Författaren Camilla Davidsson debuterade i år med feelgoodromanen Under Vintergatans alla stjärnor. Den handlar om trettioettåriga Emma som vandrar pilgrimsleden ”El Camino francés” i norra Spanien efter att ha flytt sitt karriärjobb i Stockholm. Boken är den första i en trilogi.

Camilla Davidsson flydde också sitt karriärjobb, bland annat för femton år sedan. Hon skriver i en presentation på Ann Ljungbergs hemsida: ”Jag led av allvarliga sömnstörningar, hade minnesproblem, hjärtklappning och ångest, och klarade mig inte utan långa minneslistor. Efter ett halvårs paus var jag tillbaka på ett nytt karriärjobb. I flera år försökte jag hitta lyckan genom att jobba lite hårdare – en bättre tjänst, ny titel, högre lön, större bostad. Det fungerade inte. I stället blev jag alltmer olycklig och levde med ett stort mörker inombords. Jag fick ta time-out på obestämd tid.”

Du har sagt att din berättelse damp ner som ett färdigt paket i ditt knä. Men att du fick lära dig att skriva skönlitterärt från grunden. Hur gick du till väga?

– Det första jag gjorde var att anmäla mig till Ann Ljungbergs romankurs via webben. Man fick tio kursbrev där Ann gick igenom skrivandets alla olika element, som gestaltning, dialog och den dramaturgiska kurvan. Dessutom ingick textrespons på ett visst antal sidor till varje kursbrev. Trots att kursen inte var särskilt dyr var den väldigt lärorik. Jag kände att jag behövde lära mig ännu mer och köpte ett antal skrivhandböcker, jag började läsa romaner på ett annat sätt för att se vad som egentligen fanns bakom orden på varje sida och inte minst gick jag med i olika skrivforum på nätet. Att kunna ställa frågor om ditten och datten till andra skrivande personer var guld värt.

– När jag tyckte att texten började arta sig något lät jag den närmaste vänkretsen läsa. De var lyriska men inte särskilt kritiska. Då anlitade jag en lektör, som nagelfor min text och gav mig återkoppling på styrkor och svagheter i texten. Det blev en hel del jobb med både det ena och det andra efter den responsen… När jag gjort hemläxan vågade jag mig på att be om testläsare i en av de skrivforum jag funnit på Facebook. Runt fem stycken nappade och jag fick oerhört mycket bra feedback. Efter det var det bara att ta ännu en redigeringsrunda och fila till delar i storyn som fortfarande inte höll måttet. Därefter gjorde jag olika redigeringsrundor inriktade på olika saker – en runda för dialoger, en för att leta efter onödiga småord, en för upprepningar, en högläsningsrunda osv. För varje vända kändes texten renare och bättre, mer avskalad och alltmer färdig. Till slut skickade jag den ännu en runda till lektör för att höra om hon också ansåg att texten var färdig för att skicka till förlag. Hon hittade en del småsaker, men tyckte att den var värd att antas av ett förlag och ges ut som bok. Och så blev det!

Var det arbetet med romanen som tog dig bort från mörkret?

– Bra fråga! Nej, det var inte arbetet med romanen som tog mig bort från mörkret. Det arbetet började på Caminon år 2006 och fortsatte då jag gick en kurs i personlig utveckling under 2011. Det var under den kursen som idén till romanen dök upp. Sedan ska jag villigt erkänna att skrivandet är terapeutiskt och renande. I början var den också mer självbiografiskt och nära skriven, men ju mer jag skrev, desto mer distans fick jag till texten, berättelsen och bakgrunden till alltihop. Jag kan verkligen rekommendera skrivande som ett sätt att ta sig upp ur mörkret. Speciellt i samband med terapi.

Hur ser en idealisk skrivardag ut?

– Mitt liv är fyllt av idealiska skrivardagar. Eftersom jag driver ett B&B och Vandrarhem under sommaren och i princip är ledig från början av september till och med mars har jag gott om tid att skriva. Risken med mycket tid är dock att man inte är särskilt effektiv, och att alltför många timmar går åt att hålla sig uppdaterad om vad som händer på till exempel Facebook.

– Hur som helst – en idealisk skrivardag börjar efter att mannen skjutsat barnen till skolan. Klockan halv nio har jag ätit frukost och snabbt kollat igenom FB. Då sätter jag mig på kökssoffan och går igenom det jag sist skrev. Efter en halvtimme är jag helt inne i texten, redo för att skriva nytt. Det härliga är att då kommer ofta texten och berättelsen av sig självt, jag har inget annat val än att hänga med och skriva ner allt som dyker upp i huvudet. Ibland blir jag riktigt förvånad, som till exempel nu när jag skriver min andra bok och en karaktär i boken visade sig vara helt annorlunda än jag hade planerat. Det i sin tur innebär att nästa bok kommer att påverkas på ett sätt jag inte hade tänkt mig. Spännande men också krångligt!

– Jag lyckas slita mig från datorn framåt tolv, äter en snabb lunch, gör en latte och skriver en stund. Sedan tar jag en timmeslång promenad, skriver ytterligare en och en halv timme innan det är dags att hämta barnen från skolan.

– I mina drömmar får jag någon gång åka iväg på en riktig skrivresa till ett varmare land. I en veckas tid gör jag inget annat än att skriva, promenera, ta en simtur i poolen/havet och på kvällen äter jag och dricker gott tillsammans med en kompis som också är med på skrivresan.

Camilla Davidsson har en författarsida på Facebook.