Vi måste prata om Michael Connelly

connelly

För tre år sedan fick jag nog av polisgubben Harry Bosch i Los Angeles. Fram till dess hade jag läst ett tiotal böcker av Michael Connelly och gillade hans polis för att han alltid gick sina egna vägar men ändå var en rättskaffens man. Sedan kom alltså Nio Drakar som var orealistisk och överdriven och dum. Adjöss med dig, Connelly. Trodde jag.

Prövningen kom för två år sedan och nu är det försvarsadvokaten Mickey Haller, halvbror till Harry Bosch, som har huvudrollen. Vi får följa deras sökande efter vittnen och nya bevis, men det mesta av handlingen utspelar sig i rättssalen.

Borde inte ha varit särskilt upphetsande men något hände med mig under läsningen: Jag satt med hjärtat i halsgropen. Så här vill jag skriva, tänkte jag, slukade sida efter sida, febrigt, förväntansfullt. Jag ska studera Connellys nya teknik och börja skriva så här!

Men när jag senare tog fram boken och slog upp en sida här och en sida där var magin borta. Jag tyckte inte ens att handlingen var särskilt intressant. Vad hände?

Nu har jag äntligen ett svar.

Carl-Michael Edenborg får uppdraget att i Aftonbladet recensera Michael Connellys Skuldens gudar men är verkligen inte intresserad. ”Varför måste jag läsa den här boken?”

Han börjar ändå och hinner inte långt förrän han är fast. Efter några timmar har han läst ut boken. Då ser han sig i spegeln ”med en frågande min”. Han bryr sig fortfarande inte om Haller och hans jobb, han har nästan glömt bort handlingen. ”Men någonting har jag uppenbarligen brytt mig om under de fyrahundra sidorna: vad?”

Edenborg för ett intressant resonemang om hemligheten i texten och kommer fram till att det handlar om musik. ”På samma sätt som det är svårt att tala om musik, sätta ord på det den väcker, är det också svårt att tala om den här deckarens musik, trots att den skapas av ord.”

Michael Connelly, den skitknölen, har en hemlig rytm som inte går att kopiera. Jag kan slänga mig i väggen.

Men – och nu börjar jag låta som en ambassadör för ljudboksträsket och inte en tvivlare – jag hittar denna nya Skuldens gudar på Storytel och kastar mig på nerladdningsknappen (igen). Det ska bli spännande att se om magin finns när jag får romanen rakt in i öronen. Filmen The Lincoln Lawyer med Marisa Tomei och Matthew McConaughey, som baserades på den första boken om Haller, var bra men saknade magin.

Det här inlägget postades i bra läsning och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s