Författaren Marika Cobbold Hjörne flyttade från Göteborg till engelska landsbygden när hon var nitton år. Numera bor hon i London. Hennes debutroman Guppy till kvällsmat släpptes i Sverige 1994.

Hon skriver på engelska och översätts sedan till svenska och andra språk. Drowning Rose, hennes senaste och sjunde roman, har dock inte kommit på svenska trots att den fått lysande kritik i England (skandal!).

I tidigare intervjuer har Marika Cobbold Hjörne berättat att hon inte jobbar med synopsis. Då blir allt dött. Hon måste pröva sig fram framför datorn vilket betyder att storyn kan bli en helt annan innan hon är klar. ”Man vet inte var man ska hamna men datorskärmen säger mata mig, mata mig.”

På twitter säger hon saker som “Bad at maths, baffled by science, can’t cook, lousy at sports – so I became a writer.”

Är det sant att du inte blev glad när ett bokförlag ville publicera din Guppies For Tea?

 – När min dröm om att bli författare gick i uppfyllelse efter tio års arbete och avslag, gick jag ned i en lätt depression. (Det tog mig ett halvår efter att det blivit antaget innan jag blev glad igen; så pervers kan ens natur vara.) Marknaden i England är stor och det är mycket som ska göras och under en lång period före utgivningen förberedde jag mig, som Filifjonkan, på den katastrof som självklart skulle följa min debut på författarscenen. Jag skulle bli sågad av recensenterna och ingen utom mina föräldrar skulle köpa. (Kunde min mor ta på sig lösskägg kanske, och gå runt i alla stadens bokhandlare och köpa upp?) Jag räknade ut hur mycket det skulle kosta mig att själv köpa hela första upplagan av 10.000 ex. Svar: Betydligt mer än vad jag fått i betalning för boken. Jag funderade också på var jag kunde förvara de 9.998 exemplaren (mina föräldrar köpte två).

– Några månader före utgivningsdatum kom den första goda nyheten: jag hade blivit utvald till en av bokårets bästa debutanter här i England och Guppies var en av sju debutromaner som kallades Fresh Talent med intervjurundor, fotosessioner och tillställningar över hela Storbritannien som följd. Jag blev förstås heldeppig igen: nu skulle min oundvikliga förödmjukelse bli på en helt annan nivå. (Jag såg tidningsartiklarna framför mig: “The novels selected for The Fresh Talent initiative are uniformly excellent with the exception of Marika Cobbold’s Guppies For Tea. One wonders how this novel ever got published in the first place etc etc …)

– Första omnämnandet i verkliga livet sändes i radio, i det stora kulturprogrammet Kaleidoscope. Jag var i köket och lagade mat när inslaget kom: “… But my absolute favourite amongst the novels is Guppies For Tea, by Marika Cobbold…” Det blev ingen depression denna gången, utan bara glädje.

– De goda nyheterna följdes av ännu fler goda nyheter: ett litteraturpris, radiouppföranden, film i Tyskland och nytryck efter nytryck. Jag vande mig alldeles för snabbt vid framgången och blev rätt bestört över att det inte upprepades med nästa bok. A Rival Creation (En alldeles egen skapelse) fick fina recensioner och sålde bra, mycket mer än jag någonsin hade hoppats på innan Guppies kom ut, men jag hade landat på jorden igen. Där har jag blivit kvar. Jag är en yrkesförfattare som får fina recensioner (här i Storbritannien i alla fall) och jag har en trogen och hyfsat stor läsekrets och ett visst anseende. Men en superstar? Definitely not. Och det är helt okej, för det hela började med drömmen om att bli författare – och det är det jag är. Hur många har sådan tur?

Marika Cobbold Hjörnes hemsida.