”Ursäkta, går det här tåget till …”
Jag sliter blicken från e-boken i min mobil och ser mig omkring. Befinner jag mig på ett tunnelbanetåg? Är jag på väg hem eller bort? Kvinnan som frågar sitter på sätet mitt emot mig och till slut när jag har rett ut hur saker och ting förhåller sig får hon ett ”ja.” Hon är nöjd. Jag dyker ner i boken igen.
Sedan jag läste Jandy Nelsons Himlen börjar här i december förra året har jag haft hennes Jag ger dig solen nerladdad. I morse började jag läsa den. Redan på 
sidan ett fylldes jag av glädje och jag kan inte sluta sätta bokmärken. Några smakprov när familjen sitter runt middagsbordet och Noah, 13 år, tänker:
”Eftersom jag ibland kan få en inblick i en människas själ när jag ritar av henne eller honom vet jag följande: Mammas själ är en enda stor solros, den är så stor att de andra organen knappt får plats. Jude och jag har en själ som vi delar på: ett träd med brinnande löv. Och pappas själ är en hög med maskar.”
”Pappa skjuter sig själv i huvudet med pekfingret.”
”Vi äter vår pizza. Det är inte kul. Mammas och pappas tankar svärtar ner luften.”
I nästa kapitel är det Noahs tvillingsyster Jude som är jag-person och då har de blivit sexton år och sorgen har bosatt sig hos dem. Jag vill läsa, läsa, läsa.
Men just i dag börjar också annat att hända: jag lyssnar på folk omkring mig igen. I en affär pratar en cirka trettioårig man i telefon: ”Jag är så jävla trött på alla gamla trettioåringar.” En kvinna till en annan kvinna vid samma lunchbord som jag: ”Vi är tre på jobbet som ska till Paris samma helg. Visst är det konstigt? När vi bokade visste ingen av oss om de andras planer.” Verkliga dialoger som sätter igång andra dialoger. Från bussen ser jag en grundskoleklass med skuttande steg på väg in i skogen. De har alla små ryggsäckar och solen lyser på dem. Det måste vara det gröna som får mina tårar att bränna till. För inte kan det väl vara barnen i sina små sköra kroppar som går rakt in i hjärtat? Min huvudperson ser också klassen och jag vet vad hon känner. Jag närmar mig henne. Nu vill jag bara skriva.
Snart ska jag iväg på en miniresa tillsammans med mina springskor. Datorn måste bara med, och boken också. Förmodligen dyker jag upp på bloggen i slutet av nästa vecka.
eva karlssons blogg 
En av de bästa saker som finns…att bli så där riktigt uppslukad av en berättelse!
GillaGillad av 1 person
Ja, det är underbart när det händer 🙂
GillaGilla
Men dina fina ord i inlägget ger du även mig lust att skriva. Känslan av att man inte vill sluta läsa är fantastisk. Jag försöker tjuvlyssna på spårvagnen. Ibland går det, ibland inte. Beror bl.a. på hur högt slamret är. Men jag har fått en hel del inspiration till texter den vägen.
Är det Göteborgsvarvet du ska använda springskorna till? Jag kommer också att ställa mig där på startlinjen nästa lördag. Fladdret i magen finns där som vanligt. I år är det tjugo år sen jag sprang mitt första varv.
GillaGillad av 1 person
Vad härligt att det gav skrivlust!
Har du sprungit alla tjugo åren i rad? Nej, i år blir det inte Göteborgsvarvet. Jag är lite avundsjuk på dig. Jag har inte så många mil i benen så det skulle jag inte klara, men jag är fortfarande tacksam för att jag sprang där förra året. Jag ska springa Vårruset i Gävle. Jag bodde där som tonåring och min roman utspelar sig delvis där. Vill känna hur det känns att få springa mitt i gatan i den staden.
P.S. Önskar dig bra springväder! (I Gävle ska det visst regna 😦 )
GillaGilla
Ja första gången var 1996. Fast om jag ska vara noga bröt jag en gång. Tack för din önskan om bra springväder. Jag tror att det kommer att bli svalt och det passar mig.
GillaGillad av 1 person
Jag försökte kommentera på din blogg två gånger för några minuter sedan – ville önska dig lycka till på lördag – men kommentarerna försvann. Om de inte dyker så var det ju bra att du tittade in här 🙂
GillaGilla
Tack! Lyckönskan behövs, det kan jag lova dig :-)!
GillaGillad av 1 person
Miniresa med springskor, dator och bok. Det perfekta upplägget. Lite god mat på det så behövs inget annat. Ha det så roligt!
GillaGillad av 1 person
Tänkte mig väl att det var en kombination som du gillar 🙂 Tack, jag ska ha roligt. Hoppas bara att jag balanserar det rätt, så att det inte bara blir mat och bok.
GillaGilla
Riktigt bra böcker ger verkligen inspiration till skrivandet! Ibland gör dåliga det också, för då inser man att det man själv skrivit i alla fall inte är så dåligt som man kanske först trodde 🙂
GillaGillad av 1 person
Ja, precis 🙂 Nästan alla böcker kan ge inspiration. Rådet som alla som vill skriva en bok får – att läsa mycket och att skriva mycket – är verkligen det bästa.
GillaGillad av 1 person
Vilket härligt sätt du närmar dig din karaktär på. Genom dina egna intryck som går över i din karaktärs och blir kanske något annat. Alla dessa världar, fiktiva som verkliga är spännande när man släpper ramarna och SER dem. Och härliga meningar du bjöd på från boken 🙂 Underbart inlägg! Tack! 🙂
GillaGillad av 1 person
Tack Carola, vad snäll du är 🙂 Det är så roligt när man börjar nörda ner sig i karaktärerna och de följer med en dit man går.
GillaGillad av 1 person
Nu är det ett tag sen jag lyssnade på andra människor omkring mig men det är otroligt spännande! Lycka till med löpningen!
GillaGillad av 1 person
Man lär sig alltid något av att tjuvlyssna 🙂
Tack för lyckönskningar.
GillaGilla