FREDAGSINTERVJUN. Jeanette Niemi är beteendevetare, skrivpedagog, coach, webbredaktör, skribent inom facklitteratur och skönlitterärt skrivande och lektör. Under året kommer boken Din bokidé – en steg för steg-guide att gå i tryck. Hon har kurser i skrivande på olika nivåer – distanskurser, sommarveckor i närheten av Trosa och vår- och höstveckor i Italien. Hon jobbar också som handledare på Skrivarlinjen på distans vid Sörängens folkhögskola. Dessutom har hon startat en pod som heter Skrivradion.

Hej Jeanette, hur var den senaste kursen i Italien?

– Hej Eva! Åh, Italien var som vanligt underbart. Det är fantastiskt att byta miljö. För den inspiration det ger och för det energitillskott det ger att få komma till en ljusare och varmare miljö än den som vi är van vid här hemma under mars månad. Dessutom får livsnjutaren i mig påfyllning genom promenader, härligt sällskap och underbar mat.

– Utöver det är deltagarna helt fantastiska – vi skapar vänner för livet. Det händer varje gång. Så även denna resa. Den här gången var det ett par stycken som ägnade sig åt facktext, ett par novellskrivare och ett par romanmanusförfattare med. Det kan låta spretigt men jag arbetar individuellt med varje författare så alla får med sig det de behöver under en resa. På förmiddagarna har vi kurstid med övningar och textsamtal, responsrunda och liknande. På eftermiddagarna egen skrivtid och handledning i den egna texten. Det gör att vi alltid får till en helhet för varje författare och de kommer hem med underbara resultat. En författare strukturerade upp hela sin bok som hon har förlagskontrakt på och skrev de första sextio sidorna. En annan trodde inte på sin förmåga att skriva överhuvudtaget, historien spökade som för så många av oss. När vi åkte hem hade det släppt och hon har nu hittat en mycket större glädje, kan se sin text på ett nytt sätt och hon hade också mängder med text med sig hem. Ett par stycken fortsätter att samarbeta och hjälpa varandra med sina texter även nu efteråt. Alla har varsin sådan story. Underbart!

– Det var fjärde skrivresan till Villa Ottilia i Italien. Eftersom det finns en önskan om att komma tillbaka till Villa Ottilia för att skriva mer så introducerar jag till hösten, i oktober, en resa jag kallar för Skrivboost i Italien. Det är för den som är lite mer avancerad och längre kommen i sitt skrivande. Här har man en idé om vad man ska skriva – man har en synopsis och/eller man har börjat skriva på sin text. Den blev snabbt bokad av återvändare! Det finns fortfarande ett par platser kvar och man måste inte ha gått den första. Bara man vet vad man ska göra och har kommit igång som sagt.

– Jag har en maxgräns på 8-10 deltagare och jag tror att det gör mycket för den här närheten vi uppnår. Vi kan se och hjälpa varandra. Och det är tillåtet att ”skriva dåligt” det vill säga vi ägnar oss åt kreativitet och försöker inte skriva perfekta texter direkt. Det skapar utrymme för att våga och då frigör vi kreativiteten.

När du coachar en klient, vad är det oftast han eller hon behöver?

– Någon att bolla med. Skrivandet är ensamt. Och man blir lätt blind för sin egen text. Behöver nya ögon, någon som kan visa en på det där man inte ser själv. Som nummer två skulle jag säga kunskap. I Sverige kan i princip alla skriva och det ses därför lätt som något man borde kunna. Men kreativt skrivande är inte det som uppmuntrats och lärts ut i våra skolor. Jag har förstått att det har ändrats sedan jag gick i skolan, mina ungdomar har ett helt annat förhållningssätt. Men det är fortfarande mycket regelstyrt. Jag får ofta frågor som ”Får man göra så?” Och i regel är svaret ”ja det får man, bara det blir text som är intressant att läsa” Det här är verkligen det jag älskar med det kreativa skrivandet och det som jag verkligen trivs att arbeta med eftersom det skapar självförtroende hos författaren. Det är befriande att få gå utanför ramarna och det är en stor belöning när jag ser leendet i ansiktet på en författare som gjort det. Ibland glädjetårar av lättnad.

– När det handlar om kunskap så är man också ute efter hantverksmässiga frågor som dramaturgi, karaktär, miljö, gestaltning osv. Ibland utgår vi från text och ibland arbetar vi med något mer djupgående som skrivkramp eller dåligt självförtroende kring skrivandet. Alla jag jobbar med får också frågor kring sina skrivrutiner eftersom de är helt grundläggande för att det ska bli något skrivet överhuvudtaget. Kommer det inte text så vet jag att något inte fungerar.

Vad i ett manus får dig som lektör att bli extra glad och intresserad?

– När jag upptäcker en spännande story – det känns i kroppen. Det pirrar till. Någon har tänkt till och fått till en story som intresserar. Jag blir också glad när jag känner berättarglädjen, det genuina intresset för berättelsen som gör att man lagt tid på att lära känna karaktärerna och därför skildrar sin berättelse på ett intressant sätt. Som du skrev i presentationen så är jag beteendevetare vilket gör att jag är extra intresserad av människor och beteenden så när jag ser att karaktärerna agerar under författarens tangenter på ett naturligt sätt – då blir jag glad! Det kräver ofta en hel del ansträngning och tid att lära känna sina karaktärer så att de kan agera naturligt och trovärdigt. Vi skriver om människor för människor (som är experter på att vara människor) så det är en viktig komponent. De måste agera trovärdigt för att läsaren ska köpa dem.

Är misstagen som görs i nybörjarmanus ofta samma hos alla? 

– Som vanligt kan man väl inte säga att det alltid är så men visst kan man se att det finns vissa saker som kommer igen när vi börjar. Det handlar till exempel om att man har för bråttom. Allt ska hända på en gång och det kan behöva sträckas ut över flera sidor. Ibland kan man också se det motsatta – att texten inte kommer igång. Man får vänta många sidor innan berättelsen egentligen börjar. Så hur man disponerar sin text är svårt att veta i början.

– Att det går för fort kan man ofta se i gestaltning och karaktärer också. Sättet en karaktär talar och beter sig ska stämma överens med karaktären. Det kan ta sig uttryck i att karaktärerna i dialog inte talar såsom man har uppfattningen av att den här personen ska tala. Den uppfattningen kan man ha fått genom ålder, tidsperiod, kultur, intressen, yrke och andra saker man tillskriver karaktären. Pratar de inte så att det stämmer så kan man lätt förlora trovärdigheten. Och det gäller deras handlingar på samma sätt.

Vill du nämna några svenska författare som du kan läsa och njuta av utan att det rycker i lektörsarmen?

– Bra fråga! Det är inte helt lätt faktiskt. Men jag har numer som en knapp som jag kan stänga av och sätta på för nöjesläsning respektive professionell läsning. Men visst blir jag påverkad när jag ser att det finns saker som jag tänker inte borde vara där. När jag läser din fråga kommer jag direkt att tänka på Anne Swärd. Det var minnesvärd läsning när jag läste hennes debutantbok Polarsommar. Den är något utöver det vanliga och hon är riktigt skicklig på att skriva levande text och hon använder perspektivskiften på ett effektfullt sätt.

Tack Jeanette för intressanta svar! Jag önskar dig och alla en trevlig helg!