Svarta vatten

svarta-vatten

 

 

 

 

 

 

 

Attica Locke: Svarta vatten

Handlar om: Rasdiskriminering och en stad i förfall. Kriminalromanen börjar med en kvällsutflykt i båt längs en flod i Houston, Texas. Året är 1981. Advokaten Jay Porter (vars klienter sällan kan betala arvodet) vill fira sin höggravida hustru Bernies födelsedag. Under färden hör de ett skrik från en kvinna och ett skott från ett vapen. Med risk för att själva bli inblandade hjälper de kvinnan som har hamnat i vattnet. Kvinnan är vit. Jay och hans fru är svarta.

Jay har en bakgrund som han helst vill glömma: Han har varit Black Power-aktivist men någon förrådde honom och han dömdes för anstiftan till upplopp.

Växelvis får vi följa Jay i nutidens åttiotal och dåtidens sjuttiotal. Överallt ligger farorna och lurar: Korrupta poliser, mäktiga oljedirektörer, strejkande hamnarbetare, fackföreningspampar, en borgmästare som en gång var Jays vän.

Så fick jag tag i boken: Julklapp.

Titeln: Känns som om jag hört den förr, på tio andra böcker.

Sidvändare: Ja. Nja. Jo.

Frågor som uppstod: Det är en mycket angelägen bok men all information om hur det var på sjuttiotalet som jag inte vill vara utan stoppar samtidigt upp läsningen. Skulle man ha kunnat fördela informationen annorlunda? Kanske rentav ha haft en sjok med fakta efter slutet?

Det här inlägget postades i bra läsning och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Svarta vatten

  1. Eva-Lisa skriver:

    Många gånger när en bok innehåller sk ”infodumpar” tror jag att författaren ibland har velat förmedla mer fakta än en bra roman. Tror man ska tänka sig för lite där så inte fakta stannar upp läsningen.

    Gilla

  2. Pia Widlund skriver:

    Visst är det så att fakta stoppar upp. Detta tänker jag på när jag själv skriver. Borde bli bättre på detta område!

    Gilla

  3. Bara hittepå skriver:

    Som läsare känner jag att jag också har en begränsad mottaglighet för fakta. Får jag mer än vad jag orkar med, kommer min hjärna ändå bara att filtrera bort det och i slutändan tar jag med mig färre nya insikter jämfört med en text utan faktaträngsel. Less is more. 🙂

    Gilla

    • Eva Karlsson skriver:

      Håller med dig om att man som läsare av en skönlitterär bok har en begränsad mottaglighet för fakta – man vill ha det man tror att man köpt. Är man ute efter fakta får man köpa en faktabok i ämnet.
      Uppdatering: Det lät som om jag inte gillar Svarta vatten men det gör jag. Det är en väldigt bra bok – bara det att det då och då blir stopp i läsningen.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s