FREDAGSINTERVJUN. Författaren Eva-Lisa Dezmin skriver spänningsromaner. Hon debuterade 2012 med Karmamailen som handlar om tre personer som får ett mail som förändrar deras tillvaro för alltid. I Limboserien om Olivia och Jesse i Lycksele har två böcker utkommit: Lex Limbo och Den gyllene rockaden. I november släpps den tredje som heter Dubbelt vågspel.

Hej Eva-Lisa, häromveckan berättade du på din blogg att du även har skrivit böcker under pseudonym. Jag vet att det inte hjälper att gräva i det. Men kan du berätta om vad som fick dig att börja skriva. Om det var en berättelse som kom till dig eller lusten att skriva och utforska.

– För mig har det nästan uteslutande handlat om en frågeställning som jag försöker söka ett svar på och så var det nog med det första manuset jag skrev också. Alltså att jag ville utforska något. Jag är extremt nyfiken av mig av naturen. Sällan på skvaller, men på outforskade ämnen, områden, eller människor som tillhör kategorier som vi inte vet så mycket om eftersom det nästan inte skrivs något om dem. Jag hade turen (eller oturen, beroende på hur man ser på saken) att få vetskap i en del av det Lex Limbo handlar om när jag bodde i USA.

– Även när det gäller böckerna jag skrev under pseudonym började det med frågetecken som jag sökte ett svar på, trots att de behandlar ett helt annat ämne. Kortfattat går jag nog igång på det mesta som har något intresseväckande i ett ämne, kring människor, eller ett samhällsfenomen.

Din karaktär Jesse är en man som tar rättvisan i egna händer, och hans drivkraft blir också det som driver läsaren framåt, man måste helt enkelt läsa klart för att se vem han är och hur det ska gå. Växte hans personlighet fram eller kom han färdigpackad som en klar blixt?

– Jag tror att han växte fram ur den kunskap jag hade sedan tidigare. Jag var bara väldigt osäker på hur jag skulle förhålla mig till det jag visste och hur mycket jag skulle hitta på. Till slut hittade jag någon slags gyllene mellanväg. Trots att läsare som hör av sig oftast vill diskutera Olivia, har jag alltid tyckt att Jesse har varit den mer fascinerande av dem. Men det kanske beror på om man läser en bok för att hitta en karaktär att känna igen sig i, eller om man läser den för att stifta nya bekantskaper.

Du vågar låta karaktärerna ha obekväma åsikter. Själv är jag lite åt det fega hållet men jag jobbar på saken. Var det svårt att släppa loss? Eller är det bara roligt?

– Så länge manuset fanns i datorn var det jätteenkelt att bara släppa loss och ha roligt, för så länge det är opublicerat kan ju ingen annan än jag eller någon testläsare ta del av innehållet.  Tar man sedan beslutet att skicka iväg manuset till förlag, är det nog bra om man tänker till både en och två gånger vad man ger sig in i om man får napp någonstans. För även om det är en påhittad historia, måste man ju kunna stå för den. Det kanske är det som är det allra svåraste om man skriver något som är kontroversiellt, även om det är skönlitteratur. Just att våga stå för det.

Hur tänker du kring marknadsföring nu när din nya bok kommer? Har du releasefest? 

– Jag kommer antagligen att ha en öppen release på biblioteket här i Lycksele. Det hade jag förra gången också och det funkade fint. Sedan kommer jag säkert att medverka i någon tidning, men att resa land och rike kring enbart för min boks skull, är inte riktigt min grej. Jag är nog lite som Tjuren Ferdinand i det avseendet.

Hur ser en vardag ut i ditt liv?

– I normala fall kliver jag upp (oftast någon gång kring åtta), dricker mängder med kaffe och försöka göra bort lite hushållssysslor innan jag sätter mig ner och skriver. Sedan brukar jag ägna åtminstone fyra timmar åt mitt manus. Under dessa timmar brukar jag hinna skriva 4000 ord. Under helgerna tar jag i allmänhet ledigt från skrivandet, för jag behöver tid att tänka och reflektera kring historien, speciellt som jag skriver utan synopsis.

– Men i sommar har vi haft en valpkull och eftersom vi beslutade oss för att behålla en valp ser inte mina rutiner ut riktigt som tidigare. Nu handlar det mest om att gripa de få möjligheter jag har när det är någorlunda lugnt och hinna skriva eller redigera under dessa. Men när vi närmar oss jul hoppas jag kunna återgå till mina gamla rutiner igen.

Tack Eva-Lisa för dina intressanta svar. Hoppas du och alla som läser får en härlig helg!