Jag är alldeles säker på att jag läste fjorton-femton böcker under sommarmånaderna. Men jag kommer bara ihåg titlarna på drygt hälften. Har de andra inte satt några spår?

I dag skriver jag om tre läsvärda böcker.

Jeanette Winterson: Varför vara lycklig när du kan vara normal?

Den lilla Jeanette har adopterats av en religiös familj i en industristad i norra England. Den som ska vara hennes mamma och skydda henne är i stället en tyrann. Till exempel så blir hon ofta utelåst från sitt hem och får sitta på trappen hela natten.

Den vuxna Jeanette blir en framgångsrik författare. Men varför ska hon skriva om sitt lesbiska liv? Mamman är minst sagt inte road, och säger orden som blir titeln på denna självbiografi.

Boken är välskriven och rolig – ja, faktiskt – Jeanette Winterson har tagit ett steg bakåt och beskrivit sin barndom och uppväxt på ett alldeles fantastiskt sätt.

Jag gillar omslaget också. Flickan på stranden ser ut att frysa lite, hon är avvaktande och försiktig, vad som helst kan ju hända, men hon har fått en badboll och den här dagen får hon springa och leka i vattenbrynet och känna en stund av lycka.

E L Dezmin: Lex Limbo

I Lycksele sker ett mord. Sedan en stöld av en dyrbar tavla. Men det som driver historien framåt i första hand är Jesse. Mannen verkar vara ny på orten och arbetslösa Olivia blir intresserad av honom. Vem är han? Varifrån kommer han? Vad är han ute efter?

Olivia har dålig ekonomi och när Jesse föreslår att hon ska leta efter den stulna tavlan – ägaren har utlovat hittelön – börjar hon sin privata undersökning. Men samtidigt som hon lär känna Jesse börjar hon förändras och hennes moraliska gränser  luckras sakta upp.

Omslaget på en vacker kvinna är snyggt och effektfullt med bara en färgklick: en röd sjal som skymmer kvinnans ögon. Först tänker jag att det är Olivia men sedan tror jag mer på att det är fru Justitia och att sjalen är en ögonbindel som symboliserar allas likhet inför lagen. Fast i den här boken finns det ingen rättvisa. Eller jo … på sätt och vis. Man kan ju alltid ta den i egna händer.

David Lagercrantz: Det som inte dödar oss.

Jag har läst flera böcker av Lagercrantz, tycker om hans sätt att skriva, men tänkte inte köpa den här. Men sedan såg jag en intervju med honom där han läste ur sin bok och då var jag fast. Jag läste ut den i går.

Pojken August Balder är den intressantaste karaktären. Han är en savant. Han pratar inte men är grym på matematik och att rita av exakt det han ser. Oturligt nog ser han saker som försätter honom i livsfara.

Omslaget liknar ett tidningsomslag med Millennium-loggan högst upp. Och det är ju fiffigt. Men samtidigt – trots alla puffar – är det en ganska intetsägande framsida.

En annan sak som jag tänker på när jag läser om Lisbeth Salander och company är ett ”fenomen” som någon har uppmärksammat:  att det i väldigt många böcker hörs en hund som skäller från långt håll. Sedan dess ler jag varje gång det skälls i en bok. Här finns tre olika hundar, alltså på tre olika ställen i boken, som skäller i fjärran. Tror jag har en skällande hund i ett av mina manus också 🙂