Joakim Zander: Simmaren. Peter Andersson läser. 11 timmar och 28 minuter.

Ibland är det kul med sådana här actionrullar. Ja, det blir som en film medan jag lyssnar. Jag lyssnar när jag lagar mat, när jag diskar, när jag springer i skymningen, när jag borstar tänderna, när jag egentligen borde sova.

Joakim Zanders thriller har många förgreningar och trådar och vi får hänga med i rasande fart till Mellanöstern, Bryssel, Paris, USA och till Sankt Annas skärgård där en av huvudpersonerna, Klara, växte upp och turligt nog lärde sig att hantera ett hagelgevär. Hon jobbar i Bryssel, inom EU, och tillsammans med sin före detta pojkvän Mahmoud råkar hon komma över information som gör att de båda tvingas fly för sina liv. Andra karaktärer som vi får följa är en amerikansk agent som inte får ro i själen och en odräglig EU-lobbyist.

Att det här är en debut är svårt att förstå. Joakim Zander skriver drivet och med tyngd. Han behandlar språket som han vill: piskar orden, gör meningarna korta, nervpirrande, och drar ut på dem när han vill lugna oss.

Det är lite svårt att hänga med i början. Avsnitten växlar från nu och då och mellan olika karaktärer. Det beror säkert på att jag lyssnar i stället för att läsa. Men Peter Anderssons berättarröst är samtidigt en bonus. Så jag tänker lyssna på nästa Zander också. Hoppas det är samma skådespelare som läser då.