…och stryka ett kapitel. Visserligen går jag plus minus noll den här veckan men lättnaden kommer direkt. Och lusten att fortsätta skriva infinner sig lika snabbt.
Min inre kompass när det gäller det här manuset är stark nu. Så fort det känns plågsamt att skriva är jag nästan alltid ute på fel spår och surrar.
När blir jag klar? Till jul? Kanske snabbare. Hoppas på början av december.
eva karlssons blogg 
Härligt att du litar på den där kompassen, och vågar stryka! Jag håller med om att det gör gott, och man får upp en helt ny fart. Spännande del i skrivprocessen nu alltså, när det drar ihop sig! 🙂
GillaGilla
Ja, nu känner jag vart jag ska! Jag har skrivit tre manus tidigare, ganska usla skulle det visa sig, men det här har en annan täthet och styrsel. Om det räcker vet jag inte, men det får bli en annan fråga.
GillaGilla
Är det nu man ska stå med blåbärssoppa och heja? I så fall gör jag det. I bästa vasaloppsanda!
GillaGilla
Tack, jag tar gärna emot blåbärssoppa nu. Har väl skidat sju mil, har två kvar. Om ingen drar repet ska det gå.
GillaGilla
Och jag hejar med några färgglada banderoller. Köööör eva! kööör!
GillaGilla
Vingel oj aj. Där höll jag på att falla… Men jag klarade mig och kööör vidare, tack Pia!
GillaGilla