FREDAGSINTERVJUN. Numera är Ulrika Hoffer en ”pigg, stark, frisk trebarnsmamma, författare och entreprenör som hjälper trötta familjer att hitta ut ur pasta- och vabbträsket”. Men hon har själv befunnit sig i olika stadier av försoffning. Det var den äldste sonens komjölkproteinsallergi som förde familjen in på ett sundare spår. På sin hemsida Råsmart.se skriver Ulrika Hoffer ”Jag vaknade ur min sockerdvala, fick energi och kraft att byta karriär, starta företag, föda ytterligare två barn, skriva en bok och springa långdistanslopp. Ungarna skakar av sig det mesta i virusväg och sover gott på nätterna. Ett par otrivselkilon släppte dessutom runt midjan och magen började uppföra sig så som magar ska uppföra sig.”

Det låter fantastiskt, Ulrika. Särskilt ”skriva en bok och springa långdistanslopp” faller jag för. Men hur lång tid tar förvandlingen?

– Visst låter det lite väl … präktigt?! Men jag måste säga, att när man kommer från mina vanor, där mackor, pasta och eftermiddagsgodis var vardag och det mest ansträngande jag utsatte mig för var 30 pliktskyldiga minuter på en motionscykel med oregelbundna mellanrum, så kan det gå ganska fort om man byter ut det mot lite broccoli, ägg, spenat och gradvis upptrappning av löpningen. Korta pass i början, var min melodi, som kunde klämmas in fast tiden ”inte fanns”. Det år jag sprang mitt första längre lopp hade jag fram till i maj sprungit som längst fem kilometer. I september sprang jag 21 kilometer (min första halvmara). Då hade jag levt hela mitt liv i tron om att löpning inte passade mig, min kropp, mitt sinne, mitt liv eller någonting alls som hade med mig att göra.

– Nu springer jag enbart för att det ger mig en skön känsla, livskvalitet. Det rensar hjärnan. Jag är helt ointresserad av kaloriförbrukning, tider och utrustning. Säger jag nu. Men jag har haft fel förut.

Hur kom Smarta sötsaker till? Tänkte du en dag ”oj, vad många bra recept jag har, det skulle kunna bli en bok” eller i vilken ände började du?

– Jag har en son med mjölkproteinallergi, en dotter som är glutenintolerant och så jag som var världsmästare i sötsug … Jag började för ganska många år sedan att experimentera med smarta råvaror i sötsaker, så att familjen kunde äta något som passade alla. Det är himla tråkigt när man måste göra specialversioner av allt och alltid måste vara på sin vakt med innehållsförteckningar och byta ut halva ingredienslistan när man köper kokböcker. Jag började hålla kurser 2009 men då var det en ganska liten medvetenhet kring detta med socker, mjölk och gluten. Förlaget ville vänta och det tror jag var helt rätt, för nu ser vi ju en fullkomlig hype kring detta med att välja bort socker, gluten och mjölk. Så jag hade många år på mig att experimentera i köket. Tack och lov, man ska ju ha plats för vanlig mat också!

Hur kommer du fram till hur ett recept ska vara?

– Jag utgår från vissa grundprinciper. Byter man ut banan i en kaka mot päron kan det bli saftigare, men det kan också bli alldeles svampigt och hopplöst. Det har gått åt ganska mycket råvaror, men som tur är har jag en ganska glupsk och tacksam familj, som har överseende med att allt inte smakar perfekt. De är hårda, men tåliga, smakdomare.

Hur ser en dag på jobbet ut för dig?

– Det är ingen ordning alls. På gott och ont. Just nu håller vi på att fota en ny bok, så nu jagar jag rekvisita, lagar mat, spiller ut saker lite lagom så att det ser lagom snyggt ut på bild och finjusterar recept. Normalt sett är det ganska få dagar jag tillbringar på mitt kontor, men är jag väl där, så är jag där. Det vill säga, då jobbar jag frenetiskt med tråkiga, administrativa saker. Sen går det åt ganska många dagar i köket också, med receptutveckling. Det gör jag hemma och som tur är gillar jag verkligen att jobba hemifrån.

– När jag ska skriva mer kreativa texter gillar jag att sitta på café eller i en hotellobby. Jag har kläckt alla mina bättre idéer och löst ”hopplösa problem” i löparskor. Därför var det enormt frustrerande när jag fick två stora diskbråck härom året och knappt kunde gå på flera månader. Jag har aldrig varit så ineffektiv och trögtänkt, så efter det tränar jag på arbetstid, i stort sett varje dag. Ibland kort, lite benböj och armhävningar på kontoret. Ibland längre, rejäla pass. Jag släpar ju också sanslöst mycket tung mat, köksmaskiner och böcker till kurser, föredrag och workshops (hjälp vad mycket jag släpar!). Träning är alltså inte ”nice to have”, det är ”need to have” i mitt jobb. Om jag vore anställd så skulle jag hålla ett stort brandtal för att utöka det som på bättre arbetsplatser heter ”veckans friskvårdstimme” till ”dagens friskvårdstimme”. Det är ren företagsekonomi att träna och äta vettigt, inte bara något som förebygger sjukfrånvaro!

Peacemuffins ca 20 små muffins

• 2 dl mandelmjöl
• 1 tsk bakpulver
• 1 tsk vaniljpulver
• 2 bananer
• 2 ägg
• 20 frysta eller färska hallon
• kokosolja till formarna

Sätt ugnen på 200 grader. Blanda alla torra ingredienser. Mosa bananerna och rör ihop med äggen, tillsätt moset i de torra ingredienserna. Klicka upp i små, penslade formar. Toppa varje muffins med ett hallon. Grädda mitt i ugnen, i cirka 10 minuter.

Cookies 12 kakor

• ½ dl mandelmjöl
• ½ dl bovetemjöl
• 1 dl havregryn
• ½ dl riven kokos
• 2 msk kokosolja
• 2 dl dadlar utan kärnor
• 1 tsk vaniljpulver
• 1 ägg

Sätt ugnen på 175 grader. Kör alla ingredienser i en matberedare, tills du har en jämn deg. Rulla degen till tolv golfbollsstora bollar, lägg dem på en plåt och platta till så att kakorna blir centimetertjocka. Grädda mitt i ugnen, i 15–18 minuter.

Tack Ulrika för intressanta svar och goda bakverk! Önskar dig och alla som läser en trevlig helg!

P.S. Här skrev jag om Smarta sötsaker.