Mitt manus som har arbetstiteln Sena höstnyheter lämnade jag till en testläsare i juni och till sommarkursen hade jag med mig 2 x 20 sidor av det. Textgenomgångarna gav väldigt mycket. Summerat kan man säga att jag och min text seglade hem på ett moln.
Men det finns något som jag måste jobba hårt på: I flera år har jag anammat det här med att varje scen måste vara betydelsebärande och peka framåt. Nu fick jag veta att jag var för snabb. Jag måste dra ut på scenerna och ta ner tempot då och då. Det var en mycket bra iakttagelse. Jag kände till det här själv. Jag skriver rappt och informationstätt för att jag tror att ingen vill läsa annars.
Mer hur kommer jag ur det? Hur når jag dit jag vill?
Efter att kursen var slut hade jag tre veckor som jag kunde ägna enbart åt skrivande. Andra skulle säkert ha gjort klar romanen på den tiden. Jag skrev tre kapitel, som jag skrev om och skrev om varje dag. Och det var på ett annat manus: Annihs resa. Det kändes nämligen omöjligt att bara sätta sig med Sena höstnyheter och försöka dra ner på tempot. Dessutom hade jag ju samma manus ute på remiss. Jag ville höra testläsarens åsikt först.
Medan Tuva är jag-person i presens i Sena höstnyheter var Annih tredje person i preteritum i Annihs resa – ett manus som var klart en gång men som jag nu har slaktat till hälften och ändrat till jag och presens. Jag kommer så mycket närmare! Dessutom, och det var så himla roligt när jag kom på det, har Tuva fått en mycket viktig biroll i Annihs resa.
Jag önskar att jag var en snabbskrivare och hade skrivit trettio kapitel i stället för tre. Men jag kom åt något viktigt när jag tränade på att se Annih inifrån och se Tuva utifrån. Eftersom jag började från början gick det också bättre att skriva lugnare.
Mötet med min testläsare blev också en hit. Förutom att hon är väldigt trevlig och jag känner mig helt lugn med att lämna en text till henne, berättade hon hur hon tänkt kring karaktärerna och, ännu viktigare, kunde hon se vad som fattades.
Nu får Annihs resa vila igen i tryggt förvar i dator, på extern hårddisk och på ett konto på hotmail. Och Tuva är tillbaka och nu ska vi dra det här lasset ända fram. Bara trettio mil kvar, typ.
Några bra grejer som jag skrev ner från kursen.
- Om något skaver så kanske man inte alls ska stryka utan i stället våga ännu mer.
- Ett bra manus behövs smuts.
- Inte jämnlånga stycken.
- Låt pansaret på huvudkaraktären spricka och visa tydligare.
- Lägg krutet på scenerna.
P.S. Två sidor ur Annihs resa skickade jag till Ann Ljungberg – vi som var med på Författarkliniken fick det gratis – och jag fick hennes svar förra veckan. När det är dags att damma av Annih igen tänker jag lägga ut min text ena dagen och Anns kommentarer nästa.
eva karlssons blogg 
Det är lite av en balansgång det där med hastigheten. Då är det riktigt bra med fina testläsare 🙂
GillaGillad av 1 person
Fina testläsare är guld värda! Och nu är det så roligt att jobba vidare med texten att jag inte vill göra något annat 🙂
GillaGillad av 1 person
Du har superbra tips från kursen, och väldigt fina reflektioner kring ditt skrivande, ändå är det din fantastiska bild jag hakar upp mig mest på! Älskar den! 🙂
GillaGillad av 1 person
Jag tycker också om bilden 🙂 Jag gillar tanken på att jag var en pilgrim, vilsen och väldigt nära på en och samma gång.
GillaGilla
Det där problemet har jag med i mina första utkast, att allt går för fort fram. Inga pauser för reflektioner eller bara för att andas ut. Det är därför mina manus växer så mycket mellan första och andra utkastet. Jag får liksom sitta och tvinga mig själv att sakta ner och stanna i scenerna lite längre. Härligt med duktiga testläsare, sånt är guld värt! 🙂
GillaGillad av 1 person
Skönt att flera har problem 🙂
Det värsta är väl att jag har filat på manuset så mycket mer än att jag bara vill kalla det ett utkast. Men nu efter kurs och testläsare känns det som om jag kan fortsätta och lägga till text och jag inser hur mycket bättre det blir. Så härligt!
GillaGillad av 1 person
Jag sitter med samma känsla att mitt andra manus kan ha för snabba vändningar periodvis. Jag låter det vara tills det är dags att lämna det till testläsare och de får säga sitt. Som du vill jag inte att läsaren ska tröttna men risken är att vi kanske gör dem utmattade, ha ha.
Jag har också skickat de där två sidorna till Ann. Igår. Ska bli spännande att läsa hennes svar.
GillaGilla
Nej, det där är ju en balansgång. Vill man att läsaren ska somna av tristess eller somna av utmattning?
Nej, det är nog ingen risk – dina manus kommer att bli lysande. Mina också. 🙂
Spännande med Anns kommentarer.
GillaGillad av 1 person
Låt pansaret spricka, ja där satte du ord på det jag vill jobba med i mitt eget manus under hösten. Tack!
Och vilken föredömligt backupsystem du har! 🙂
GillaGilla
Härligt att du vet vad du vill jobba med i ditt manus! Då kommer hösten att bli superbra.
Jag är nöjd med mitt backupsystem – dagar då jag tycker att jag skriver uselt känns det lite fånigt dock. Som att låsa in tre glas mjölk i varsitt kassaskåp.
GillaGillad av 1 person
Dom där tipsen var riktigt bra. Du skriver så bra och har kloka åsikter så jag verkligen längtar efter att få läsa boken om Tuva!!
GillaGilla
Tack snälla Pia. Boken kommer snart. Bara något år kvar nu …
GillaGillad av 1 person
OJ, vad roligt att få läsa om hur det går! Det låter så härligt att du inte vill göra något annat än att skriva på ditt manus, det är en oöverträffad känsla! Och visst är det helt fantastiskt med testläsare? Det går nog knappt att klara sig utan, tänker jag.
Himla bra tips från din kurs. Det där med att ett bra manus behöver smuts är verkligen något att fundera över för mig. För vad är smuts? Jag brukar tänka att mitt manus behöver lite mer mörker, lite mer, liksom, skrovlig yta, typ. Är det samma sak som smuts, kanske? Jag vet inte. Och inte vet jag hur man gör för att få det. Om du känner att du har koll på det, utveckla gärna, jag skulle verkligen vilja läsa ett inlägg om smuts här! 😉
GillaGilla
Jag har funderat lite på det här med att ett bra manus behöver smuts. Vi pratade ju om det på kursen och jag har min tolkning, men för närvarande vet jag inte riktigt hur jag skulle formulera det. Men jag har antecknat detta i mitt dokument om framtida blogginlägg och hoppas kunna återkomma längre fram.
Ja, det är verkligen lyxigt att ha en testläsare. Det är så kul att sitta och prata om sina karaktärer, som om de fanns på riktigt.
GillaGilla
Svårt det där med rytmen, jag funderar ofta på det särskilt när jag plötsligt börjar bläddra alltför snabbt för jag upplever att texten blir trög, långsam. Samtidigt händer det i andra böcker att jag själv saktar ner läsandet, det kan vara en träffsäker beskrivning som går rakt in i mig eller ett otroligt välformulerat stycke som får mig att backa i texten och läsa det igen. Verkligen smaka på orden. Frågan är väl bara hur man hittar den där exakta rytmen.
Härligt att du har hittat en bra testläsare du litar på & roligt att du är tillbaka!
GillaGilla
Ja, hur hittar man till den exakta rytmen … bra fråga 🙂 Läsarna kan ju också tycka olika. Och olika genrer kräver olika tempo. Ett av knepen måste vara det du skriver, att ”verkligen smaka på orden”.
Vi får jobba vidare på våra manus – jag tittar in på din intressanta blogg med jämna mellanrum för att se hur det går för dig.
GillaGilla
Vad roligt det är att få tal del av dina kunskaper och nyvunna erfarenheter i manusarbete. Det är jättespännande att få läsa! Ser fram mot att din bok blir klar Eva 🙂
GillaGilla
Vad kul, Anna, att du gillar att läsa om mitt skrivande. Ha tålamod. Boken kommer nog till slut 🙂
GillaGilla