Vad som hände på Författarkliniken, del II

 

mirakeltrasa

Jag vet inte om litterära agenter rycker ut med snuttefilt och valium när man har brakat ihop efter en dålig recension, men de verkar göra det mesta för sina författare.

När det var dags för agenterna Jessica Bager, Salomonsson Agency, och Maria Enberg, Grand Agency, att bli intervjuade fick jag en känsla av att många omkring mig i publiken blev extra alerta. Även jag. För ett ögonblick ville jag ha någon som är hård i förhandlingar gentemot mitt bokförlag. Som kan sälja till arton länder. Som vet om två signeringar i Borås är bättre än ett författarbesök i Oslo.

Sedan kom jag på att jag inte var författare och att de ändå bara är ute efter mina royalties. Varför skulle de annars finnas?

Men tillbaka till de trevliga agenterna på scenen. Vilka storts manus var de intresserade av? Jo, deckare, thrillers, skräck, barnböcker.

”Det finns ett sug efter romance och stora kärlekshistorier”, sa Jessica Bager på Salomonsson. ”Djur säljer”, sa Maria från Grand Agency. ”Om jag får ett manus som heter I huvudet på min katt skulle jag ta mig en extra titt.”

För och emot litterära agenter

Deckarförfattaren Anders de la Motte är för: Han liknar förhållandet mellan författaren och den litterära agenten som en ”lycklig kooperation”.

Pelle Andersson, förlagschef och vd på Ordfront Förlag, är emot: Efter det ”samarbete förlag och författare byggt upp baserat på ”djup tillit” och med textens bästa för ögonen”, så ”kommer en litterär agent och nappar åt sig en stor del av kakan”.

Detta läste jag i en artikel från november 2012 på Litteraturmagazinet.

Och en lista på litterära agenter hittade jag här.

Det här inlägget postades i författarkvällar och liknande och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Vad som hände på Författarkliniken, del II

  1. Pia skriver:

    Jag tror att det kan vara bra i början men när man kommit in i branschen kanske man kan släppa snuttefilten och stå på egna ben. Dom som är stora i branschen tror jag behöver en agent, då dom kan lägga över allt administrativt på agenten och få ägna sig mer åt det konstnärliga som dom är bra på.

    Gilla

    • Eva Karlsson skriver:

      Jag tror som du Pia, att det är a och o för framgångsrika författare att slippa det administrativa, men samtidigt gäller det att man har en lyhörd agent så att det är jag, författaren, som får säga sista ordet. Men det får ändå inte vara något mähä.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s