Gör ni mycket research? Tycker ni om det? Eller är det ett nödvändigt ont? Har ni varit med om något som inte blev så lyckat?
Min sämsta upplevelse var den gången jag ringde och pratade med en sjuksköterska som tog över samtalet. ”Ska du verkligen skriva om det här? JAG tycker inte att det passar sig.”
Men annars har jag bara bra erfarenheter.
Inför manuset som nu är ivägskickat till förlagen läste jag gamla tidningar på KB, pratade med en trevlig sjuksköterska som gav mig info utan att försöka styra mig, tog kontakt med några människor vars erfarenheter jag behövde få veta mer om och gjorde en resa till Norge.
Manuset (som jag nu dammar av för att få så klart att jag kan söka kursen i höst) utspelar sig delvis i Argentina. Där har jag aldrig varit. Jag har däremot haft en lång mejlkonversation med en svensk journalist som har varit i argentinska byar som liknar min fiktiva. Genom honom vet jag mycket, men jag kan ändå sakna att jag inte varit där och sett och känt och fått de där idéerna som genereras på plats.
Sedan finns det ett annat manus som börjar pocka på min uppmärksamhet igen. Till det har jag intervjuat ett antal poliser – alla trevliga och tillmötesgående.
Over and out.
eva karlssons blogg 
Jag gör research och tycker det är jättekul. För mitt nu färdiga manus har jag intervjuat några äldre släktingar och en kvinna som växte upp under en del av den tiden som berättelsen utspelar sig. Sen jag fått hjälp av Skansen i Stockholm, en hjärtläkare, Statens haverikommission, järnvägsstationen i Västerås, en bonde och en kvinna jag råkade stöta på när jag var på researchresa i Västmanland (en otrolig tur). Låter kanske lite kryptiskt, men får sin förklaring i berättelsen. Sen har jag besökt de olika platserna och ”supit in” dofter, upplevt stämningar, sett diverse detaljer och kollat så jag inte har missat hur gator, hus etc. ser ut och ligger. Och så klart kollat kartor och googlat…
Jag har hört om författare som skrivit berättelser som utspelat sig i länder de aldrig besökt. Så det funkar ju, fast bäst är förstås att ha varit på plats.
Jag har nog inte stött på någon som lagt sig i min research, än. Min erfarenhet, så långt, är att de flesta blir glada över uppmärksamheten och gillar att hjälpa till.
Intressant med poliserna. Är det en spänningsroman? Fast poliser kan ju faktiskt vara med i skönlitterära romaner utan att det är en deckare, eller ;-)?
GillaGillad av 1 person
Intressant att höra om din gedigna research. Särskilt spännande med Statens haverikommission … Blir nyfiken på din bok 🙂
Nej, det är ingen deckare. Det är mer att jag vill att karaktärerna ska ha ett yrke som får dem att vara med om mycket liv och död. De ska utsättas – har jag i alla fall tänkt mig 🙂
GillaGilla
Jag älskar att göra research! Speciellt när det gäller sådant som man får anstränga sig lite extra för att få information om 🙂 Det fina med det är ju att man alltid lär sig något samtidigt som man får möjlighet att göra historien så trovärdig som möjligt.
Inte heller jag har stött på någon som ifrågasatt varför jag ska skriva om ditten eller datten. Det var ett väldigt märkligt bemötande, tycker jag. Tur att det inte verkar vara så vanligt förekommande i alla fall 🙂
GillaGillad av 1 person
Håller med, det är det fina i kråksången att man lär sig nya saker för sin egen del också.
Nej, jag tror inte heller att det är så vanligt att bli märkligt bemött. Jag tror jag blev mest förvånad.
GillaGillad av 1 person
Till första boken gjorde jag massor av research, både poliser, ambulansförare och brandmän fick delge mig sina kunskaper inom deras områden. Mycket intressant. I bok nummer 2, har jag inte behövt göra så mycket research, men jag har ställt ett par frågor på Författare på FB och fått mycket bra svar!
GillaGillad av 1 person
Kul att höra om vilka du tog kontakt med. Har aldrig ställt någon fråga på någon av författargrupperna på FB men det är ju också ett bra sätt.
GillaGilla