I morgon bitti har Camilla Davidsson smygrelease av del 3 i sin serie om Emma (boken kommer ut i handeln först i augusti) och då hoppas jag få köpa mig ett signerat rykande exemplar.

I den första delen Under Vintergatans alla stjärnor vandrar Emma – utbränd, sviken och förvirrad – den tusenåriga pilgrimsleden Camino de Santiago de Compostela i norra Spanien. Längs vägen får hon kontakt med människor som får henne att växa. Själva traskandet i sig, att ständigt vara i rörelse, dag ut och dag in, sätter också igång tankar. Insikter kommer tätare, rus av lycka kan anfalla när man är som tröttast. Jag köpte den för att jag själv har vandrat leden och jag skrev om boken här.

Del två är minst lika bra.

Camilla Davidsson: Pensionatet vid världens ände. Andra delen om Emma (Viktoria Flodström läser, 9 timmar 19 minuter).

Emma har goda föresatser att ändra sitt liv men snart är hon tillbaka i jobbhetsen och det ständiga trasslet med Eric. Hon kommer längre och längre bort från den hon var på vandringen. Men en dag får hon ett erbjudande om att bo en sommar på Fårö – och den ön beskriver Camilla Davidsson så målande att jag genast vill resa dit!

Smakprov:

Emma pratar om pilgrimsleden med en ny bekantskap på krogen: ”Man brukar säga att the Camino provides. Det låter lite flummigt, men det var verkligen så. På Caminon får alla det de behöver, inte det de ber om.”
”Och vad fick du med dig?”
”Helt klart mer än jag önskade, men definitivt vad jag behövde.”

Att i en bok förmedla insikter och kloka ord om hur man lyssnar till sitt inre och lyckas leva i nuet kan lätt förvandlas till klyschor. Men Camilla Davidsson lyckas balansera på rätt sida. Det blir bara fint och klokt och jag känner med Emma som vill det enkla men så lätt trasslar till det för sig.

Nu är jag väldigt nyfiken på del 3.