Tana French: Otrygg hamn. Pocket. 542 sidor.

Mordutredaren Michael Kennedy och hans nya partner, gröngölingen Richie, kallas till Broken Habour vid havet strax utanför Dublin. Två små barn och deras pappa är mördade. Mamman är svårt knivskadad.

Förr var trakten ett semesterparadis för husvagnsägare. Sedan kom de fina villorna under högkonjunkturen och nu efter den ekonomiska kraschen står många hus tomma. En del hann inte ens byggas klart.

Som barn bodde Kennedy här i en husvagn två veckor varje sommar. Det var här hans mamma hade varit lycklig. Men allt hade slutat med en katastrof.

Tana French har ett språk som många deckarförfattare avundas. Så här kan det låta när Kennedy tänker:

Jag hörde mig själv: dryg, självrättfärdig, platt, den sortens uppblåsta kräk som ägnar sin skoltid åt att föreläsa för sina skolkamrater om faran med alkohol och får huvudet klämt i skåpdörrar. Om jag trodde på förbannelser skulle jag tro att det här är min: att när det är som viktigast, i det ögonblicket jag som mest tydligt ser vad som måste göras, blir allt jag säger fel.

Förutom en svacka där jag tycker att texten skulle ha mått bra av lite strykningar är det spännande och psykologiskt mångbottnat. Relationerna mellan utredarna är suveränt gestaltade, likaså mellan Kennedy och hans labila syster, likaså mellan familjemedlemmarna Spain, som bodde i det fint städade huset och verkade så lyckliga.

Boken är den fjärde om mordkommissionen i Dublin, den femte har kommit på engelska och heter Secret Place.