Sedan jag började redigera efter att testläsaren hade sagt sitt har jag inte läst så mycket. Men några böcker har det ändå blivit. Samtliga har inspirerat mig i mitt eget skrivande.

Daniel Kehlmann är ett etablerat författarnamn i sitt hemland Tyskland. Jag har börjat läsa hans Jag och Kaminski. Bloggaren Bara hittepå tipsade om den här när hon skrev om en av hans andra böcker.

Huvudpersonen Sebastian reser till en alpby för att intervjua den bortglömda och nästan blinda konstnären Kaminski för att sedan skriva en biografi som ska publiceras i samma stund som målaren dör.

Kehlmann är en mästare på att gestalta: huvudpersonens egenskaper och beteende mejslas fram via de andra karaktärernas reaktioner. Otroligt skickligt!

Jag började genast att söka på ”han rycker till” och liknande uttryck i mitt eget manus för att pröva bättre och inte så slöa lösningar.  

E L Dezmin är en författare som vågar ge sina karaktärer obekväma yrken, egenskaper och åsikter. Den gyllene rockaden, bok nr 2 i Limboserien, börjar med att någon iakttar Jesse och Olivia som nu bor tillsammans, i ett hus i skogen. Jesse lägger märke till den ovälkomna observatören, hans yrke är sådant, men han väljer att inte oroa sin flickvän. Vilket visar sig vara ett misstag: Olivia kidnappas och polisen misstänker Jesse. Samtidigt som han letar efter henne måste han hålla sig gömd.

Men även Dezmin känner sig nödgad att i sitt tack påminna om att det handlar om romaner. Hon berättar att ämnet i hennes första bok om Jesse och Olivia genererade en del upprördhet: ”För att försöka förstå ett fenomen, måste man också äga egenskapen att ta ett litet steg utanför sig själv och ett stort språng utanför sin egen trygga tillvaro.”

Precis, påminner jag mig själv när jag fortsätter med min egen text. Det är vad skrivande handlar om. Att undersöka något man är intresserad av, att skriva om det som ger en glädje. Utan att väja för egna eller andras känslor.

Jag har också lyssnat på Disclaimer av Renée Knight (engelska uppläsningen tar 8 timmar och 25 minuter), efter ett tips från E L Dezmin som skriver om den utförligt här. En helt suverän psykologisk thriller, den bästa på mycket länge!

Boken inleds med att Catherine har lagt sig för natten och börjar läsa en bok som har dykt upp utan att hon egentligen vet hur. Snart upptäcker hon att den handlar om henne och om en hemlighet hon dolt i 20 år. Bara en annan person vet vad som hände, men den personen är död. Bokens författare har dessutom byggt vidare på historien och slutet gör Catherine skräckslagen.

Det är en njutning att lyssna: Michael Pennington och Laura Paton läser vartannat kapitel. Ibland är det så spännande att jag står i hallen, med ytterkläderna på, men jag kommer ingenstans, måste lyssna klart.

Vad lär jag mig av denna bok? Hm, ja, såhär fantastisk kan en debut också vara.