Författaren AnnaMaria Jansson jobbar som kommentator, reporter och programledare på SVT Sport. Hon debuterade 2013 med sin roman Välkommen ut på andra sidan, som handlar om tre tjejer i trettioårsåldern som genom framgångar och katastrofer tvingas ta ställning.

Så här skriver hon på sin blogg i maj i år: ”Jag försöker tajta, rensa, ta bort, skriva striktare, skriva rakare, hårdare och ändå behålla någon form av enkelhet i språket. Så jävla svårt är det ju, MEN, jag tror att det är enda sättet, i alla fall för mig just nu. Jag dödar mitt kackiga självförtroende, stänger in det i tajta meningar, gömmer det bakom stängda dörrar genom minimalistiska, hårt hållna meningar. Och jag skriver om, och om, och om igen.”

Du pratar om ditt ”kackiga självförtroende”. Jag antar att du delar den känslan med alla andra skrivande människor (fast vissa har hybris i längre perioder än andra). Hur långt har du kommit på manus nr 2? Och framför allt vad känner du för din text?

– Jag skulle säga att jag rent fysiskt skrivit ungefär en tredjedel av berättelsen, men att jag i huvudet har en relativt tydlig bild av vart jag är på väg. Det vill säga, jag har klart för mig vart karaktärerna ska, jag ser slutpunkten och jag ser de stora dramaturgiska kurvorna även om de inte är satta på pränt ännu.

– Just nu tycker jag mycket om min text, men jag upplever den som ganska krävande. Jag orkar bara med den korta stunder, då är jag å andra sidan fylld av kärlek inför den. Det är en fin känsla, men som vanligt har den ingenting med kvalitet att göra. Jag har ingen aning om huruvida det här är en berättelse som bär, om jag kommer gå i mål och om någon i så fall kommer vara intresserad av att läsa den.

Vet du hur slutet ska bli när du börjar något nytt?

– Ja, i stora drag, inte i detalj. Men för mig verkar historier komma som helheter, det är i alla fall först då jag kan börja skriva och det innebär att jag har början, slut och mitt med mig redan när jag sätter mig med första meningen. Ofta föds själva grund-idén med en detalj eller en karaktär, men sen har jag en ganska lång period när jag marinerar och utvecklar den där idén i all stillhet i huvudet och absolut inte som tecken i ett dokument.

Hur ser en idealisk skrivardag ut?

– Jag vaknar vid 7.30, dricker kaffe och går sen en morgonpromenad på minst en timme. Efter det gör jag kaffe och sätter mig med texten, en riktigt bra dag skriver jag i kanske två, tre timmar (obs med många små pauser för annars exploderar mitt huvud) innan jag tar ett break, gör något annat och tränar. I den bästa av världar är jag sen tillbaka vid datorn någon gång tidig eftermiddag och pallar att skriva någon timme till innan jag klappar mig själv på axeln och stänger ner. Jag sitter rätt upp och ner vid köksbordet, jag vill gärna vara ensam och har P1 på låg volym. Min första bok författades en hel del på café, men det verkar vara en omöjlighet numera, jag gillar det i tanken, men blir alldeles för distraherad.

AnnaMaria Janssons blogg heter okejskriv, gör det bara.