Vi växer alla upp som fantasyförfattare, min teori i alla fall, och det är först som vuxna som vi går olika vägar. En del fortsätter växa, andra ritar gränser runt sig själv (och runt andra).
Jag minns en ”bok” jag hittade på som liten: att jag och en annan flicka i en annan värld delade på en själ och ett jag. När jag sov hade hon själen, när hon sov var det min tur. Vi stärktes av vårt gemensamma jag men vi kunde inte dela på lyckan. Var hon glad och dansade halva natten blev jag trött och ihålig.
Slutsats 1: Om vi går runt hålögda och ledsna en dag så beror det bara på att vi är lyckliga någon annanstans.
Slutsats 1b: Alla andra hade förmodligen samma idé om själar – jag är inte unik.
Slutsats 2: Jag hör tyvärr till dem som började begränsa mig. Jag slutade inte att ha fantasi, tack och lov, jag älskar skapandet (oavsett resultat) men jag tycks hålla mig inom en fyrkant.
Slutsats 3: Det var inlägget i går som triggande i gång ovanstående. Jag har alltid tänkt ”jag måste berätta den här historien” om det jag skriver. Men egentligen är det karaktärerna som jag inte kan släppa. Jag måste föra dem i mål. När jag tänker efter så tvivlar jag ofta på handlingen men aldrig på karaktärerna.
Slutsats 4: Felet ligger kanske där. Att jag är för nöjd med karaktärerna.
Slutsats 5: Jag behöver bli mer gränslös. Jag behöver resa mig upp i min fulla längd (164,5 centimeter) och spränga taket. Jag behöver bättre, klokare och smartare historier att berätta. Jag tror de finns precis utanför fyrkanten.
Skicka mig gärna en manual.
P.S. Fick en kommentar från Linda på Skriviver angående arbetsboken jag skrev om häromdagen. Hon hade också fått mindervärdeskänslor. Skönt, jag var inte ensam 🙂
eva karlssons blogg 
Ja,jag tror på gränslöshet. Att våga vara näst intill för mycket. En skrivarcoach sa till mig en gång att när du skriver, tänk OPERA! Ta i! Det är inte så dumt.
Jag är 1,61. Jag har alltid blivit retad av min syster för att jag säger 1,61 och inte 1,60. Fast jag har aldrig förstått varför just jag ska runda av neråt. Kul därför att se att du räknar halvcentimetrar :-).
GillaGillad av 1 person
Åh, en skrivarcoach skulle jag verkligen behöva i dag (och många andra dagar). Har du bloggat om din skrivarcoach? Det skulle vara intressant att läsa.
Tack för tipset om att tänka OPERA. Jag vet att jag är rädd att ta i – får för mig att min text bara blir skruvad då – hoppas verkligen att jag får möjlighet att gå manusbearbetningskursen i höst.
Haha, ja jag lade till den där halva centimetern vid något tillfälle och sedan har den hängt med. Skulle känna mig naken utan 🙂
GillaGilla
Nej, jag använder ju inte min blogg på det sättet. Anledningen till att jag startade den var att vi var ett gäng som la ut våra dagliga korta texter som vi gav varandra feed back på. Inte så många kvar nu, men några få är vi.
Men jag kanske borde börja skriva om annat. Ska se om jag kan få ihop något om min skrivarcoach. Meddelar dig om/när jag skrivit.
GillaGillad av 1 person
Kul idé med ett gäng som ger varandras texter feedback via varandras bloggar. Jo, jag har anat det. Har läst en del och tycker att du skriver bra och lyckas med det där att tänka opera 🙂 MEN, om man försynt får önska, så skulle det vara intressant att läsa om dina tankar kring ditt skrivande också.
Jag tittar in på din blogg med jämna mellanrum så jag ser nog när det dyker upp i så fall.
GillaGilla
Det var ju en jättespännande idé. Tycker du ska skriva den! 🙂
Känner igen mig i det du säger om tron på karaktärerna vs tro på storyn. Jag upplever ofta samma sak.
En feedback grupp låter ju fantastiskt.
GillaGillad av 1 person
Haha, menar du min idé som barn? Skulle kanske räcka till en novell 🙂
Ja, det är alltid storyn som är svårast för mig. Jag märker det när jag skriver: jobbar jag på ett redan skrivet kapitel njuter jag av att förbättra detaljerna, skriver jag råmanus ser jag helheten och då börjar mina tankar irra – och tvivla.
GillaGilla
Det du skriver är verkligen intressant! Att gå utanför ”fyrkanten” är inte enkelt. Tror även att förlagen (i alla fall i Sverige) har en benägenhet att hålla sig till manus inom ”fyrkanten” och spela säkert, än att våga sig på de berättelser som går utanför ”mallen”. Mitt problem brukar vara det motsatta, jag har väldigt svårt att hålla mig inom ”gränserna” som du beskriver och skulle kanske ha behövt ”besinna” mig mer 🙂
GillaGillad av 1 person
Hej, du gränslösa. Önskar att jag kunde få lite av dig 🙂 Det där med att ”besinna sig” tror jag att man ska göra först i slutet, möjligtvis, om man till exempel med en publicering kommer att såra någon djupt. Då kanske det är värt att tänka till lite.
Vet inte hur förlagen tänker men det kan nog vara som du säger.
GillaGillad av 1 person
Ja, spräng alla gränser! Det finns ingen anledning att flytta runt sanden i sandlådan när världen utanför är så mycket mer spännande. Mitt ledord när jag började skriva fiktion för fem år sedan hade jag ledordet Free your mind. När jag körde fast peppade jag mig med ledordet och började titta utanför boxen igen. Sedan var jag igång igen. 🙂
GillaGillad av 1 person
Har nu börjat med att skriva Free your mind på utsidan av ett anteckningsblock 🙂 Sedan hoppas jag på kursen i höst.
P.S. Är väldigt nyfiken på dina texter 🙂
GillaGillad av 1 person
Håller verkligen tummarna steeenhårt för att du kommer in på kursen! 🙂
GillaGillad av 1 person
Tack! Och jag håller tummarna för att du kommer in på din kurs 🙂
GillaGillad av 1 person
Pingback: Gränser | Signerat Dezmin
Visst ska vi försöka spränga all gränser och tänka opera, det var en mycket bra liknelse. Att dela på en och samma själ var också kul. Fick nästan en idé där…
GillaGillad av 1 person
Bra liknelser var ordet! Jag har fått mycket nyttigt med mig att tänka på.
Jag är en generös själ 🙂 så jag tycker att det vore roligt om du skriver något om en och samma själ.
GillaGilla