Samtidigt som jag har bloggat om en bok har jag på sistone försökt säga något om dess omslag. Det blir lite taffligt, jag har inte de rätta verktygen, men jag gillar verkligen ett bra omslag.
På fredag intervjuar jag en kille som verkligen kan det här. Men till dess får ni klara er med mina beskrivningar. Här kommer de sista två böckerna som (jag minns att) jag läste i somras.
Claire Messud: Kvinnan på övervåningen
Nora är ensamstående och snart fyrtio. Som ung drömde hon om att bli konstnär. Hon blev lågstadielärare. Visserligen trivs hon med att jobba med barnen men hela tiden bär hon en känsla av att livet pågår någon annanstans.
Så en dag börjar Reza i hennes klass. Det är en tilldragande och intelligent pojke och hon och han bygger upp en fin relation. Hans mamma Sirena är konstnär och när de träffas blir Nora förtjust i även henne. De båda kvinnorna hyr en ateljé tillsammans, jobbar sida vid sida, pratar om allt och det är Noras bästa tid i livet. När hon träffar Rezas pappa, Skandar, faller hon för honom också. Hon bländas av dem alla tre, älskar dem var och en och kanske ännu mer tillsammans som en familj. Men hur viktig är hon för dem?
Jag kände inte till handlingen, hade bara hört att boken skulle vara bra, och när jag köpte pocketen och såg det fula omslaget – ja, jag som älskar omslag med hus på kände mig kallsinnig över denna labyrintiska genomskärning – trodde jag att det rent fysiskt handlade om en kvinna på övervåningen, men det är bildligt förstås. Det borde jag ha fattat. Hur som helst. Boken är mycket läsvärd. Omslaget hamnar inte på min topplista.
Jussi Adler-Olsen: Den gränslöse
Telefonsignalen väcker kriminalinspektör Carl Mørck när han som vanligt tar sig en tupplur vid sitt skrivbord på polishuset i Köpenhamn. Det är en kollega från Bornholm som vill ha avdelning Q:s hjälp med ett gammalt ärende: en ung kvinna hittades för många år sedan död hängande i ett träd några kilometer bort från den folkhögskola hon gick på. Hon blev påkörd men av vem? Polismannen har aldrig kunnat släppa brottet.
Avdelning Q består av Mørck och hans medarbetare Assad, Rose och numera också Gordon, den ena knepigare än den andra – vilket inte hindrar dem från att lyckas lösa de mest hopplösa fall. Men Mørck säger blankt nej till den vädjande polismannen. Något han senare får anledning att ångra.
Det här är den sjätte delen i serien. Jag njöt stort av de första fyra böckerna men var inte särskilt förtjust i Adler-Olsens femte. Men nu är han på banan igen. Härligt!
Omslaget går i samma stil som de tidigare. Inte trista men inte särskilt lockande heller. Jussi Adler-Olsens namn är det som syns bäst, och så ska det vara när man hör till de populäraste författarna i Danmark.
eva karlssons blogg 
Kvinnan på övervåningen låter som en bok jag skulle gilla. Den ska jag skaffa! Och så kan jag erkänna att även om omslaget inte är särskilt snyggt så har det nån lockelse på mig. Det där udda, konstiga. Vet inte vad det säger om mig 😀
GillaGilla
Kul! Ska bli intressant att höra vad du tycker om den.
Det är nog snarare jag som är ensam om att inte gilla omslaget. Killen jag intervjuar på fredag är inne på din linje.
GillaGilla
Ja, det där med omslag är en historia för sig. Man kan ändra och ändra i all oändlighet. Just nu tror jag att jag fått till mitt bokomslag och det ska bli kul att höra kommande reaktioner!
GillaGilla
Kul att du är nöjd! Om jag någon gång får ett förlag kommer jag nog att bli en riktigt petig typ …
GillaGilla
Det där med författarnamnet på böcker har jag också funderat på. Alltså att de blåser upp författarens namn på omslaget när det kommer en bok från någon som har en ganska stor läsarkrets. Dock har jag sett detta göras ibland även på förstlingsverk. Eventuellt för att köparna ska tänka att det kanske redan är en känd författare och bli nyfiken på boken? Om det är tanken är den ju inte så dum 😉
GillaGilla
Ha ha, det har jag aldrig tänkt på, att även debutanter kan ha jättestora bokstäver på omslaget. Men det är kanske smart.
GillaGillad av 1 person
Jag har inte sett det så ofta, men det har hänt. Det var därför jag började grunna lite kring varför man gör så 🙂
GillaGilla
Det är nog som du sa, att köparen ska tänka att det här någon stor/känd/intressant person. 🙂 Ska kolla lite extra nästa gång.
GillaGillad av 1 person
Har läst kvinnan på övervåningen och håller med om omslaget. Det är verkligen inget som lockar till läsning. Däremot blev jag riktigt förtjust i boken. Svårt att förklara men jag gillar den skarpt.
GillaGilla
Och jag gillade också slutet skarpt, där kom något som fick mig att en gång till tänka på det som hänt tidigare i boken.
GillaGilla
Ja, verkligen. Och jag tänker fortfarande på en viss påse och vad den innehöll…
GillaGilla
Just det. Den där påsen. Hon borde ha tttidn – bäst att kryptera 🙂
GillaGillad av 1 person