Chimamanda Ngozi Adichie: Americanah. Pocket. 586 sidor.

Ifemelu och Obinze blir som tonåringar kära i varandra. De bor i diktaturen Nigeria. Invånarna ser sig inte som svarta. Det är något som man bara är, alla är ju likadana. Först när Ifemelu kommer till USA för att studera och möter rasismen börjar hon fundera på hudfärger. Så mycket att hon så småningom startar en uppmärksammad blogg om dold och öppen rasism.

Obinze släpps inte in i landet och av olika orsaker skiljs deras vägar.

När Ifemelu tretton år senare återvänder är Nigeria en demokrati. Precis som vi läsare fick se Amerika genom hennes ögon får vi nu ser det nya Nigeria genom en amerikaniserad Ifemelu.

Boken är välskriven och fantastisk och jag får en värdefull inblick i hur det är att vara svart icke-amerikan i en värld där vita är en norm. När sedan Ifemelu och Obinze möter varandra på nytt inser jag dessutom att romanen är en jäkligt bra kärlekshistoria.

Jag köpte Americanah som pocket, tillsammans med några andra böcker, och sedan blev den liggande. Jag var rädd att den skulle vara för svår. Sedan läste jag att Feelgoodbibliotekarien på bloggen Feelgoodbiblioteket hade haft ungefär samma motstånd men att hon efter att ha läst den utnämnde den till årets bästa läsning.

Och då satte jag igång och upptäckte att sidorna bläddrade fram av sig själva. Eftersom jag redan utnämnt Låt vargarna komma som bästa läsning 2014 får det här bli min nästbästa läsning 2014!