Michael Connelly: Skuldens gudar. Magnus Roosmann läser. 14 timmar 17 minuter.

Advokaten Micke Haller, ni vet han som är halvbror till Harry Bosch och som kan öppna en plastmapp så att det känns spännande, ska försvara en man som är misstänkt för mordet på en prostituerad kvinna. Kvinnan, ska det visa sig, har en gång varit Hallers klient. I en annan rättegång fick han henne fri efter att hon vittnat mot en gangster inom knarkkartellen och därigenom bidrog till ett livslångt fängelsestraff för honom.

Det blir stor röra, inte minst när knarkpoliser och annat löst folk ska blanda sig i. Storyn är bra, riktigt smart, särskilt när rättegången böljar fram och tillbaka, och man vet inte om åklagaren eller Haller ska vinna. Jo, det vet man. Men man låtsas. Man vet ju inte riktigt hur.

Magnus Roosmann har en jättebra berättarröst. Nackdelen med att lyssna på den här boken är alla personnamn och gatunamn att hålla reda på, jag har lättare att komma ihåg dem om jag ser dem, men fördelen är Roosmann. Han förhöjer berättelsen.

Magin finns kvar. Jag skrev om det här. Hur bär Connelly sig åt?

Det är bara under ett parti i boken som jag får en svacka och börjar tänka på Roosmann mer än berättelsen. Är han den skådespelare jag tror han är? Jag är tvungen att googla. Jo, det är han.