Sigge Eklund: In i labyrinten. Författaren läser själv. 10 timmar 28 minuter.

Sigge Eklund har inspirerats av Madeleine McCann-fallet och likt den brittiska flickan som försvann i Portugal 2007, låter han Magda, elva år, försvinna spårlöst från sitt hem medan pappa förläggaren och mamma psykologen sitter på en närbelägen restaurang.

Även om romanen lät intressant var det först när jag hörde talas om storbråket efter artikeln i tidningen Filter om Sigge Eklund och hans familj som jag slängde mig på nedladdningsknappen. Jag ville veta mer om… författaren. I början av boken lyssnade jag också mest på Eklunds röst: Är det sig själv han beskriver? Eller fadern kanske? Har den och den detaljen hänt honom själv? Och så vidare.

Så småningom drogs jag in i handlingen och det med besked. Jag lyssnade var helst jag befann mig. Personporträtten på de fyra som turas om att berätta är välgjorda, men personerna i sig är inte särskilt trevliga. Men just därför blev jag fascinerad av dem och hela det labyrintiska spelet mellan dem.

Sigge Eklund och Alex Schulman gör ju poddar ihop och de som har lyssnat på dem tycks ha haft problem med att skilja på podd-Eklund och hans roman. Själv lyssnade jag på ett par avsnitt först efter bokens slut, ett var ganska intressant och ett var gäspande trist då de bara snackade om ett vin som var uppkallat efter dem. Så inga fler avsnitt för mig, men gärna fler romaner av Eklund. Jag måste nog leta reda på hans tidigare böcker.