Det här är mina två mest omlästa böcker. Catharine Hartley: Till båda polerna (utan skägg) samt Lucy Irvine: Strandsatta.

Jag brukar säga att språket är bland det viktigaste i en bok, men jag har ingen aning om huruvida språket är bra eller dåligt i de här två böckerna. Jag har liksom aldrig tagit mig tid att titta efter. Deras berättelser går fram, ända in i mitt wannabe-äventyrliga men ack så fega hjärta, och jag njuter varje gång jag läser dem.

För Lucy Irvines del började det när hon som 24-årig kontorist i London såg en annons i en tidning. ”Författare söker ’hustru’ för ett år på en tropisk ö.” Hon och Gerald, som är författare och 26 år äldre, är fullkomliga främlingar för varandra men de har samma dröm: en ö i solen långt borta från det moderna samhällets inrutade liv. Vad de inte vet är att det knappt går att odla på ön och att de ganska snart kommer att bli rejält osams.

När Catharine Hartley festar med sina kompisar är det alltid hon som blir fullast och hamnar i rännstenen. En nyårsafton säger hon till dem att hon ska vandra till Sydpolen men alla avfärdar hennes löfte som ett skämt. Men hon börjar träna hårt, spar pengar, letar sponsorer, försöker sluta röka och dricka. Hon försöker också dana sig själv så att hon ska bli en bättre människa. Det är förtjusande och humoristiskt och jag gillar henne från första sidan.

Båda de här tjejerna imponerar på mig stort. De är smått galna båda två, de är tänkande människor, de vill utvecklas, de stöter på fysiska och psykiska problem och är ledsna. Men de ger aldrig upp.