Helt otippat har jag börjat kalla Jonas för Magnus från sidan 66. Och den spännande ”en junikväll i april” vad hade jag tänkt skulle hända då?
Karaktär X i ett annat manus är väldigt förtjust i Sankt Paulor (blomväxterna). En annan karaktär heter Sven. Sedan tyckte jag att han skulle heta Paul och bytte. Men, kom jag på, Sven var nog bäst och så tryckte än en gång på Ersätt alla. Långt senare upptäckte jag att X numera älskar Sankt Svenor.
Grodor finns i utgivna böcker också. En författare skriver i en roman som jag läste i somras, att det var regnigt och disigt när huvudpersonen var ute och gick i månskenet.
Gör ni bort er någon gång?
eva karlssons blogg 
He he. Junikvällen i april blev en snabb favorit. Gör massor med fel, stavar namn olika, låter flera karaktärer ha samma namn och mitt pågående nano-manus kommer att behöva en rejäl genomgång vad gäller just väder och dagar.
GillaGilla
I NaNo är allting tillåtet men det gäller ju att granska ordentligt efteråt 🙂 Jag var med förra året, det var kul och det blev mycket knasigheter och några pärlor.
GillaGilla
Absolut, det gör jag. Väder och dagar kan man bli lite blind på. Även andra småsaker kan myga sig in på fel ställe. En av mina akarkäter var duktig på att laga mat i början av boken och hatade det i slutet. Kanske bränt nåt under tiden…
GillaGilla
Ha ha, kul med din karaktär som hatade att laga mat på slutet. Men, som de lärde säger, huvudpersonerna måste utvecklas under resans gång.
GillaGilla
Akarkäter, haha, lite brått där tror ja
GillaGilla
🙂 ungefär vad vi pratade om…
GillaGilla
Jag skrattade så gott åt det här inlägget igår, att jag var tvungen att läsa om det idag! En bok som fylls av Sankt Svenor, det skulle du vara garanterat ensam om! 🙂 Härligt, hur det kan bli 🙂
GillaGilla
Man ska ju sticka ut. Det här är kanske enda sättet… 🙂
GillaGilla
Hahaha, kul! Lätt att bli hemmablind också…man vet hur det ska vara så man ser inte vad det står!
GillaGilla
Händer mig hela tiden. 🙂
GillaGilla