Författaren Magnus Utvik har gett ut elva böcker. De senaste heter: Anna, min älskade. Pojke med cyklop. Med Stalin som Gud: tre tonår i en kommunistisk sekt (som handlar om honom själv) och Tuktad till frihet, om Hans Scheike och dennes sekt. Nu skriver han på en ungdomsbok.

Som författare har du fått både bra och dålig kritik och som recensent i SVT:s Gomorron berömmer och sågar du andras böcker. Vilket är värst, att såra någon eller att bli sårad själv?

– Jag är aldrig ute efter att såra någon, men jag vet att en författare som jag ger ett lågt betyg kan känna sig sårad. Det är inget jag kan göra något åt. Men jag vet hur det känns då jag själv fått dåliga recensioner. Vissa författare som känt sig sårade har hört av sig till mig och kräver någon form av upprättelse men jag recenserar inte människan utan boken. Jag har själv aldrig hört av mig till en recensent. Jag tänker att jag gör mitt jobb och hen sitt.

Jag antar att din senaste bok om Hans Scheike krävde mycket research. Gör du alla intervjuer och annat som behövs först eller jobbar du växelvis med att skriva och hämta in information?

– Med min senaste bok jobbade jag växelvis. Jag hade inget synopsis utan skrev och samlade material samtidigt. Om jag skriver en reportagebok igen så kommer jag att vara mer strukturerad. Jag har lärt mig massor av att skriva Tuktad till frihet.

Hur ser en idealisk dag för skrivande ut?

– Den idealiska dagen är jag pigg, utvilad och sugen på att skriva. Då håller jag på i ungefär fem timmar. Tyvärr är jag ofta trött och inte speciellt sugen. Men så fort jag satt mig ner och börjat att rätta några små saker i manus så infinner sig inspirationen. Kan jag då skriva i tre timmar är jag nöjd.

Magnus Utviks hemsida.