Författaren Lene Fogelberg debuterar med Beautiful Affliction: A Memoir of Surviving Heart Disease på ett amerikanskt förlag (She Writes Press) i oktober nästa år. Hon skickade sitt manus till fem svenska förlag. Fyra var ointresserade medan det femte kallade det för en ”spännande och gripande bladvändare med vackert språk” innan de till slut sa nej. Men Lene Fogelberg gav inte upp, hon tänkte större, hon tänkte Amerika. På debutantbloggen har hon beskrivit sin resa. Hon har även en egen blogg, där hon berättar om sitt skrivande och sitt liv i Jakarta, Indonesien, där hon bor med man och två barn.

Du översatte ditt svenska manus till engelska. Märker du någon skillnad i hur du uttrycker dig på de olika språken? 

– En oväntad sak som hände när jag översatte mitt manus var att jag skärpte till språket, tonen och berättandet. Mycket av det som jag tänkte att svenska läsare tar för givet, skulle ju helt gå amerikanska läsare förbi. Jag bytte från tredje person till första person och strök massor. Flera kapitel skrev jag om helt och hållet. Resultatet blev en mer direkt berättelse som jag hoppas går rätt in i hjärtat. Jag skriver ganska enkelt, men uppskattar nyanser och metaforer och där är ju engelskan ett fantastiskt språk. Jag upplever att engelska är något mer elastiskt än svenska och har många ord att välja bland. Men svenskan har ett gäng ord som inte finns på engelska, så de nyanserna får man uttrycka på andra sätt. Nu när förlaget är med i bilden har manuset skärpts till ytterligare ett par snäpp och titeln har ändrats. Det tog många vändor fram och tillbaka innan titeln satt, men nu är jag jätteglad över den! Känns som att förlaget hjälpte mig att hitta precis rätt.

Hur ser det ut omkring dig när du skriver? Tänk på att vi i Norden vill veta allt om temperatur och luftfuktighet, om du sitter i shorts och linne, om din utsikt, om du är en nattuggla eller morgonskrivare…

– Rolig fråga! Jag skriver bäst på förmiddagen, mellan åtta och två-tre tiden. Sedan kommer mina tjejer hem från skolan och vi hittar på grejer och läser läxor. Jag sitter i mitt kontor och lyssnar alltid på musik som inspirerar mig. Allt från Coldplay och Imagine Dragons till Piano Guys och avslappningsmusik, typ ”ocean and piano”. Det är väldigt varmt så AC:n surrar hela tiden och när det blir för kallt stänger jag av den. Men då blir det för varmt på en kvart ungefär och jag sätter på den igen. Så där håller jag på. Sitter oftast i t-shirt och en favvo-kjol som knappt märks. Annars mjukisbyxor, blir väldigt störd av åtsittande kläder när jag skriver. Utsikten vågar jag knappt berätta… he he, okej, jag har utsikt över vår pool och trädgård och grannens vackra gröna träd.

Har du kontrakt för bok nr 2? Om inte, tänker du pröva med svenska förlag igen eller gå direkt på amerikanska marknaden?

– Jag har inte kontrakt för bok nummer två, men samarbetet med mitt nuvarande förlag flyter på kanonfint, så vi får väl se… Jag har gått över till att skriva på engelska, det tog en del tid att översätta från svenska och det känns mer effektivt så här i nuläget. Min nästa roman bygger på sanna händelser och utspelar sig här i Jakarta. Eftersom den har en internationell prägel kändes det naturligt att fortsätta på engelska. Men en dag kanske jag känner att det är dags att skriva på svenska igen.

– Tack för att jag fick vara med i julkalendern och Selamat Hari Natal från Jakarta! God Jul!

Lene Fogelbergs blogg.