Om man får drömma lite…

moore

När jag var liten ville jag bli privatsekreterare åt Roger Moore. Jag skrev till honom men han svarade inte. Men jag gillar honom ändå. Jag blev väldigt glad när jag läste hans självbiografi Mitt namn är Moore – Roger Moore och upptäckte en hyvens grabb bakom den framgångsrika fasaden.

Roger Moores kändisskap har gjort stor nytta i hans arbete som Unicef-ambassadör. Alla dörrar öppnas för honom. Presidenter och andra höga höns har ofta en familj som har sett James Bond eller Helgonet och ”de är nyfikna och vill träffa en, om så bara för att se om man har löständer eller ej!”

Ha, ha, vi skulle ha haft så roligt tillsammans, Roger!

Nu, 102 år senare, får hon som aldrig blev privatsekreterare åt mr Bond ändå lite smak av filmens värld och hur det är att arbeta för Hollywoods populäraste skådespelare.

I Katarina Perssons 90 minuter möter vi Jake Wakefield som behöver en assistent som han kan lita på och det blir hans barndomsväns syster Nina som erbjuds tjänsten.

Nina börjar motvilligt att jobba hos honom. Hennes dröm om ett jobb på ett berömt hotell i Beverly Hills har precis gått i spillror. Och hennes pojkvän har gjort slut. Så hon mår inte på topp när hon hamnar i denna nya galna, glittrande värld. Arbetsuppgifterna är många, och hon får tampas med nya uppgifter dag som natt.

Jag blev förtjust i Nina och Jake och ville hela tiden läsa mer.

Det här inlägget postades i bra läsning och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s