Kjell Westö: Hägring 38. (Nominerad till Augustpriset 2013.) Läste som e-bok.

Jag trodde att den finlandssvenska författaren Kjell Westö skrev svårt och snårigt. Att han var en intellektuell typ som skrev för de sina.

Men jag hade fel. Förlåt Kjell Westö, jag hade fel. Du är bildad och kunnig och smart och förmodligen också snäll och ömsint, men du briljerar inte med dina förmågor. Du bara berättar en angelägen historia och gestaltar den så otroligt bra!

Det har gått över en vecka sedan jag läste ut Hägring 38. I minnet återkommer jag till stämningen i boken. Stämningen mellan advokat Claes Thune och hans nyanställda sekreterare fru Wiik. Och stämningen i världen och i Helsingfors, detta år 1938, när Adolf Hitlers politik väcker vrede, rädsla och beundran och vänner, som trott sig veta allt om varandra, plötsligt ser på varandra med nya ögon, på var sin sida Hitler.

Thunes hustru har gått ifrån honom. Han är uppgiven och trivs inte längre med Onsdagsklubben, då gamla vänner super och pratar politik, allt hätskare ska det visa sig. Fru Wiik är ordningsam och kompetent men hon känner sig inte särskilt duglig. Minnen från inbördeskriget, då hon var sexton år, spökar för henne och en dag, när Onsdagsklubben har möte på kontoret hör hon en röst från det förflutna.