Hur ska man få i sig allt man vill läsa? Via dropp om natten? Jag började min bana som bokläsare som barn. Hängde varje vecka på biblioteket. När jag började tjäna pengar gick jag med i olika bokklubbar. Jag läste nästan alla böcker som kom med posten och gillade bredden som någon hade tänkt ut. Ofta läste jag ut allt innan månaden var slut och fick gå och längta efter nästa leverans.
Sedan blev jag bortskämd. Jag började arbeta på en tidning. Varje vår och höst valde vi nyutgivet ur katalogen från Svensk Bokhandel. Några obeprövade och alla favoritförfattare kryssade man för (om inte någon kollega hade hunnit före). Samtidigt kom högar av nya böcker till redaktionen som ingen hade beställt och som man kunde ta från. Gillade jag inte, slutade jag läsa och tog en ny.
Numera köper jag fyra pocket och betalar för tre och laddar ner mängder av ljudböcker (Storytel tar ju samma månadspris oavsett). Gillar jag inte, slutar jag lyssna och väljer en ny.
Gillar jag boken så slukar jag den, och gläds åt den förstås, men samtidigt känns det som om jag måste skynda mig, så många böcker väntar, och det blir något stirrigt över det.
Här borde jag ha haft en knorr. En lösning. Medan jag funderar går jag in på SvB:s hemsida för att låna en bild. Helt otippat ser jag mig själv klicka i rutan för en helårsprenumeration. Jag säger som rubriken på omslagsbilden. Vad hände?
P.S. Det ska bli spännande att få det första numret.
eva karlssons blogg 
Det där med dropp om natten var ju en lysande ide. Jag läste också mycket som barn. Allt från Kitty till Lucky Luke och Kalle Anka. Läsandet är kul och jag har nog haft tur i mina bokinköp för jag har bara slutat läsa ca:5 böcker under min läsande bana. Vilken tur du har haft som omgett dig med böcker under arbetets gång!!
GillaGilla
Åh jag gillade också Kitty. Och Fem-böckerna och Lotta-böckerna. Skulle gärna läsa om en Lotta.
GillaGilla
Hahaha – Lotta böckerna och Femböckerna läste jag, även Kulla Gulla i parti och minut! Böcker via dropp! Ingen dum ide!
GillaGilla
Kulla Gulla har jag förstås hört talas om men henne missade jag helt. Men Lotta… jag kommer till och med ihåg att hon var kär i en äldre kille som hette Paul.
GillaGilla
Ja, jag känner igen mig väldigt väl. Läste också allt, allt, allt, åtminstone tills jag blev nästan trettio. Läste färdigt även de dåliga böckerna, ifall de skulle blir bra på slutet, och det kändes liksom fel att sluta mitt i. Men nu är det ärligt talat inte många böcker som lyckas hålla kvar min uppmärksamhet. Lite är det nog mitt eget fel eftersom jag aldrig kan koncentrera mig på en utan alltid läser någonstans mellan tre och sju böcker samtidigt. Och lite är det kanske min utmattning som spökar, och småbarnsförälderlivet. Men samtidigt, de bra böckerna sträckläser jag alltid. Det är bara så sällan jag hittar dem nu för tiden.
Ärligt talat tror jag att det är skrivandets fel. Hur hemskt det än låter att säga det, så är det som att ju mer jag själv skriver, desto sämre blir andras böcker. Det är på något sätt omöjligt att hålla på så mycket med text och skrivande och inte samtidigt bli väldigt kritisk. Jag förhåller mig så kritisk som jag bara kan till min egen text nästan varje dag, tänker på språk och stil och berättarteknik och dramaturgi och gestaltning och allt mellan himmel och jord. Det går inte att bara ta av sig de glasögonen och njuta när jag slår mig ner för att läsa en utgiven bok. Jag önskar att jag kunde det, för det vore roligare. Men jag får väl bara sluta ha ångest för allt jag inte gillar och vara glad och tacksam när jag verkligen hittar något.
/Linda
GillaGilla
Jag har sällan mer än två böcker på g. En ljudbok och en pocket. Och precis som du sträckläser jag de riktigt bra böckerna. Bra böcker inspirerar mig att skriva, då kan jag höja mig i mitt eget skrivande. Men riktigt bra kan få mig ur spår. Jag börjar jämföra och vill lägga ner mitt skit 🙂
GillaGilla