Sakina Ntibanyitesha är författare och undersköterska. Hon växte upp i Burundi med sin kloka mormor som berättade sagor för henne och som inspirerade lilla Sakina till att själv hitta på historier. En dag orkade mormodern inte ta hand om henne och Sakina Ntibanyiteshas värld krossades: hon blev ensam och utsatt och tvingades leva under slavliknande förhållanden och från det att hon var tretton år våldtogs hon upprepade gånger.

”Att kriget bröt ut kändes som en befrielse”, har hon sagt. Hon tänkte att hon äntligen skulle bli skjuten och få dö från allt. I stället blev allt värre.

Om detta och om sin skuld över att hon själv överlevde när så många andra dog berättar hon i sina böcker Ormbarn och Farligare än djur.

Du skrev ner dina hemska upplevelser utan planer på att få det utgivet. Sedan upptäckte din son det du skrivit. Vad hände därefter? 

– Min son tyckte att det skulle vara viktigt att dela berättelsen med andra som har gått i genom liknande händelser. Själv önskade jag att han skulle hitta texten först när jag hade dött eftersom det inte var bra för honom att upptäcka vår hemska bakgrund.

På bokmässan tidigare i år tilldelades du stipendiet ”Årets invandrarförfattare”. Vad innebär det för dig?

– Glädje och stor tacksamhet till juryn som valde mig plus ett stort tack till Klas som var den som grundade stipendiet för oss nya svenskar. Stipendiet är en stark personlig uppmuntran för mitt framtida författarskap samt ett ekonomiskt stöd för framtida utgivanden av mina kommande böcker.

Du jobbar med en tredje bok nu. Vad handlar den om?

– Den är inte självbiografisk utan är en fristående roman som handlar om tre tjejer som kommer från skilda länder men samma kontinent, och som träffas i ett flyktingläger och till slut hamnar i olika länder i västvärlden. De fortsätter hålla kontakten med varandra via mejl och telefon om vad de gått igenom och vad de fått uppleva här i västvärlden. Bokens genomgående tema är olika kulturkrockar och skillnader mellan det gamla och det nya.  Bokens arbetsnamn är: Det pågår ett krig i paradiset också. Den kommer förhoppningsvis ut under första hälften av år 2015.

Hur ser en idealisk skrivardag ut? Har du musik på eller vill du ha tyst omkring dig?

– Tystnad, utan någon som stör mig är min idealiska skrivdag. Jag skriver när jag känner att jag måste och har då ingen tidsuppfattning. Kan sitta i ett dygn och oavbrutet skriva. Det kan dock gå flera månader utan att jag skriver något men när jag väl börjar önskar jag aldrig behöver sluta.

Sakina Ntibanyitesha finns på Facebook och hemsidorna ormbarn.se samt sakina.nu.