Om tålamod och sånt

”Ha inte så jävla bråttom.” Så sa förläggaren Ewa Åkerlind på Ordberoende förlag i en paneldiskussion på Författarkliniken i höstas. Hon pratade om författare som tålmodigt och under lång tid kan skriva på ett manus men som sedan när de har satt punkt plötsligt måste få boken utgiven med detsamma.

Men att sätta punkt betyder inte detsamma som att manuset är färdigt. Långt ifrån. Jag har tänkt på det många gånger när jag hört bokrecensioner på tv eller läst i tidningar, och då handlar det om böcker som är utgivna av renommerade förlag, att ”varför fick inte författaren hjälp att stryka” eller ”slutet kommer för snabbt och slarvigt”. Ja, vad beror det på? Hur gick diskussionerna på förlaget? Handlar det om ovanligt envisa författare? Eller drogs även redaktören med i den galna euforin: nu ska boken ut!

Ja, det är vad jag bland annat tänker på i dag. Over and out!

Detta inlägg publicerades i okategoriserat. Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Om tålamod och sånt

  1. Eva-Lisa skriver:

    Undrar om dessa böcker kanske ofta kommer från bästsäljande författare? Alltså att även förlaget anser att det inte är så noga, bara boken kommer ut så läsarna kan köpa den. Bara en tanke 🙂

    Gillad av 1 person

  2. Pia Widlund skriver:

    Ja, man vet inte när man ska sluta. Och vad det gäller fel i boken har jag visst glömt en punkt i kapitel ett, det börjar ju bra…haha

    Gillad av 1 person

    • Eva Karlsson skriver:

      Jag tror att det är mycket enklare att upptäcka det ofärdiga i andras böcker än i sina egna. Antar att man måste ha proffs som hjälper en.
      En saknad punkt är det nog ingen som blir upprörd över 🙂

      Gilla

  3. Katarina skriver:

    Ja om det gäller välrenommerade förlag låter det konstigt. Kan förstå när det gäller mindre, kanske enmansförlag. De har inte alltid samma utbildning som på de större och kanske inte kan avgöra var det behövs strykas? Sedan är det där kanske mycket upp till tycke och smak med? Det en tycker är för mycket av tycker en annan är hela behållningen. Det är nog helt enkelt väldigt svårt att göra alla läsare nöjda. 😊

    Gillad av 1 person

    • Eva Karlsson skriver:

      Nej, en bok kan ju aldrig passa alla läsare. Ibland handlar det om tycke och smak. Som när jag för några år sedan ansåg att en bok var minst hundra sidor för lång (omtugg och pratiga meningar). Men den höjdes till skyarna av flera recensenter.
      Magnus Utvik och Yokiko Duke som recenserar i Gomorron Sverige på Svt kan ibland anmärka att en bok de läst har ett slarvigt slut eller är dåligt redigerad men jag kommer tyvärr inte på några exempel.
      Fast det verkar hända hela tiden. Läste till exempel på Författare på FB om en ny bok i dag (författarens andra) som i sig var jättebra men recensenten hade hittat minst 40 korrekturfel och skrev att det var ”oförskämt både mot författaren och läsaren”.

      Gillad av 1 person

  4. Skriviver skriver:

    Ja, jag har också funderat en hel del på det där (faktum är att jag påbörjade ett blogginlägg om det för inte så länge sedan, men det kom av sig…). Det är så ofta som jag kan sitta med en bok och tänka: men vad i hela friden är det här, har boken inte haft någon redaktör? Och det kan gälla både småsaker och stora saker, allt från stavfel och felaktiga prepositioner och felaktiga metaforer till slarviga slut. Men då brukar jag tänka att kanske var boken i ett mycket sämre skick när den antogs, och kanske fanns det inte tid och pengar att faktiskt åtgärda allt. Det är ju uppenbarligen långt ifrån alla författare som klarar att själva skriva ett ”färdigt” manus, och ju mer ofärdigt det är vid antagning, desto svårare måste det ju bli att åtgärda. Men ibland måste det ju helt enkelt vara riktigt kassa redaktörer. Att missa felaktiga prepositioner och liknande är ju ändå rätt konstigt.

    Gillad av 1 person

Lämna en kommentar