När det kommer till mitt skrivande har jag alltid varit förtegen. Jag pratar inte om handlingen, jag visar inte texten. Men i förra veckan gjorde jag oväntat ett undantag och tog upp ett problem med min man. Jag berättade handlingen i stora drag och sedan pratade vi om den bästa och mest trovärdiga lösningen. Genom att jag formulerade detta högt och fick bra coachning kom jag på hur jag ville ha det.
Jag är Gävle nu och ska strax bege mig till järnvägsstationen för att åka hem. Jag har varit här i några dagar och återerövrat mina barndomsgator (även kallad Vårruset), träffat två fina kusiner och skrivit en berättelse om min huvudperson – som ligger utanför romanen men som jag behöver som kunskapskälla för att använda här och där i berättelsen. Jag är så glad att jag har kommit så här långt med manuset. I huvudet känns det i princip klart. Vilket tidsmässigt kan betyda tre månaders skrivande, ett halv år eller hur länge som helst.
De här dagarna har betytt mycket för både mig och manusets fortskridande. Det blev egentligen bara ett fel. Jag glömde mobilladdaren. Vilket gjorde att jag inte vågade läsa vidare på Jag ger dig solen eller lyssna på Linda Olssons senaste. Har man tågbiljetten som ett sms finns det ju ett värde i att ha några procent batteritid på hemvägen. I stället köpte jag en pocket på rea för 39 kronor: Sanning med modifikation av Sara Lövestam. Äntligen! Jag har tänkt läsa den länge. Och den är precis lika bra som jag anat.
eva karlssons blogg 
Från början sa jag inte åt någon att jag skriver, tror nu i efterhand att det beror på att jag inte trodde att jag skulle färdigställa manuset.
Men när jag kommit nästan halvvägs förändrades något, jag behövde veta att jag inte bara skriver ordbajs 😀 Så min syster, mamma och en vän som har skrivit en bok fick läsa det jag hade skrivit och jag fick bra respons, en hel del att fixa till men storyn är bra.
Nu när jag har börjat blogga är ja lite mer öppen om vad manuset handlar om, säkert därför att jag behöver mer bekräftelse innan jag skriver de sista.
GillaGillad av 1 person
Det är intressant om hur man förändras över tid. Tror dock att man ska vara noggrann med vilka man väljer att öppna sig för. I ett halvfärdigt stadium behöver man massor av beröm. Kritiken får komma senare.
GillaGilla
Du har nog rätt och välja vad man delar av sig.
GillaGillad av 1 person
Jag har gjort misstag förr så jag är mer noggrann nu 🙂
GillaGilla
Ibland skickar jag börjor till min testläsare, bara för att se om det är något att jobba vidare på. Ofta känner jag det själv, men ibland kan jag behöva lite input utifrån. För det allra mesta brukar jag inte låta någon läsa förrän råmanuset är helt klart 🙂
GillaGillad av 1 person
Måste vara gult värt att kunna visa sina börjor för en testläsare. Ska kanske pröva någon gång.
GillaGillad av 1 person
Guld menar jag förstås 🙂
GillaGilla
Hur har du hittat dina testläsare? Är det några du känner eller?
GillaGilla
För det mesta använder jag mig bara av en och henne kom jag i kontakt med på en skrivarkurs för många år sedan på Luleå tekniska universitet. Det var en distanskurs så vi har aldrig träffats i verkligheten, trots att även hon bor i Norrland 🙂
Vi behöll alltså kontakten även när kursen var slut och har gett respons på varandras texter ändå sedan dess.
De bästa testläsarna (tror jag) är sådana som själva skriver och har lite kunskap om hantverket som sådant 🙂
GillaGilla
Härligt att ha en sådan vän, jag har en vän som också har gått på LTU, kreativt skrivande. Hon har sagt att hon kan hjälpa mig sedan när jag har skrivit klart råskissen, vilket jag är väldigt tacksam för.
Fast jag skulle nog önska att jag hade någon fler, kanske en skrivgrupp. Där man få hjälpa och bli hjälpt. Men det får jag kanske ta ta i efter sommaren 😀
GillaGillad av 1 person
Då passar den vännen säkert utmärkt som testläsare.
Vet att det finns en grupp på Facebook som heter ”Författare söker testläsare”, där kan du kanske hitta någon fler 🙂
GillaGilla
Det ska jag kolla upp
GillaGillad av 1 person
Jag pratar ibland med min man om vissa scener som jag fastnat i. Ofta känner jag hur bra det är att formulera saker och ting högt. Det blir precis som du sa, Eva, jag kommer på en lösning under tiden vi diskuterar. Sen har jag testläsare när manuset är ”färdigt”. På mitt manus jag håller på med nu hade jag från början två testläsare. Sen gjorde jag om kapitelstrukturen och den reviderade versionen är precis nu ute hos tre testläsare. Två helt nya och en som även läste ursprungsversionen (för att jämföra). Jag har hittat mina testläsare i en skrivargrupp på FB, Skrivkontakt 2016 och en annan FB-grupp som heter Författare söker testläsare. I den senare hittade jag en som var jättebra och en som tyvärr visade sig vara en katastrof. Så man kan ha otur.
GillaGillad av 1 person
Jag tror att det är väldigt bra att göra som du, att både ha testläsare som läst en tidigare version och sedan nya som inte har något att jämföra med. Kan tänka mig att det blir en bra bredd på kommentarerna på det viset.
Vad tråkigt att du fick fatt i en läsare som var rena katastrofen. Men kan ju tycka att alla som är med i den FB-gruppen har ett intresse för testläsning och därmed också lägger ner lite möda på det.
GillaGilla
Grejen var att jag skickade mina kommentarer på hens manus först. Och de hamnade inte i god jord så att säga… Därför är jag nu mer försiktig nu med vilka jag skickar till. En erfarenhet rikare ;-). Du skrev här ovan att du också haft någon dålig erfarenhet.
GillaGillad av 1 person
Aha, då förstår jag. Tråkigt, då fick du göra mycket arbete i onödan.
I mitt fall handlar det om ett manus som jag skrev för tio femton år sedan. En person bad så snällt att få läsa och jag ville inte, något kändes fel, och så gav jag med mig och det blev inte så bra. Så nu bestämmer jag själv vilka som får läsa 🙂
GillaGilla
Jag har precis mailat mitt manus till 2 testläsare, en jag hittat via gruppen testläsare på FB och en som jag kommit i kontakt med via bloggen. Jag har ju jobbat med teater länge och är van att ta regi och ge regi och det kan man likställa med att ta och ge feedback på skrivandet. Visst är det läskigt att blotta sig helt men man lär sig en massa av det. Och man lär sig att även andra hr brister och utvecklingsmöjligheter. Jag har haft tur hittills med dom jag lämnat texter till men visst kan man ha otur också.
GillaGillad av 1 person
Det måste vara bra träning i att ta regi och ge regi, där ligger du hästlängder före mig. Jag antar (och hoppas) att ju mer man lär sig i att ta kritik, desto enklare blir det den dag man får sin första dåliga recension.
Vad spännande att du skickat i väg till 2 testläsare … har du gett dem någon deadline eller får de hålla på hur länge de vill? Att vänta på svar från testläsare är bara ett snäpp mindre nervöst än att vänta på svar från förlagen.
GillaGilla
Vi har inte kommit överens om någon tid men det kan nog tänkas att det tar 3-4 veckor. Den ena av testläsarna ska jag själv läsa åt!
GillaGilla
Låter som en lagom tid att få en paus från manuset på. Samtidigt som man slipper gå och vänta alltför länge.
GillaGilla
Jag brukar sällan visa någon det jag skrivit förrän jag skrivit klart och redigerat MINST en vända. Undantagsvis låter jag någon valfri person läsa en början eller det jag hunnit skriva för att få höra om det väcker intresse eller bara rent allmänt vad de tycker.
GillaGillad av 1 person
Att prata om handlingen för att komma fram till en lösning var en jättebra grej för mig, men när det gäller att visa texten är jag som du: först måste den ha redigerats ordentligt.
GillaGillad av 1 person
Det är svårt att visa texter för andra. Måste vara rätt person. Jag har gått skrivkurser där man läser och kommenterar varandras texter. Ibland har det varit helt förlösande, andra gånger bara hemskt. Skulle vara toppen att hitta en person som man kan lita på, som kan ge konstruktiv kritik och ge nya perspektiv på texten. Det handlar om förtroende.
GillaGillad av 1 person
Håller med, det måste vara rätt person. Det finns ju både klumpiga kritiker och illvilliga. Men får man konstruktiv kritik på rätt sätt kan det, som du säger, vara helt förlösande. Då kan kritiken vara hård och man vill ändå dansa fram 🙂
GillaGillad av 1 person
Jag jobbar färdigt texten så mycket jag kan innan jag låter någon få läsa. Jag gjorde ett undantag med en novell där jag bara gjorde en redigeringsvända. Men syftet var då att få respons på om berättelsen höll och dess trovärdighet. Att prata om vad jag skriver är jättesvårt. Det känns som om man petar på en ballong med en nål och att den ska spricka när som helst 🙂
GillaGillad av 1 person
Gillar din liknelse 🙂 Jo, så kan det kännas. Jag tänker fortsättningsvis använda min nyblivna coach som jag bor med när jag behöver ventilera något, men han får inte läsa i förväg.
GillaGilla