Författarmöte med Jan-Philipp Sendker

”Jag är som en byråkrat. Jag börjar skriva vid halvnio. Lyssnar alltid på klassisk musik. Måste in i den andra världen.”

I vintras var jag på ett trevligt och intressant frukostmöte med den tyska författaren Jan-Philipp Sendker. Hans första bok Konsten att höra hjärtslag (som utspelar sig i Burma) har hittills sålts i närmare en miljon exemplar.

Han började skriva den år 2000 men den sålde inte så mycket i Tyskland som han hade trott och han fick återgå till sitt reporterjobb på Stern. Tre ”miserable years” följde. Han försökte få den översatt till engelska men mötte på motstånd, letade agent, hittade ingen, letade efter ännu flera översättare men hittade ingen som var intresserad av en roman om ”en blind pojke och en krympling till flicka”. Han började känna sig som en ”laughing stock.” Först tio år senare kom den ut i Amerika – i 200 000 exemplar.

Sendker skriver i tre timmar på förmiddagen och på eftermiddagen några timmar till. I slutet av en bok är han så absorberad att han kan sitta fram till midnatt. Då befinner han sig enbart i den världen.

Under en middag sa sonen: ”Är vi fyra eller sex personer vid bordet?”

Några ord om boken: Den framgångsrike advokaten Tin Win i New York kommer konsten_attursprungligen från Burma men hans amerikanska familj vet ingenting om hans uppväxt. Samtidigt som dottern Julia tar sin juridikexamen försvinner han utan ett ord. Spåren efter honom slutar i Bangkok. Några år senare hittar Julia ett kärleksbrev till fadern från en okänd kvinna i Burma och hon bestämmer sig för att söka upp kvinnan.

Jag läste boken förra året under min skrivarresa. Bokaffären på Arlanda skyltade med den överallt och jag följde med strömmen och köpte. Den är fin, jag både grät och log, men efteråt visste jag inte vad jag skulle tycka och nämnde den bara i förbifarten på bloggen.

Rösterna om boken är verkligen avvikande. Go’kväll, SVT, tycker: ”Det är en storslagen kärleksroman. Den är så bra att jag blir alldeles varm i hjärtat bara jag tänker på den. Det handlar om två personer där kärleken är så genuin som den bara kan vara i böcker … Bland det vackraste jag har läst!” och bloggen Bokhuset skriver: Kontentan är att jag tyckte boken var bedrövlig. Alldeles för enkelt språk och en usel kärlekshistoria som inte gav mig något annat än huvudvärk.”

Bra att tänka på när man själv får kritik.

Det här inlägget postades i författarkvällar och liknande och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Författarmöte med Jan-Philipp Sendker

  1. Katarina skriver:

    Jag fick den boken i födelsedagspresent. Hade redan gett den ett försök som e-bok har jag för mig och fastnade inte men ska ge den en chans till. Blir vanligtvis lite avvaktande mot de där böckerna som blir sådana där megasuccéer som ”alla läser”, jag vill gärna inbilla mig att jag väljer böcker som intresserar mig och inte bara för att alla andra läser något, men samtidigt blir man ju nyfiken när de flesta tycker något är bra, och varför, så kanske kan man lära sig något av det med?

    Liked by 1 person

  2. Eva Karlsson skriver:

    Vore kul att höra vad du tycker om boken.
    Jag brukar oftast också vara avvaktande mot megasuccéer. Ibland är jag löjligt principfast. Som med Hundraåringen som jag aldrig tänker läsa. Vad vet jag, den är kanske jättebra och så går jag här och straffar mig själv 🙂 Men andra gånger blir jag så nyfiken på haussandet att jag måste inhandla boken ifråga.

    Gilla

  3. Bara hittepå skriver:

    Ja, det var ju onekligen en vattendelare. Men visst blir det lätt så med de “storslagna” känslorna. Antingen funkar det och blir absolut magiskt, eller så sjunker det hela ihop som en misslyckad sufflé. Det finns inte någon medelväg.

    Hundraåringen kan du med gott samvete hoppa över. Jag tyckte visserligen den var rätt underhållande tåglektyr, men det är knappast den sortens roman som förändrar någons liv.

    Liked by 1 person

    • Eva Karlsson skriver:

      Håller med om att de ”storslagna” känslorna antingen blir magiska eller bara pannkaka (för att variera maträtterna). Kommer att tänka på en film som ”alla” älskade – Borta med vinden – utom jag. Jag tyckte Scarlett var en idiot och gott kunde ha det. Men jag var arton år och viktigare saker att fundera på än en tramsig film.
      Skönt, då kan jag fortsätta hoppa över Hundraåringen 🙂

      Gilla

  4. Eva-Lisa skriver:

    Jag har hört mycket om den boken, men inte läst den. Får kanske ta mig en titt på den framöver 🙂

    Liked by 1 person

  5. Ping: Nästa läsning | Signerat Dezmin

  6. Ethel skriver:

    Jag kan hålla med om att Konsten att höra… ibland upplevdes lite väl enkel i språket, men samtidigt tyckte jag att språket var poetiskt (det enkla är det svåra tänker jag). Jag tyckte om den, men jag var inte euforisk.

    Hundraåringen försökte jag börja på en gång i tiden, men orkade inte fortsätta efter några kapitel. Sen såg jag filmen nyligen och tyckte att den var rätt ointressant. Så nu tänker jag inte ta upp boken igen ;-).

    Jag har precis läst ut Min fantastiska väninna av Elena Ferrantes som jag hade jättehöga förväntningar på efter all uppmärksamhet. Måste säga att det tog tid innan den tog tag i mig. Jag är ambivalent. Jag hade svårt att riktigt engagera mig. Fick för mig att det var för att den till stora delar berättas. Som om författaren sitter bredvid mig och berättar om livet i Neapel när hon växte upp. Det hade, tror jag, blivit mer dramatiskt och mycket mer laddade scener om läsaren fått uppleva scenerna direkt. Alltså att det hände när jag läser. Inte återberättat. Om du förstår. Däremot… tyckte jag att sista sidan i boken gav mig lust att läsa nästa. Där hettade det till. För mig :-). Har du läst den?

    Liked by 1 person

    • Eva Karlsson skriver:

      Intressant att höra dina åsikter om Min fantastiska väninna. Jag laddade ner den från Storytel men gav upp ganska snart. Jag har haft svårt att koncentrera mig på ljudböcker i år och när boken började med en kilometer lång lista på personer så kändes ljudbok fel. Jag kanske gör ett nytt försök när den har kommit i pocket.

      Gilla

  7. Pia Widlund skriver:

    Jag undviker också vissa sucéer, speciellt filmer. Kritikerna och jag har sälla samma åsikt. Jag har inte heller läst 100-åringen, kommer inte att göra heller.

    Liked by 1 person

  8. Ping: Konsten att höra hjärtslag | Signerat Dezmin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s