FREDAGSINTERVJUN. Författaren Christin Ljungqvist har kommit ut med tre ung vuxen-böcker: Kaninhjärta, Fågelbarn och Rävsång. Nu har hon färdigställt första manuset av två inom genren retropunk som hon kallar ”en typisk coming of age i en otypisk miljö”. Hon är även skrivkursledare och lektör.
Hej Christin, vad är svårast att lära ut på en skrivkurs? Och vad är lättast för eleverna att få kläm på?
– Svårast är att lära ut det varje deltagare specifikt behöver, eftersom vi alla är annorlunda, särskilt i vårt uttryck och skriv; oftast finns inte tid och resurser att fylla varje behov. Lättast är att lära ut det skrivtekniska, alltså det självklara, som olika tempus, perspektiv och teman.
Vad är viktigast i en text – handlingen eller språket eller något annat?
– En fantastisk story kan komma bort bakom ett uselt språk, en riktigt trist story kan gömma sig bakom ett språk det glimmar om; jag anser att de behöver varandra, i balans. Det är det viktigaste enligt min smak.
Hittar du samma fel och brister i manus du läser som du själv hade som nybörjare?
– Ja, absolut! Något av det mest typiska för gröna skribenter är övertydlighet, transportsträckor och att tala om för läsaren vad den ska känna och tycka; så att säga ”skriva någon på näsan”. Ett annat, som gärna smyger sig in innan man tränat upp sitt textseende, är slitna metaforer som ”sätta ner foten”, ”pricken över i”, ”vända på varje sten” och så vidare. Ju tydligare man ser sin text, ju mer medveten man blir, desto mer skriver man sina egna metaforer och skapar sig en unik röst.
Hur skriver man bra?
– Man är lyhörd för skrivandet som hantverk. Ett tips brukar vara; läs mycket. Men det har aldrig jag gjort. Jag har snarare sugit åt mig av det jag behövt, och läst böcker som jag gillar (jag är väldigt kräsen), och framförallt skrivit och sett sagor och historier nästan vart jag än vänt blicken. Man måste också vilja skriva bra, och vilja göra vad som krävs för att bli sitt främsta. Det kan innefatta skrivkurser, skrivresor, feedback, eller att anlita en lektör, och det kan innebära att kasta allt man tidigare gjort och börja om.
Har du några tips att ge den som ska skicka sitt manus till en lektör?
– Gör allt du kan för ditt manus innan du skickar det; lata inte ur. Redigera, korrigera och läs igenom en extra gång, har du betaläsare kan du låta manuset gå till dem innan, också. Manuset ska vara tipptopp innan du skickar det till en lektör, se personen som instansen innan förlagen, ett slags grindvakt.
Tack Christin för dina intressanta svar. Önskar dig och alla som läser en trevlig helg.
eva karlssons blogg 
Vara lyhörd för skrivandet som hantverk. GUD vad bra sagt! Med den tanken i huvudet går jag in i dagens redigerande med en ny, härligare känsla!
GillaGilla
Härligt Susanne! Jag blev också väldigt inspirerad. Hoppas din redigeringsdag blev så bra som du hoppades.
GillaGilla
Å vad kul att Christin Ljungqvist är fredagsförfattaren! Jag håller på med hennes Kaninhjärta nu, och den är verkligen helt underbar 🙂
Och det där med att inte lata ur. Jag tror att det är extremt viktigt. Det är så lätt att man göra det, även fast man inte tror det. Den där latheten liksom smyger sig in mellan raderna ibland när det känns lite som att det är något som skaver lite, något som skevar eller liksom inte funkar hundra procent och man tänker (i alla fall gör jag det, och jag tror att nästan alla skrivarvänner jag läst något av gör likadant) – äh, det kanske inte gör något, ingen kanske kommer märka det här, jag låter det vara så kanske det ordnar sig. Men det är ju alltid någon som märker det, och det ordnar sig inte av sig själv. Det är faktiskt så att man måste lösa allting, verkligen ALLTING, för att det ska bli bra, ingenting kommer helt magiskt fungera bara för att man hoppas. Det är så lätt att glömma bort det, eftersom man gärna vill glömma bort det.
Men nu latar jag mig verkligen inte! Nu är jag hundra procent på bettet i min redigering! 🙂
GillaGilla
Kul att du läser hennes Kaninhjärta just nu! Du fångar latheten på pricken ”Den där latheten liksom smyger sig in mellan raderna”, jo jag har varit med om det och jag har skickat in till förlag fast manuset inte varit klart – fast jag på något sätt trott det. Eller hoppats det 🙂 Jag tror jag har lärt mig nu att man måste, precis som du säger, lösa allting.
Topp att du är på bettet nu! Heja! Heja!
GillaGilla
Jag ska ta tag i min bok en sista vända under våren. Bra tips att ta med mig under den resan!
GillaGilla
Jag tycker också att det är bra att samla på sig tips. Och man behöver höra samma råd många gånger för att det ska sjunka in. Önskar dig en härlig redigerings-vår (var tvungen att sätta ett bindestreck det kunde bli ett helt annat ord utan) med mycket flow!
GillaGilla
Å vad mycket kloka tips som fanns här! Betaläsare var ett nytt begrepp för mig. Lata ur var däremot inte nytt hehehe… Gäller inom många av livets områden 🙂 Ännu en inspirerande fredagsintervjun Eva! Tack för att du gör det här 🙂
GillaGilla
Håller med dig, lata ur kan man göra inom många områden 🙂 Jag börjar inse nu hur jag har liksom trott att mina tidigare manus vara klara men inte alls var det. Få se hur det går den här gången.
GillaGilla
Ännu en intressant intervju, väldigt bra tänkvärda svar. Suger åt mig allt!
GillaGilla
Jag suger också åt mig allt 🙂
GillaGilla
Intressant och tankvärt. TAcksåmycket!
Och trevlig helg!
Christina
GillaGilla
Kul att du gillar. Fortsatt trevlig helg!
GillaGilla
Pingback: Platt fall för en bikaraktär | Skriviver