Författaren och journalisten Vanja Persson gästbloggar hos mig i dag. Hon har skrivit fyra barnböcker och en självbiografisk vuxenbok, och är aktuell med sin andra (fristående) bok i serien om Liam, som är en rullstolsburen detektiv. Hans handikapp nämns inte i texten, utan syns endast på bilderna, för att förstärka bilden av att ett handikapp är helt naturligt och inte ska uppfattas som ett hinder.

Att arbeta med funktionsnedsättning är något Vanja vet mycket om. Här skriver hon om hur det är att skriva en bok när man själv är sjuk.

Välkommen Vanja!

Går det att följa sina drömmar trots en besvärlig kronisk sjukdom? Mitt svar är ja – men vilken tur att jag drömde om att bli författare istället för att bestiga Mount Everest!

Att skriva en bok har alltid funnits med bland mina vaga framtidsplaner. Jag var bra på att skriva redan under skoltiden och har ofta funderat över olika bokintriger eller skrivit ner korta synopsis. Vetskapen om att det är få som kan försörja sig på sitt skrivande gjorde dock att jag istället för att satsa på det skönlitterära skrivandet sökte till och kom in på journalistprogrammet på Stockholms universitet. Min tid på skolan blev tyvärr inte riktigt vad jag hoppats på. Numer är jag medveten om att jag troligtvis hade ett utmattningssyndrom under större delen av skoltiden och när jag i samband med examen fick influensa gav min kropp upp helt. Diagnosen blev ME (Kroniskt trötthetssyndrom), en kronisk sjukdom som ger massor av problem: extrem trötthet, värk, sjukdomskänsla, koncentrationssvårigheter och mycket mer.

Jag har hela tiden försökt jobba deltid, mer för självkänslans skull än för att jag orkar, men att jobba som journalist är svårt om man har ME, så det fick jag ge upp rätt tidigt. Vad gör man då om det enda man kan är att skriva? Dammar av sin gamla författardrömmar förstås! Det skönlitterära skrivandet är (förvånansvärt nog) helt annorlunda. Delvis beror det på att takten är helt annorlunda, inga snabba deadlines eller artiklar som måste skrivas oavsett hur man mår. Min gissning är att en annan viktig skillnad är lusten att skriva. Det är ingen som förväntar sig att jag ska skriva något, så jag slipper stress och press.

För min del har det varit viktigt att ta hänsyn till mina svårigheter när jag skriver. Jag har främst inriktat mig på att skriva för barn. Det innebär att det både är enklare språk och relativt korta texter, vilket är bra för mig som inte orkar skriva så länge varje dag (bäst är om jag håller mig till max en halvtimme om dagen – som tur är skriver jag rätt fort 🙂 ). Undantaget är min självbiografiska bok Om själen dör som delvis handlar om min sjukdom och hur den påverkat mitt liv ur ett mer andligt perspektiv.

Själva skrivandet går hyfsat bra, åtminstone de perioder då jag mår relativt bra. (När jag mår som sämst kan jag inte skriva skönlitterärt då texterna blir väldigt ”formella” och stela.) Svårare är det med kringarbetet: marknadsföring, mässor och författaruppträdanden som kräver tid och ork som jag inte har.

Tips till dig som vill skriva trots sjukdom:

• Ta hänsyn till just dina svårigheter när du planerar ditt skrivande.
• Ställ inte för höga krav på dig själv.
• Låt skrivandet ta den tid det tar. Spelar det verkligen någon roll om boken blir klar i år eller om den dröjer till nästa år?
• Ha roligt!

Förlagets hemsida: www.magicwonders.se