FREDAGSINTERVJUN. Sara Pepparkaka bor i Sydösterbotten i Finland och jobbar som sekreterare/löneräknare. Hon bloggar på Bokhyllan i pepparkakshuset sedan maj 2012 och presenterar sig som ”en finlandssvensk tant, körsångare, sommarstugebyggare, kattägare, mamma, och en massa andra saker, men framför allt är jag en läsare”.

Hej Sara Pepparkaka, i ett av dina inlägg i januari skriver du ”Nu undrar ni, gör en kulturtant något speciellt när hon har tid till blodprov? Så klart hon gör, hon tittar på akvarellutställningen i korridorerna på väg till labbet!” Kul skrivet! Vad gör den här kulturtanten mer? Bokmässor? Bio? Teater med kulturkoftan på?

– Jag har nästan alltid kofta, men det är för att jag är frusen… fleecetröja är också bra! Nej, det där med kulturtant, så här är det: jag bestämde för ett eller ett par år sedan att det jag vill bli när jag blir ”stor” är faktiskt kulturtant. Så jag jobbar på det. Jag har ju litteraturdelen ganska bra under kontroll, och en del musik blir det också, inte bara för att jag sjunger i kör. Jag får jobba på det där med att bli kulturtant så där utgående från min närmiljö och mina förutsättningar, så jag försöker hitta kultur i vardagen.

– Jag upptäckte till exempel att den fina folkhögskolan i grannbyn har elevkonserter flera gånger per termin, och det är verkligen duktiga elever och gratis konserter, bara positivt alltså! Vår hälsocentral har alltid utställningar i sina långa korridorer, tavlor eller foton, det är ännu en fin idé. I biblioteket brukar också finnas utställningar av någon lokal konstnär eller hantverkare.

– Teater blir det inte så ofta som jag skulle önska, men för att vara ärlig, jag har bott i en lite större stad med två teatrar, och då gick jag nästan mer sällan på teater än jag gör nu. En liten vit fläck i min kulturtantsutbildning är att jag aldrig sett opera, det ska jag göra någon gång. En stor vit fläck är filmkonst och tv – det ÄR ju ändå frågan om kultur, och jag är nästan helt okunnig om allt som har med den saken att göra. Bokmässor har jag faktiskt inte heller varit på, och jag skulle nog gärna göra något åt den saken, jag har förstått att det är kul. Tja, så där jobbar jag på för att bli en kulturtant!

Berätta hur en bokaffär i Finland ser ut. Kan man fika bland böckerna? Är det fifty-fifty mellan finska och svenska böcker eller finns det svenska utbudet inträngt i ett hörn?

– Jag har tyvärr inte hittat någon bokhandel ännu här i Finland där man kan fika också. Men det kan ju bero på att jag bara inte har hittat den bokhandeln än! När det gäller utbud av svenskspråkiga böcker så beror det på bokhandelns kundkrets, så där enkelt sagt. Här där jag (och många andra finlandssvenskar med mig) bor, hittar man alla böcker man vill ha på svenska, och absolut inte undangömda i något hörn! Men det är klart att det finns orter där svenska böcker inte är lönsamma att ha i sortimentet.

Du är med i FN-utmaningen och Kaosutmaningen. Den första innebär att man läser en bok från varje land som är med i FN och den andra handlar om att pricka av minst 20 punkter på en lista, exempelvis: Läs en bok med ett djur på omslaget, läs en bok som utspelar sig under vintern, läs en bok av en författare med initialerna M.M. Vad är den främsta anledningen till att du med i olika utmaningar? 

– FN-utmaningen hittade jag på åt mig själv när jag tyckte att jag alltid läste böcker från samma länder och/eller språkområden. Det ÄR faktiskt skillnad i synvinkel redan om man läser franska böcker (Alltså, översatta till ett språk man behärskar ifall franska är svårt. Jag försöker emellanåt läsa på franska, men, ja, särskilt lätt tycker jag inte det är) och då är de ju ofta från Frankrike, det vill säga, fortfarande i Europa, fortfarande i ”rika väst”. Tänk vilka nya upplevelser man kan få av att läsa böcker ännu längre ifrån då. Och egentligen är det motivet för alla utmaningar jag är med i, att få bredd i det jag läser.

Skriver du själv på någon roman?

– Nej. Jag har inte ens någon gång försökt börja. Ibland tänker jag ju att ”jag har ändå läst så mycket, det borde inte vara så svårt att få till en liten bok”. Men jag tror inte riktigt det är grejen för dem som skriver.  Dels är det knappast enkelt, och dels så tror jag att man skriver om man inte kan låta bli. Och det är bara bra att det finns folk som inte kan låta bli. För då får jag ju mer att läsa!

Berätta om den bok du läser nu. Är du nöjd med den? Hur kom det sig att du läser just den?

– Just nu läser jag en bok jag fick i julklapp, ”The magic toyshop” av Angela Carter. En ny författare för mig. Jag fick boken av min kompis som hade varit på en föreläsning om Angela Carter och kommit till att hon var en intressant författare. Det går lite långsamt med läsandet, men det är inte bokens fel, jag har bara så mycket annat att göra just nu. Det är väldig fint språk i den här boken, det finns en lysande formulering i snart sagt varje stycke.

Tar du emot debutantböcker för recension? Om ja, vilka genrer vill du läsa?

– Jo, det kan nog hända att jag skulle kunna läsa en debutantbok. Man kan ju fråga. Genre har jag lite svårt att precisera, jag läser i stort sett allt, men romance och fantasy ligger kanske lite extra nära hjärtat. Samtidigt så tar man risken att jag inte läser recensionsex precis genast direkt i den sekund jag får dem. Jag försöker prioritera dem, men om jag inte känner mig på humör för en viss bok är det kanske bättre både för mig och boken om den vilar ett tag.

Tack Sara för dina intressanta svar. Trevlig helg önskar jag dig och alla!