Vilken bok, vilken dag, vilken lätthet

”Ursäkta, går det här tåget till …”

Jag sliter blicken från e-boken i min mobil och ser mig omkring. Befinner jag mig på ett tunnelbanetåg? Är jag på väg hem eller bort? Kvinnan som frågar sitter på sätet mitt emot mig och till slut när jag har rett ut hur saker och ting förhåller sig får hon ett ”ja.” Hon är nöjd. Jag dyker ner i boken igen.

Sedan jag läste Jandy Nelsons Himlen börjar här i december förra året har jag haft hennes Jag ger dig solen nerladdad. I morse började jag läsa den. Redan på jag ger dig solensidan ett fylldes jag av glädje och jag kan inte sluta sätta bokmärken. Några smakprov när familjen sitter runt middagsbordet och Noah, 13 år, tänker:

”Eftersom jag ibland kan få en inblick i en människas själ när jag ritar av henne eller honom vet jag följande: Mammas själ är en enda stor solros, den är så stor att de andra organen knappt får plats. Jude och jag har en själ som vi delar på: ett träd med brinnande löv. Och pappas själ är en hög med maskar.”

”Pappa skjuter sig själv i huvudet med pekfingret.”

”Vi äter vår pizza. Det är inte kul. Mammas och pappas tankar svärtar ner luften.”

I nästa kapitel är det Noahs tvillingsyster Jude som är jag-person och då har de blivit sexton år och sorgen har bosatt sig hos dem. Jag vill läsa, läsa, läsa.

Men just i dag börjar också annat att hända: jag lyssnar på folk omkring mig igen. I en affär pratar en cirka trettioårig man i telefon: ”Jag är så jävla trött på alla gamla trettioåringar.” En kvinna till en annan kvinna vid samma lunchbord som jag: ”Vi är tre på jobbet som ska till Paris samma helg. Visst är det konstigt? När vi bokade visste ingen av oss om de andras planer.” Verkliga dialoger som sätter igång andra dialoger. Från bussen ser jag en grundskoleklass med skuttande steg på väg in i skogen. De har alla små ryggsäckar och solen lyser på dem. Det måste vara det gröna som får mina tårar att bränna till. För inte kan det väl vara barnen i sina små sköra kroppar som går rakt in i hjärtat? Min huvudperson ser också klassen och jag vet vad hon känner. Jag närmar mig henne. Nu vill jag bara skriva.

Snart ska jag iväg på en miniresa tillsammans med mina springskor. Datorn måste bara med, och boken också. Förmodligen dyker jag upp på bloggen i slutet av nästa vecka.

Det här inlägget postades i bra läsning, mitt skrivande. Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Vilken bok, vilken dag, vilken lätthet

  1. Anna/notonmusic skriver:

    En av de bästa saker som finns…att bli så där riktigt uppslukad av en berättelse!

    Liked by 1 person

  2. Eva Karlsson skriver:

    Ja, det är underbart när det händer 🙂

    Gilla

  3. Ethel skriver:

    Men dina fina ord i inlägget ger du även mig lust att skriva. Känslan av att man inte vill sluta läsa är fantastisk. Jag försöker tjuvlyssna på spårvagnen. Ibland går det, ibland inte. Beror bl.a. på hur högt slamret är. Men jag har fått en hel del inspiration till texter den vägen.

    Är det Göteborgsvarvet du ska använda springskorna till? Jag kommer också att ställa mig där på startlinjen nästa lördag. Fladdret i magen finns där som vanligt. I år är det tjugo år sen jag sprang mitt första varv.

    Liked by 1 person

  4. Eva Karlsson skriver:

    Vad härligt att det gav skrivlust!
    Har du sprungit alla tjugo åren i rad? Nej, i år blir det inte Göteborgsvarvet. Jag är lite avundsjuk på dig. Jag har inte så många mil i benen så det skulle jag inte klara, men jag är fortfarande tacksam för att jag sprang där förra året. Jag ska springa Vårruset i Gävle. Jag bodde där som tonåring och min roman utspelar sig delvis där. Vill känna hur det känns att få springa mitt i gatan i den staden.
    P.S. Önskar dig bra springväder! (I Gävle ska det visst regna 😦 )

    Gilla

  5. Susanne Olars skriver:

    Miniresa med springskor, dator och bok. Det perfekta upplägget. Lite god mat på det så behövs inget annat. Ha det så roligt!

    Liked by 1 person

    • Eva Karlsson skriver:

      Tänkte mig väl att det var en kombination som du gillar 🙂 Tack, jag ska ha roligt. Hoppas bara att jag balanserar det rätt, så att det inte bara blir mat och bok.

      Gilla

  6. Eva-Lisa skriver:

    Riktigt bra böcker ger verkligen inspiration till skrivandet! Ibland gör dåliga det också, för då inser man att det man själv skrivit i alla fall inte är så dåligt som man kanske först trodde 🙂

    Liked by 1 person

  7. Carola skriver:

    Vilket härligt sätt du närmar dig din karaktär på. Genom dina egna intryck som går över i din karaktärs och blir kanske något annat. Alla dessa världar, fiktiva som verkliga är spännande när man släpper ramarna och SER dem. Och härliga meningar du bjöd på från boken 🙂 Underbart inlägg! Tack! 🙂

    Liked by 1 person

  8. Pia Widlund skriver:

    Nu är det ett tag sen jag lyssnade på andra människor omkring mig men det är otroligt spännande! Lycka till med löpningen!

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s