Hej Jonas, var så god och sitt. Hur känns det att vara hemma i Sverige igen?

– Det är omtumlande. Att mina närmaste mötte mig på Arlanda kommer att bli ett av mina bästa minnen ever!

Hur har du haft det där borta?

 – Jag älskar mitt yrke och personen jag lever med. Människorna är dock inte så fördomsfria som jag hade hoppats, men hur är det man säger? Man kan inte få allt. Jag försöker fokusera på det viktigaste och jag tackar min lyckliga stjärna varje dag för att jag har fått det.

Det var fint. Får jag citera dig? Jag menar, att just du pratar om stjärnor som lyckliga.

– Jag är inte med i del två, har du glömt det?

Nu ångrar jag mig nästan. Det är ju du som står för det hoppfulla.

– Alla bär ett frö av hoppfullhet. Du får låta…

Jag tror vi slutar här, Jonas, innan det blir för mycket om hjärta och smärta och frön av hopp. Men kul att du är tillbaka. Du känns som en vän, vet du det?

– Jag vet, Eva. Du har fullt att låtsasvänner i ditt huvud.