Skriviver skrev om talspråk häromdagen. Hon har funderat över en del talspråksord, som nån, nåt, nånting, sån, sa. Bland annat skriver hon: ”Jag har i princip aldrig använt talspråksvarianterna av de här orden. Men nu i mitt manus så kan jag ibland tycka att det känns fel och uppstyltat med den vanliga, korrekta stavningen.”
Kom genast att tänka på en bok, som jag minns som suveränt skriven och mycket trovärdig: Innan döden kom av Elizabeth George. Den handlar om tre övergivna syskon i en invandrartät Londonstadsdel, femtonåriga Ness som dras till dåligheter, tolvåriga Joel som tar på sig ansvaret för den lilla familjen men som blir den som avlossar skottet mot Thomas Lynleys hustru (ingen spoiler, förra boken slutade med mordet, här får vi veta hur det gick till) och sjuåriga Toby som flyr in i en drömvärld.
Jag minns barnens repliker som så äkta, men hur skrev hon dem? Jag måste kolla. Slår upp på måfå:
Joel har köpt en lavalampa till sin lillebror i present men problem uppstår i affären och han säger till ägaren: ”Jag tänker inte ställa till med nåt bråk, fattar du väl. Jag ber bara om en kasse att bära hem den här lampan i.”
På en polisstation frågar en polis de båda pojkarna om de har någon pappa. Sjuåringen svarar: ”Pappa blev dödad utanför en spritbutik. Jag var bara liten då. Vi bodde hos farmor ett slag, men nu är hon på Jamaica.”
I löpande text skriver Elizabeth George ”något”, i dialog när det passar personen skriver hon ”nåt”. Vad jag kan se använder hon inte slang, dialekt eller andra markörer, men man får ändå intrycket av att barnen pratar som barn i deras situation gör. Och man får massor av information till synes på ett enkelt sätt.
Nu hamnar jag utanför ämnet men jag blev nyfiken på vad hon skriver om dialoger i sin handbok i skrivandets konst Skriv på! Hon säger bland annat att en bra dialog kan tjäna en mängd olika syften. Den ska alltid föra handlingen framåt eller avslöja något hos en karaktär eller förhållandet mellan två karaktärer. I och för sig inget nytt för den som likt mig har läst de här böckerna om att skriva femtio gånger… Men intressant ändå!
- ”Dialogen måste verka naturlig och verklig även om den inte kan vara naturlig och verklig.”
- ”Försök att tänka på att den syntax du använder kommer att avslöja mycket om personen. Överdrivet korrekt tal är till exempel helt annorlunda än vardagligt tal som i sig är mycket olikt obildat tal.” Alla sorter går att utnyttja, ”men för att göra det måste du lära dig att höra skillnaderna när folk talar och sedan komma ihåg dem.”
- Använd också din fantasi och ”mynta uttryck som är speciella för en person”.
- ”Antyd en dialekt snarare än att skriva ut dialektala meningar.”
eva karlssons blogg 
Väldigt intressant. Och känns ganska naturligt egentligen; att använda ”något” i löpande text och ”nåt” i dialoger. Har aldrig tänkt på det faktiskt. Boken skrivandets konst blev jag nyfiken på!
GillaGilla
Ja, det är en riktigt bra bok. Hon berättar också om sig själv och hur usel hennes första manus var och hur hon våndas före releaser.
GillaGilla
Det där är knepigt tycker jag. Samtidigt som man vill vara korrekt kanske man vill att en person ska vara lite slarvig med språket och på så sätt få fram slanguttryck och svordomar. En smaksak. Man får känna av vad som passa, men det är svårt.
GillaGilla
Visst är det svårt. Mina personer får svära och svara enstavigt och det behöver inte vara grammatiskt rätt, men jag undviker nog slang eftersom det kan bli så daterat om det har gått några år och nya uttryck har kommit.
GillaGilla
Jag tänker ofta på hur mitt språk skiljer sig mellan manuset och bloggen. Manuset: någon, något, sedan. Bloggen: nån, nåt, sen. Det är inget jag har bestämt, det bara blir så. Och jag skulle aldrig svära i bloggen, medan det i bloggen kan dyka upp nån vald salva. Fast då är det ju inte mitt fel 😀
GillaGilla
Medan det i MANUSET kan dyka upp väl vald salva, menar jag såklart…
GillaGilla
… men din daggmask får väl ändå inte hålla på och svära?
GillaGilla
Jäkligt praktiskt att skylla svordomar och annat på sina karaktärer.
GillaGilla
Damaskus skulle inte komma på TANKEN! 😀
GillaGilla
Vilken lättnad!
GillaGilla
Jag kör ”nåt”, ”sånt” och till och med ”dom” i dialog, men ”något”, ”sådant” och ”de / dem” i löptext. Och mina karaktärer svär och använder engelska när det passar dem 🙂
GillaGilla
Precis, ordning och reda i löptext, och dialogen som karaktärerna vill – det är ju ändå de som bestämmer 🙂
GillaGilla
Kul att du tog upp temat, Eva! Jag har funderat mycket på det där med att använda talspråk bara i dialog som Elisabeth George och en del andra gör, och jag tror inte att det skulle fungera för mig. Eftersom jag tycker om att skriva i en väldigt inzoomad tredje person, så är det en väldigt flytande gräns mellan någon slags neutral berättarröst (som det finns väldigt lite av) och karaktärernas tankar. Det skulle ju kännas konstigt om en karaktär tänkte ”någon”, men sade ”nån”. Så om jag skulle använda ”nån” och ”sånt” skulle jag nog vara tvungen att göra det över hela linjen, i all text. Och då känns det plötsligt mycket svårare tycker jag.
Tror att jag ska skriva ett uppföljande inlägg om den saken någon dag…
GillaGilla
Först måste jag säga att ”väldigt inzoomad tredje person” lockar mig till läsning mycket mer än en ordinär baksidestext där man får veta handlingen men inget om hur författaren har behandlat språket.
Om att välja nåt eller något: jag tror att om man vet hur andra gör och ser till eventuella regler (inga regler i detta fall) och sedan själv gör ett aktivt val och håller sig konsekvent till det så spelar det ingen roll vad man väljer. Inte för mig som läsare i alla fall.
GillaGilla
Jag håller faktiskt med dig om att hur en författare behandlar språket lockar mer till läsning än en baksidestext. Det är därför jag ofta låter bli att läsa baksidestexten och bara läser första sidan. Eller ibland läser baksidestexten och om det låter intressant läser jag första sidan. Och är den bra, då kör jag!
Ja, det är nog så att nästan allt funkar om man är konsekvent. Men det är ändå väldigt svårt att välja, och känna efter vad som verkligen känns bra för mig. Jag undrar om jag kanske måste ta ett stycke text och pröva lite olika och jämföra. Annars är det svårt att få en klar uppfattning om hur det blir.
GillaGilla
Ja, det är svårt att välja och det enda rätta är som du säger att testa sig fram. Jag har till exempel lagt ner många timmar på att ändra mellan jag- och tredje person. Bortkastat kan man tycka men samtidigt när man tjatar med samma text kommer man närmare den. Den blir bättre på köpet.
Jag läser sällan hela baksidestexten (jag vill inte veta i förväg vad som händer på sidan 73). Hellre då som du slå upp första sidan och läsa.
GillaGilla