Karolina Ramqvist: Flickvännen

Huvudpersonen Karin har valt en man som ägnar sig åt kriminalitet. ”Vi ses snart”, säger han och är borta i dagar. Ibland hör hon om rån och dödsskjutningar på radion, men hon vet inte om han är inblandad. Hon har fått ett hus av honom. Hon älskar det huset. Hon älskar honom också. I hela boken vandrar hon omkring i det och funderar på hur det blev som det blev och att det inte kunde bli annorlunda.

Karins mamma och systrar har tagit avstånd och numera träffar hon bara andra ”flickvänner”. Då petar de i maten och dricker och röker på och ventilerar viktiga ting som smink och handväskor. Karin är på många sätt provocerande ytlig och vill varken studera eller jobba, bara bli omhändertagen. Men samtidigt finns ett djup – som hon kanske inte känner till själv.

Därför valde jag boken: På författarkvällen på Oscars fick vi en goodiebag med bland annat denna pocket. Hade hört mycket gott om den. Samtidigt som jag började läsa gavs fortsättningen Den vita staden ut och Karolina Ramqvist berättade i alla medier om hur det hade gått för Karin. Jag försökte hålla för öronen så gott det gick.

Sidvändare: Efter halva boken ett stort JA. Men i början tappade jag ibland intresset (lyssnade i stället på Kvinnan på tåget) och jag är i en period när jag läser mindre än vanligt. Jag gillar inte Karin, men finner henne mer och mer fängslande. Välskrivet och välkomponerat och romanen är nästan lika bra som Karolina Ramqvists Alltings början.