Om att översätta kärleksromaner

harlekin

Min första översatta bok var Årets bröllop av Elda Minger i Harlekins dåvarande Silverserie. I mitt exemplar står: Lördagen den 17 november 1990 hittade jag denna min första bok i en tobaksaffär.

Jag var tvungen att köpa den förstås. Fast jag alltid fick fem gratisex. Det var alltid häftigt att hitta sina översättningar i Halmstad, Kiruna, Stockholm, Gävle och så vidare. En gång var det en bekant som såg en bok i Thailand som jag hade översatt. Han sa att han läste den. Han berättade aldrig vad han tyckte.

Den trettonde boken heter Playboy i politiken av Linda Turner. Det var 1993 och Harlekin bytte stavning till Harlequin. Det var också då jag började känna att skrivandet flöt på så mycket effektivare än i början. Jag skrev inte längre varje mening helt klar utan gjorde en snabböversättning som ofta lät helt idiotisk. Men det räckte för mig att förstå. Redigerandet var den roligaste biten.

Översättandet började med att jag gick en universitetskurs i praktisk svenska. En av mina klasskamrater var redaktör på Harlekin. Hon berättade att förlaget lät aspirerande översättare göra ett provkapitel.

Sedan jag var liten har jag drömt om att skriva en egen bok men jag hade varken idéer, kunskap eller självförtroende. Men om jag började översätta skulle jag få vara i branschen… ”Behöver man inte vara jättebra på engelska”, kommer jag ihåg att jag frågade och hon svarade: ”Nej, men du behöver vara jättebra på svenska.”

Efter att jag hade gjort provkapitlet väntade några nervösa veckor. Den dagen då brevet från Harlekin kom rev jag upp det redan vid brevlådan. Sedan svävade jag därifrån och runt i cirklar på gräsmattan. De tyckte att jag hade gjort ett jättebra prov och ville att jag skulle börja med detsamma!

Sammanlagt översatte jag tjugofyra böcker åt Harlekin och granskade runt femton romaner som andra hade översatt. Som granskare ingick att skriva baksidestexten. Den lyckades jag aldrig särskilt bra med. Redaktionen var alltid där och pillade.

Jag gjorde också en översättning för Richters förlag. Utmaningen av Judith McNaught. Det var det allra roligaste jobbet: tvåhundra sidor av det sexhundra sidor långa amerikanska manuset skulle bort och strykningarna gjorde jag en sommar i hängmattan.

Man kan inte försörja sig på att översätta kärleksromaner. Under de här åren arbetade jag halvtid på tidningen och nästan hela övriga tiden översatte jag. Även om jag ibland reste mig upp och skrek ”gud vad fjantigt sagt, jag står inte ut med att skriva det!” så var det roligt. Jag började också tänka att jag kanske skulle våga skriva en egen bok. Jag hade fortfarande ingen idé men jag hade fått lite kläm på hur en handling byggs upp med toppar och dalar och hur man pytsar ut information. Och det kändes helt rätt när jag anmälde mig till min första skrivarkurs.

Det här inlägget postades i okategoriserat och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

24 kommentarer till Om att översätta kärleksromaner

  1. Pia Widlund skriver:

    Vilket spännande jobb, där måste du ha lärt dig massor!!

    Gilla

  2. Pia skriver:

    Tack för kommentaren till min blogg, det är jätteroligt att du hittat mig. Vad kul att läsa om hur det är att jobba som översättare på Harlequin och det faktum att de strök 1/3-del av ett amerikanskt manus vid översättningen till svenska. Visste författaren om det?

    Gilla

    • Eva Karlsson skriver:

      Ja, kul att jag hittade dig. Grattis än en gång till tredje pris!
      När det gäller det amerikanska manuset (det var Richters förlag, inte Harlekin) så var den kopia jag fick inte färdigredigerad. Jag antar att den amerikanska boken också kortades. Vet inte om författaren kände till detta. Kanske ingick det i avtalet att alla länder som översatte fick göra som de ville?

      Gilla

  3. Åh så spännande att du är översättare! Jag tycker att det är så otroligt fascinerande med översättningar. Att det är så styrt, men ändå så fritt, samtidigt. Det måste vara lite som att skriva poesi med förutbestämt innehåll på bunden vers.

    Jag gillar att ibland nörda in mig i sådant och läser ibland olika översättningar parallellt. Har du läst Erik Anderssons ”Dag ut och dag in med en dag i Dublin”? En vän tipsade mig om den för ett litet tag sedan, och det fick mitt intresse för översättningar att gå överstyr lite. Just nu läser jag två översättningar av Ulysseus parallellt för att jämföra, och gluttar ibland i originalet. (Vilket naturligtvis leder till att det går så fruktansvärt långsamt att jag aldrig någonsin kommer att läsa ut någon av böckerna. Men spännande är det.)

    Och ja, du måste ha lärt dig massor som du kan använda dig av i ditt eget skrivande!

    Gilla

    • Eva Karlsson skriver:

      Oj, vilket härligt nörderi! Jag har hört talas om Dag ut och dag in med en dag i Dublin, men jag har inte läst den. Gick just nu in på Internet och läste ett kort utdrag ur boken och blev genast tagen av Erik Anderssons språk. Ska kolla på biblioteket nästa gång jag är där. Tack för tips!

      Det är över tjugo år sedan jag översatte de där böckerna och redan på den tiden tyckte jag att det var knepigt att säga att jag var boköversättare om någon frågade. För då kom alltid följdfrågan: vilka böcker har du översatt? När jag då svarade Harlekin så svalnade alltid intresset i frågeställarens ögon. Så det slutade med att jag direkt sa att jag översatte KÄRLEKSromaner, ibland med tillägget ”kiosklitteratur du vet”.

      När jag härom året läste Megan Abbotts Dare Me och tyckte att den var lysande lekte jag med tanken på översätta den och få ut den på svenska marknaden. (Så där som Pia Printz gjorde med En dag av David Nicholls). Men insåg att jag inte alls skulle klara det. Jag har inte den kunskapen. Med romantikböckerna behövde man inte väga orden, inte på den tiden i alla fall. Man hade stor frihet att tolka innehållet och det var det jag tyckte var kul. Jag kände mig lite som medförfattare ibland… Numera lär Abbott finnas på svenska. Och jag själv är botad från översättandet. 🙂

      Gilla

      • Det är väl inte mindre ”på riktigt” att översätta harlequinlitteratur. Det tycker inte jag. Det kanske är andra saker som krävs än i andra genrer, men det gäller ju mellan andra genrer också. Även om det inte var så noga med språket som du uttryckte det, så tror jag inte det var helt och hållet sant. Den typen av böcker förutsätter ett enkelt och rakt språk med mycket driv (åtminstone dem som jag har läst), och det finns en massa ord och språkliga vändningar som säkert inte funkar att använda. Och vissa skulle säkert tycka det var jättesvårt att vara medskapare till berättelsen på det sätt du beskriver. Andra genrer har andra begränsningar.
        Så jag tänker ta mig friheten att fortsätta tänka på dig som översättare. 😉 Eller ja, före detta översättare möjligen.

        Gilla

      • Eva Karlsson skriver:

        Okej, före detta översättare… Jag var alltid noga med språket men jag tog mig friheter, tog bort och lade till i den mån jag vågade. Man kan säga att de skälvde och darrade mer sällan i mina översättningar… Vissa av romanerna tyckte jag bättre om än andra men alla hade faktiskt ett väldigt driv. Och de var noga med att om mannen var läkare var kvinnan det också. Hon var aldrig beroende av honom när det gällde pengar eller ställning. Men någon mångfald var det naturligtvis inte tal om…

        Gilla

      • Det låter ju som att du tog det på stort allvar och dessutom gjorde det bra. 🙂 Ja, just bristen på mångfald är det som jag stör mig på i den genren. (Förresten i rätt många kärleksromaner, inte alls bara harlequin.)

        Gilla

      • Eva Karlsson skriver:

        Det var nog lite det, bristen på mångfald, som bidrog till att jag slutade. Plus att jag tänkte att den 25:e boken ska vara skriven av mig. 🙂

        Liked by 1 person

      • Låter som en värdig målsättning! 🙂

        Gilla

      • Jag kollade förresten Megan Abbot, ser ut som att den kommer på svenska i mars:
        http://www.adlibris.com/se/bok/om-du-vagar-9789187301377
        För det där måste väl vara samma bok? Men det kommer säkert nya chanser. Jag tycker som du att det som Pia Printz gjorde med En dag är jättecoolt. Modigt, coolt, och ett smart sätt att etablera sig som förlag.

        Gilla

      • Eva Karlsson skriver:

        Vad kul! Då ska jag läsa och jämföra…

        Gilla

  4. Manuskt skriver:

    Vad kul! Jag har också läst praktisk svenska och försökte göra ett sånt där översättningskapitel för Harlequin en gång (en kompis översatte åt dem) men kom aldrig igenom det. Däremot jobbade jag som översättare på ett företag i tre år – dock inte av skönlitteratur, tyvärr. En italiensk kokbok var det roligaste uppdraget.

    Gilla

  5. Manuskt skriver:

    En italiensk kokbok på engelska, ska tilläggas.

    Gilla

  6. Skriviver skriver:

    Haha! Skrattade högt över din kommentar: ”gud vad fjantigt sagt, jag står inte ut med att skriva det!”. Kan verkligen se det framför mig. Och känna hur det skulle kännas. Men det måste varit otroligt lärorikt.

    Jag önskar att jag var bättre på engelska, då kanske jag också skulle kunna försöka mig på att översätta. Jag funderar just nu väldigt mycket på vilka olika sätt det finns att skriva och få betalt, så att jag på något pussel-aktigt sätt ska kunna leva på att skriva. Även om det inte är eget roman-skrivande. Det handlar så mycket om bara att få hålla på med ord och meningar. Skriva. Det är ju det jag vill.

    Gilla

    • Eva Karlsson skriver:

      Ja, det hände ofta att jag diskuterade högt med boken….
      Man behöver inte vara särskilt bra på engelska. Jag är det i alla fall inte. Fick slå i lexikon ganska ofta, eller så gissade jag… det viktiga var att svenskan kändes som svenska och inte som översatt från engelska. Dessvärre tjänar man väldigt lite. Tror att det är bättre att satsa på artiklar och liknande om man vill ha en försörjning.

      Gilla

  7. Bara hittepå skriver:

    Så, då har jag hittat hit. 🙂 Det verkar ha varit en rolig bisyssla, det där översättandet. Jag vet inte om jag någonsin läst en Harlequin-roman, men jag föreställer mig att de är ganska lika sådana där följetonger i typ Hemmets journal? De brukade jag läsa hemma hos min farmor när jag var liten och en del av dem var så spännande att jag otåligt rotade igenom en hel hög osorterade gamla tidningar för att hitta nästa del. Som sagt, inte en genre jag läst mycket i, men det finns en del att lära där om hur man fångar sin läsare tror jag.

    Liked by 1 person

    • Eva Karlsson skriver:

      Precis, man får ha det som bisyssla eller ha det bra ställt från början. Många som aldrig läst en Harlequin tror oftast att det handlar om en svag kvinna som får sin prins. Men om mannen är till exempel läkare så är kvinnan också läkare. På så sätt tycker jag att det är bra. Men sedan saknar jag mångfalden, den såg jag inte av på min tid, och det där ibland tramsiga missförstånden som ska ske innan man är framme vid ett slut man gissat sig till … Men återigen vissa av de böcker jag översatte tycker jag faktiskt är helt okej som underhållning.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s