Anna Fredriksson: Augustiresan. Pocket.
Huvudpersonen Jenny och hennes tre ungdomskompisar, nu är alla runt de fyrtio, cyklar genom det sensommaridylliska Österlen. Jenny är nyskild och hon har haft ett krävande chefsjobb under det senaste året.
En av väninnorna råkar säga att hon långt innan Jenny visste att hennes exman var otrogen hade sett honom och en annan kvinna. Jenny blir besviken för att hon inte fick veta, men hon blir också ifrågasatt av de andra. Varför har hon inte hört av sig på över ett år? Olika läger börjar bildas och kompisarna förvånas alltmer över hur Jenny har förändrats.
Cykelsemestern varvas med Jennys mardrömsår. Hon har blivit chef över sina tidigare arbetskamrater och situationen blir hemskare för varje vecka. Hon blir motarbetad, mobbad och till och med hotad. På hemmafronten ser hon mindre och mindre av sin man.
Ibland är det så plågsamt att läsa om Jennys arbetsplats att jag nästan får andnöd. Men en bra bok ska kännas och läser man klart får man belöningen och kan sova lugnt resten av natten.
Anna Fredrikssons första roman Sommarhuset gillade jag skarpt. Även Lyckostigen och denna är mycket läsvärda, även om jag som sagt fick plåga mig igenom vissa kapitel. Men jag tycker om att hon vågar skriva om obehagliga men viktiga saker. Att hon inte väjer undan.
Jag undrar om jag skulle våga skriva så ingående? Förmodligen inte.
Bieffekter: Nu längtar jag efter att cykla! Långt. Gärna på Österlen. Och så måste jag hela tiden upprepa för mig själv en fras som en av Jennys väninnor säger när de cyklar: Pain is inevitable. Suffering is optional. Jajamänsan, så är det!
eva karlssons blogg 
Cykla långt drömmer jag också om. Österlen. Italien. Önskelistan är lång. Jag övernattar gärna på olika slott. Äter himmelskt goda middagar. Det är man värd efter långa dagar av trampande. Åh, vilken dröm… 😀
GillaGilla
Härligt med storstilade drömmar. Ja varför inte sova och äta i slottsmiljö. Hittills har jag mest drömt om vandringar här och där i världen men att sakta trampa fram på en bilfriväg vore ju fantastiskt. Tror du någon vill betala oss för att cykla och skriva reseskildringar?
GillaGilla
Vilka rapporter det skulle bli, jag fattar inte hur någon INTE skulle vilja skicka iväg oss för cykel- och vandringsuppdrag! Jag vore på utan att tveka 😀
GillaGilla
Så fort dom skickar pengar pumpar jag cykeln och vässar pennan. Syns snart!
GillaGilla
Cykla är skönt, med eller utan hund. Och övernatt på slott skulle både Leidy och jag klara av utan att protestera!
GillaGilla
Då syns vi kanske på något slott framöver. 🙂
GillaGilla
Nja, cykelsemester… Lockar inte. Kanske när värmen och ljuset kommer tillbaka?
GillaGilla
Just nu är det nog lite slirigt att cykla. Men man kan alltid läsa om det. 🙂
GillaGilla
Bra citat!
GillaGilla
Försöker att ha det i åtanke när det gör ont. 🙂
GillaGilla