Jag tycker att det är rätt kul att läsa böcker där en eller flera karaktärer är författare eller se filmer om författare. Men vad tycker gemene man?
Om detta skrev Jens Klitgaard på Ann Ljungbergs blogg i höstas. Han såg en ”varningssignal om att inspirationen tryter” när etablerade författare och blivande låter huvudkaraktären vara en författare.
Som läsare kan man lätt få känslan av ett visst navelskådande. Att vi läser om författaren klädd till huvudkaraktär. Att skrivandets problematik liksom assimileras i och bekostas av handlingen. Och hur intressant är egentligen skrivprocessen för läsare som inte skriver? Jag menar, en författare är kanske sällan den där handlingskraftige personen som driver på en spänningsroman …”
Eftersom jag precis både läst en bok och sett ett första tv-avsnitt om författarkaraktärer var jag tvungen att leta reda på Jens inlägg, som jag av någon anledning minns fastän det skrevs redan i september …
Tv-serien är Gentlemen & Gangsters, där en författare (en ung Klas Östergren) får av sin förläggare ett uppdrag: skriv en ny Röda rummet, här är 10 000 kronor i förskott. I början sitter han mest och röker framför sin skrivmaskin. (Men vi vet ju att han klarar det eftersom Östergren i verkligheten skrev en pastisch på Strindbergs Röda rummet med titeln Gentlemen som utkom 1980.)
Och i går avslutade jag en julklappsbok All inclusive av Hans Gunnarson som har hyllats av kritikerkåren. I hans bok däremot har Författaren fått urdålig kritik för sin senaste bok och hans pengar börjar sina. Därför känner han sig nödgad att sätta in en radannons ”Författare söker okvalificerat arbete, gärna i mindre lager, arkiv eller liknande”. En person hör av sig och ger honom ett fullt betalt uppdrag: åk till ett visst hotell på Guadeloupe och skriv en bok om det. Väl på plats i solen gör Författaren nästan allt – utom att skriva.
Som sagt gillar jag att läsa om författare. Men yrket verkar inte lika glamoröst som journalistens … En reporter är alltid på hugget i filmens och bokens värld: de slår in dörrar och intervjuer folk till höger och vänster och upptäcker stora händelser (medan författaren knycklar ihop ännu en boll av ett papper med två ord på) och när det blir sen kväll sätter sig reportern vid datorn och skriver nonstop en huvudartikel och fyra sidoartiklar med analyser. Ingen tvekan ”vad är vinkeln?”, nej, det räcker med en kaffe till och sedan går pressarna i gång under natten och nästa dag är reportern på hugget igen …
P.S. All inclusive är en riktig bladvändare. Den är välskriven och underhållande och lite sorglig. Hans Gunnarsson är skicklig på att beskriva yta och samtidigt visa djupet hos karaktären. Någon dag ska jag studera hur han gör. Det är egentligen bara delar av slutet som jag tycker är för tillskruvade.
eva karlssons blogg 
Gentlemen och gangsters var den tristaste serie jag nånsin sett, somnade efter halva. Lite besviken faktiskt, trodde den skulle vara bättre. Skådisarna ok, men storyn accelererar som en pormask.
GillaGillad av 1 person
Ha ha, är den så illa? Jag tyckte första avsnittet var okej (tv-serien ska enligt bedömare vara bättre än filmen) och tänker också se nästa.
GillaGilla
Aha, har inte läst All inclusive. Tack för tipset! Jag gillar att läsa om författare, om det är en bra bok förstås. För min egen del tycker jag inte att man kan generalisera så som Jens gjorde. Kanske ville han provocera?
Jag förstår egentligen inte varför, men jag gillar inte teveserien Gentlemen & Gangsters särskilt mycket. Miljöerna är fantastiska och bra spel, men… jag hänger inte med. Tror att det beror på att jag ofta inte uppfattar vad de säger. Det mumlas och kommenteras i mungipor. Så irriterande att jag tröttnar. Och jag som var med på den tiden tänker: Det röks HELA tiden. Så var det inte. Även om man rökte överallt.
GillaGillad av 1 person
Ja, det är möjligt att Jens vill provocera 🙂
Att använda rökningen som tidsmarkör är väl okej, men håller med dig, det blir lite väl mycket, man tänker mer på rökningen än på handlingen ibland 🙂
Jag har bara sett ett avsnitt och tänker se nästa någon dag när det passar, tycker om den, men det är inte så att jag vill se omedelbart (som fallet är med till exempel Homeland).
GillaGilla
Homeland!! Den gillar jag verkligen! Finns inte en chans i h-vetet att jag missar ett avsnitt.
GillaGillad av 1 person
Homeland är superbra och som extra bonus fick vi ju Berlin den här omgången. Väntar med spänning på nästa säsong.
GillaGilla
Jag tänkte också på Östergren när jag började läsa ditt inlägg 🙂 Precis som Pia hade jag lite svårt för att fångas av handlingen.
Kom faktiskt att tänka på två väldigt bra böcker/filmer med författare i huvudrollerna, båda av King. Lida och Varsel. Dessa har handlingar där författaren verkligen får det svettigt 🙂
GillaGillad av 1 person
Är lite rädd för King … men har läst några. Lida har jag hört talas om, man ska kanske ta och läsa den framöver då 🙂
GillaGillad av 1 person
Ja, läs gärna Lida, den är förstås ganska ruskig, men där ser man också hur det kan sluta för författare 😉 Just Lida har inga övernaturliga inslag heller, vilket gör den ännu mer verklighetstrogen.
GillaGillad av 1 person
Kollade på Storytel (som jag ändå betalar för) men ingen Lida. Däremot tio andra böcker av King. Ska kolla på bibblan nästa gång 🙂
GillaGillad av 1 person
Ja, kolla bibblan annars. Den finns som film också, OM du känner för en snabbversion av den 😉
GillaGillad av 1 person
Ja, vilken bra idé – att se den som film alltså. Återkommer så småningom med rapport 🙂
GillaGillad av 1 person
Ser fram emot den! 🙂
GillaGillad av 1 person
🙂
GillaGillad av 1 person
Hej, intressant och tankeväckande inlägg. Jag tycker personligen att storys, både film och böcker med författare i en av rollerna kan vara riktigt bra. Och jag har en lista på sådana (t ex Invisible woman med Dickens) som jag tänkt se men inte hunnit med ännu. Jag har en annan berättelse och film jag tänker på direkt och det är Hemingway och Gellhorn. Gellhorns liv var mycket intressant skildrat och är en berättelse och film jag varmt kan rekommendera. Tyvärr har jag ännu inte haft möjlighet att se serien Gentlemen & Gangsters men nu måste jag ta mig en titt 🙂 /Anni
GillaGillad av 1 person
Tack för tips. Invisible woman har jag inte sett. Har sett en om Hemingway – där han står och skriver på en skrivmaskin i ett hörn och drar ur papper på papper och kastar omkring sig, men verkar ändå vara på gott humör. Men just nu minns jag inget mer av den. Ska kolla upp den du skriver om.
En bok där alla vuxna är författare är Änka i ett år av John Irving. Minns den som riktigt intressant (fast deras yrken är inte centrala utan mer i periferin).
GillaGilla
Å, jag älskar verkligen böcker och filmer om författare. Och för den delen om alla typer av kreativa människor. Att det sedan kanske inte blir en jättebra spänningsroman av den sortens böcker är en annan sak, men definitivt inte något negativt. Jag kan ärligt talat bli väldigt trött på att alla böcker hela tiden ska vara så spännande (håller på och slipar på ett inlägg på min blogg som berör den saken), varför då? Finns det inte fler läsare som jag som faktiskt uppskattar en bok även om den inte är en bladvändare full med cliffhangers? Det viktiga med en bok är ju att den har trovärdiga, intressanta karaktärer och ett bra språk, som jag ser det. Sedan gärna en bra historia, men det är sekundärt för min del. Argh, jag vet att de flesta inte håller med mig. Men jag tycker att jag har rätt egentligen! 😉
GillaGillad av 1 person
Haha, jag tycker också att du har rätt. Jag gillar visserligen spänningsromaner men jag gillar också mer stillsamma romaner med intressanta karaktärer och ett bra språk (vilket även spänning kan ha förstås). En sådan där man måste lägga ifrån sig och sucka lite medan man memorerar en bra mening. Oj, nu blev jag väldigt sugen på en sådan roman – jag som precis läser en fackbok 🙂
GillaGilla
Jag tycker som du att det är kul med böcker där huvudpersonen är författare men det KAN ju bero på att jag skriver själv… 😉 har läst flera bra, just nu kommer jag bara inte på vilka. Tack för bra tips med. Har funderat på Gunnarssons bok en tid. Och Hahaha det stämmer, journalistyrket är nog verkligen glamouriserat i böcker 🙂
GillaGillad av 1 person
Ja men visst, journalister på film blir alltid så upphöjda på något sätt 🙂
Gunnarssons bok har ju höjts till skyarna och jag instämmer – utom vissa delar av slutet. Men den är väl värd att läsa.
GillaGillad av 1 person
Jag anser verkligen inte att det är navelskådande att skriva om en författare. Varför ska det vara fel att skriva om en sådan karaktär? En karaktär kan vara intressant oavsett yrke. Det är ju inte författaryrket i sig som gör karaktären intressant utan karaktärens djup, personlighet och utveckling i berättelsen. Jag minns också det där inlägget av Jens och tyckte direkt att det var en aning stereotypt tänkt. Inget är svart eller vitt 🙂
GillaGillad av 1 person
Jag håller med, det är inte alls navelskådande och en karaktär kan vara intressant oavsett yrke. Det är ju hur författaren framställer personen som avgör saken. Som Ethel här ovan föreslog – Jens ville kanske bara provocera?
GillaGillad av 1 person