Vilken tur att jag läser så många fina bloggar. Annars hade jag gått miste om en hel del bra läsning. Här kommer två böcker och en novell som jag nu i min tur kan rekommendera varmt.

Jandy Nelson: Himlen börjar här (jag läste den som e-bok)

Bloggen Fiktiviteter skrev häromveckan om den här sorgsna och underbara kärleksberättelsen, och jag fick ta lite sats för att våga sjunka ner i huvudpersonen Lennies sorg och saknad. Trots att jag grät en hel del log jag kanske ännu mer. Den är så fin och välskriven.

Lennie är sjutton år när hennes utåtriktade storasyster Bailey dör. Det är hennes andra stora förlust, mamman försvann när systrarna var små. Mormor som sköter hemmet sörjer lika djupt – men det ser inte Lennie för hon är förlamad och drar sig undan allt. En dag drabbar kärleken och passionen henne. Men också skulden. För hon får ju inte vara glad nu när Bailey inte kan vara det.

Sharon Bolton: Små svarta lögner (ljudbok: 13 timmar, 40 minuter, Karin Mannerström läser)

Catrin och Rachel var bästa vänner när de växte upp på de ensliga och vindpinade Falklandsöarna. Men nu, tre år efter det att Catrins söner dog då Rachel passade dem, talar de inte med varandra. Catrin är så full av hat att det enda hon kan tänka på är hur hon ska mörda Rachel på treårsdagen.

Några dagar före dess försvinner ett barn och öborna samlas för att gå skallgång. Rachel, Catrin och Catrins före detta älskare Callum, alla med sina hemligheter, tvingas konfrontera sitt förflutna.

Jag har läst flera böcker av Bolton och hade laddat ner den här, men det var först när Eva-Lisa på sin blogg höjde den till skyarna som jag tog itu med den direkt. Ett mycket bra beslut av mig. En spännings- och relationsroman som börjar väldigt bra och sedan blir bättre och bättre och bättre …

En bonus för mig är också att jag får en bild av Falklandsöarna. Jag drömde om att åka dit en gång men det blev inte så.

Lupina Ojala: Felice (e-novell)

Alltså … kors i taket. Jag laddade självmant ner en novell från förlaget Swedish Zombie. I vanliga fall skulle jag ha gömt mig under täcket om någon nämnt ordet zombie. Men det var Carola som skrev så bra om den: ”… så där lagom spöklig. Inte gastkramande otäck som de kan vara utan finstämt vacker och stå-på-tå-spännande. Lupina Ojalas novell har ett tema som berör på djupet. Verkligen berör på riktigt. Det är sällan jag tycker att noveller i spänningskategorin har ett budskap så som Lupina levererar det i Felice.” Jag kan inte annat än att hålla med. Den var väldigt bra helt enkelt.

God jul!