka till betygen. Jag blev fascinerad av dem Federico Axat fick. Skulle jag (i framtiden och om jag får en bok utgiven och så vidare) få samma sorts betyg skulle jag bli glad även åt ettorna.

Vad vill du helst se för betyg på dina texter? Om du fick välja mellan en jämn ström av treor eller lika många femmor som ettor? Förr skulle jag ha svarat treorna, men nu plötsligt fantiserar jag om att skriva för att få femmor och ettor.

P.S. Jag har inte skickat in Berit-boken till förlag. Fortfarande håller jag på och skriver på den. I dagsläget känns den som en etta enbart. Men jag har tre-dagar och fyra-dagar också.

Publicerat i bra läsning, mitt skrivande | Märkt , , | 18 kommentarer

Skriva här, eller där

Ibland när jag träffar folk som har varit på resa någonstans kan de säga: ”Det var så fint och jag tänkte på dig, Eva, att där skulle du sitta och skriva.” Jag blir väldigt glad över att de tänker på mig, och tanken på att åka dit och skriva är kittlande. Men egentligen tror jag inte att en vacker utsikt hjälper mig i själva skrivandet. Hittills har de där utsikterna mest distraherat mig. Gärna en vacker miljö för inspiration, men sedan behövs ett ställe där jag känner mig hemma och där jag inte behöver lägga märke till omgivningen.

I går mellan två träffar inne i Stockholm hade jag tre timmar att fördriva. Jag tog med datorn och satte mig på Kungliga biblioteket. Deras kafé vid entrén är perfekt, alla sitter länge och studerar eller skriver. Det finns till och med en avskild del som är till för dem som har medhavd mat. På vanliga kaféer kan jag känna att jag inte kan sitta hur länge som helst på en kopp kaffe. Men här får jag aldrig den känslan.

Miljön på KB får mig också att skärpa till mig. Men det var länge sedan jag skrev på kafé och i går upptäckte jag att jag har lagt mig till med en hel del ovanor. Jag var tvungen att resa på mig och sträcka ut armarna titt som tätt, och jag ville läsa högt. Det första gjorde jag, det andra lät jag bli. Med jämna mellanrum ville jag också gå och ta några nötter eller dadlar eller varför inte en smörgås. Ju trögare det går att skriva, desto mer vill jag stoppa i mig.

I slutet av augusti ska jag på en skrivvecka vid Siljan. Sören Bondeson och nio av hans elever ska diskutera varandras texter halva dagarna och resterande tid är för eget skrivande. Det ska bli jättekul, men med tanke på mina tidigare skrivresor (har bloggat om Aten och Fuerteventura) så … ja … vi får se.

Nu önskar jag alla en trevlig midsommar. Det ska bli tio grader och regn i mina trakter. Perfekt skrivarväder … fast jag måste väl äta lite sill också. Och se Sverige-Tyskland på lördag kväll.

Publicerat i mitt skrivande | 15 kommentarer

Njutbara meningar

Jag ville ha lite färg till min Berit som under en period bor på ett fartyg och under en het dag i maj satt jag i det svala biblioteket och läste Harry Martinson. Som liten ackorderades han ut som sockenbarn och arbetade bland annat som sjöman 1919-1926. I romanerna Resor utan mål och Kap Farväl har han skrivit om sina upplevelser.

Vilka meningar och vilken njutning att läsa dem. Här kommer två citat:

”Själv har jag rest alltför planlöst, alltför irrblossartat, för att kunna ge annat än resornas disharmonier. Men låt oss tala lite ändå – om jordens här- och därliv.
Ty detta, att resa är inte att skratta sig fram i Toscana eller att på Sicilien lära sig konsten att bolla med tre apelsiner. Att resa kan vara att lida sig tum för tum fram över jorden, strunta i vad gatorna heta när man kommer till Rio de Janeiro, emedan man aldrig har tanke på att använda dem i litterärt syfte.”

”Så fladdrar man kring jorden med sin längtan och oskrivna reseskildringar staplas i ens själ.”

Nu tillbaka till Berit. Ajöss. Vi ses till sjöss. Eller på någon blogg.

P.S. Martinson fick nobelpriset 1974 tillsammans med Eyvind Johnson. Båda var ledamöter av Svenska akademien.

Publicerat i bra läsning | 4 kommentarer