Jag hade tänkt fotografera en trave böcker och blogga om vilka jag vill läsa i sommar. Sedan tänkte jag om. Tänk om jag inte orkar läsa en enda bok? Vilken onödig press. Just nu går läsandet på halvfart.
Ibland plöjer jag böcker och njuter så mycket att jag glömmer omvärlden, ibland läser jag romaner som är för bra för mitt eget bästa. En spännande deckare kan jag alltid beundra utan negativa påföljder, men en bra roman som tangerar den stil som jag också vill skriva i då kan jag falla helt , då tänker jag att jag aldrig, aldrig kan skriva så bra. Om detta har jag skrivit flera gånger, bland annat om när jag var utslagen i Aten.
Skriviver skrev en bra kommentar till det inlägget häromdagen. Men eftersom det hamnar så långt ner och då förblir oläst lyfter jag upp den här:
”Å jag vet precis den där känslan – man läser något som är helt gudomligt och så känns det som att: vad är vitsen? Om man inte kan skriva på den nivån, varför ska man hålla på? Men allvarligt talat, tänk om det bara fanns böcker som var skrivna av genier och nobelpristagare. Vad fattig världen skulle vara då. En stor del av världens befolkning skulle ju inte läsa över huvud taget då. Det skulle antagligen knappt finnas några barn- och ungdomsböcker (och jag menar inte att böcker för barn och ungdomar inte är bra, men jag tänker mig just den där komplexa geni-nivån – inte många författare med den som faktiskt väljer att skriva för barn och unga). Jag tror att det är viktigt att göra sig en bild av sina tänkta läsare, och skriva för dem, och inte för andra. Och jag tror faktiskt också att det är viktigt att inte läsa så sjukt bra böcker mitt i en skrivperiod, utan lämna dem till mellanfaser när manuset vilar eller är hos förlag. Förstår att det inte var ett alternativ för dig här (sjukdom är ju undantagen alla regler), men annars. Det är bara att inse att man påverkas på just det där sättet av en riktigt, riktigt bra bok, och försöka vara lite strategisk.”
Så bra sagt! Lite strategisk måste man vara. Det ska jag tänka på. Och den där traven med böcker får stå här och försöka hålla balansen utan att bli fotograferad.
Hur gör ni med läsandet och skrivandet? Kan ni kombinera både och?
eva karlssons blogg 
Periodare. Just nu vill jag både läsa (klart Kanindansen) och skriva / redigera. Men så är det det där med tid.
Tror jag mer blir peppad av att läsa. Antingen ”oj vad bra det här är” eller ”nog kan väl jag skriva bättre / roligare / mindre klyschigt än såhär?”
GillaGilla
Googlade på Kanindansen och läste att författaren Rickard Törnkvist hade tatuerat boktiteln på armen två år innan manuset blev antaget. Snacka om att vara fokuserad på vad man vill. (Kanske tur att jag inte vet vad min eventuella bok ska heta 🙂 )
De där lite sämre böckerna är också viktiga, precis som du säger, känslan av att man kan skriva bättre är den som skrivit det man läser kan vara lika peppande som att en bra bok kan inspirera.
GillaGilla
Oj, känner med ens att jag har stora brister i målmedvetenhet. Fast det är nog rätt sunt att inte hänga upp allt på skrivandet. Livet innehåller ju trots allt en del annat fint 🙂
GillaGilla
Precis, livet innehåller mer bra saker än skrivandet (och som man kan skriva om). 🙂
GillaGilla
Jag läser, hela tiden. (Jag har testat att låta bli i perioder, men jag börjar rätt snabbt må jättekonstigt, så den gubben går inte. :-)) Däremot varierar jag vilken typ av böcker jag läser. Det blir oftast en blandad kompott, men vad jag läser mest beror mest på hur jag mår. Är jag trött eller har mycket krävande saker att göra till exempel på jobbet läser jag gärna lättillgänglig litteratur, till exempel deckare eller barnböcker. När jag är piggare söker jag mig till mer ”krävande” litteratur.
Jag försöker (numera) att låta mig styras helt och hållet av lust, och inte av vad jag tycker att jag borde läsa. Lustigt nog blir den sammantagna bokblandningen ungefär densamma som när jag tidigare försökte tvinga mig att läsa vissa måste-böcker, men jag har mindre dåligt samvete nuförtiden, vilket är av godo. Men jag känner igen det du skriver om i ditt inlägg, att det finns vissa perioder i skrivandet när det blir alltför känsligt och nedslående att jämföra. Då söker jag mig helt enkelt till andra genrer än den jag för närvarande skriver inom. För mig går de perioderna dock över (oftast efter ett par veckor eller månader). Det är också viktigt för mig att läsa författare som skriver så som jag vill skriva, för att bli inspirerad och lära mig mer. Men som sagt, inte alltid. Då försöker jag att vara snäll mot mig själv och låta mig undvika vissa böcker. Överlag övar jag mig på att styras mer av lust och mindre av dåligt samvete. Det tror jag är bättre i alla lägen.
GillaGilla
Låter klokt att som du variera läsandet efter hur du mår. Ibland inser jag i förväg att en viss bok ska slå ner på mitt eget skrivande men ibland kan den i stället inspirera och få mig att försöka höja min egen text. Fram till den 10 juni då jag ska lämna manus 1 till testläsare blir det inget läsande över huvud taget. Sedan blir det nog en deckarsommar, som jag känner det i dag i alla fall 🙂
Om man låter sig styras mer av lust när det gäller böcker så kanske man kan ta steget och låta allt i livet styras av lust. Härlig tanke.
GillaGilla
Vad glad (och lite smickrad) jag blir att du lyfte upp min kommentar så där 🙂 Jag tror nog att de flesta författare eller aspirerande författare måste leta sig fram till ett fungerande förhållande till läsning på något sätt, för det blir ju onekligen dubbelbottnat med inspiration och ångest samtidigt. Hoppas att du hittar fram till ditt, och hoppas att du får en jättebra läs- och skrivsommar! Spännande att lämna till testläsning! Ska bli så roligt att höra om hur det går, sedan i augusti.
GillaGilla
Man får helt enkelt lära sig den hårda vägen om vad man bör och inte bör läsa under skrivandets gång.
Ja, den 10 juni smäller det. Då ska testläsaren ta över mitt manus. Ska bli skönt att bli av med det 🙂
Jag hoppas att du får en jättebra läs- och skrivsommar!
GillaGilla