Öppnas den 14 mars 2015

Jag har skrivit klart manus 1, den här vändan, och jag känner mig fylld av helium. Men innan jag helt stiger till väders: slutet är inte bra. Inte så att hela Hollywood ska applådera. Men jag vill att jag och någon läsare därute drar efter andan. Ah. Blev det så.

Där är jag inte. I och för sig grät jag en skvätt när jag skrev i fredags … gud vad bra det här är! Men jag är osäker. Har jag fortfarande för många människor? Var är djupet? Har jag något djup?

Jag tänker mer och mer på manus 2. Som jag kom så nära när jag var i Vasastan häromveckan. Min huvudperson bor i Vasastan men han är också och vandrar på den här stigen som man kan se i min nya header.

Så nu tänker jag som så att om jag lägger undan manus 1 i sex veckor – Stephen King förespråkar minst sex veckor så att man kan se på det med nya ögon – så kanske magin verkar på den texten också.

Jag har nu döpt om manus 1-dokumentet till Öppnas 14 mars. Och manus 2 är redan utskrivet på papper och ligger och väntar på mig.

Det här inlägget postades i mitt skrivande. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Öppnas den 14 mars 2015

  1. Christina skriver:

    O, vad spännande. Smart att lägga undan manuset sådär, nästa så gör jag när jag målat en tavla. Brukar ställa den någonstans och stanna upp dagligen och betrakta sedan finjusterar jag lite då och då. Jag blir allt nyfiken på dina manus. Vad du har skrivit om.
    Förresten är det din katt i bokhyllan(tidigare inlägg)? Himla söt i alla fall.
    Kram Christina

    Gilla

    • Eva Karlsson skriver:

      Det låter så roligt att kunna skapa med pennor och penslar. Jag kan på min höjd färglägga en mindmap. Nej, det är inte min katt men jag håller med dig, den är jättesöt. Den bor hos Johanna som jag intervjuade.
      Jag har inte börjat prata om innehållet i mina manus ännu. Man kan säga att det är utvecklingsromaner eller relationsromaner. Jag vill säga att det inte är för sent att må bra och att det går att försonas med det gamla. Men jag vill göra det lättsamt och på ett spännande sätt. ja, vi får se hur det går med det… 🙂

      Gilla

  2. Skriviver skriver:

    Åh, helium – det låter underbart. Grattis till att ha kommit så långt! (Och är det inte ganska underbart att gråta till sin egen text? Maximal lycka, tycker jag – mitt i pinsamheten.) Låter bra att låta texten vila ett tag och jobba på det andra manuset. Vem vet, det kanske kan ge lite andra infallsvinklar till ditt slut. Håller tummarna för den saken!

    Gilla

    • Eva Karlsson skriver:

      Tack för att du håller tummarna! Även om det är lite pinsamt att gråta åt sin egen text så är det, precis som du säger, ganska underbart. Reagerar man inte själv så kan man inte begära att andra ska göra det heller. Det är värre när man kommer till passager när man börjar gäspa 🙂

      Gilla

  3. Susanne Olars skriver:

    Jag gillar att du döpt dokumentet så! Snacka om att vara tydlig, och så blir det omöjligt att fuska! 🙂 Skönt också att ha tvåan att ta itu med. Men framför allt: Den stigen vill jag också släntra fram på. Underbar!

    Gilla

    • Eva Karlsson skriver:

      Ja visst är det en underbar stig. Min huvudperson går där en morgon när det regnar som tusan och han är allt annat än glad. Men fin utsikt får han ju 🙂
      Hade jag inte haft tvåan så är det mycket möjligt att jag skulle fuska. Nu tror jag att jag klarar det. Fast det har ju förstås bara gått en dag …

      Gilla

  4. Anna/notonmusic skriver:

    Heliumkänslan är underbar! Skulle aldrig klara av sex veckor utan att kika! Förmodligen är det bra. Stephen King, något du rekommenderar? Klok bok? Den har jag inte läst nämligen…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s