Efter veckor av stiltje

SeptemberOktober

När förlagen inte trodde att de kunde sälja in storyn om Tuva började jag tvivla på handlingen i mina två andra, halvfärdiga manus och lade snart ner romanskrivandet helt. Jag tänkte att jag till kursen i höst skulle ta nya tag.

Jag ägnade mig i stället åt att bland annat bada, skriva lite annat och läsa böcker.

En kväll hände en retlig grej: jag sprang i skogen, var tvungen att stanna och flåsa och precis i den stunden när jag stod halvt upplöst i tanken och tittade ner på myrorna såg jag en av mina berättelser i ett nytt ljus. Så ska det vara! Sedan var tanken försvunnen. Efteråt kändes det lika snopet som om jag stått vid ett högt plank och hoppat uppåt för att se över kanten och där i en nanosekund få vara med om allt det underbara innan jag dunsade ner igen.

Men att jag började tvivla och sluta skriva var det bästa som kunde hända. För nu, efter veckor av stiltje, börjar hjärnan ställa de mest knasiga och spännande frågor: Tänk om jag tar bort huvudintrigen? Och använder spillrorna? Tänk om jag byter kön på huvudpersonen? Tänk om jag stryker alla de här då-kapitlen och bara använder dem till backstory?

Det ena manuset har fått en jättebra titel och jag har lyckats att på en rad berätta vad den handlar om. Och det andra manuset har blivit så tunt, så tunt och en ny kort historia har sakta växt fram. Den börjar likna någon … sorts … kärlekshistoria. Vilket passar bra eftersom jag själv känner mig nyförälskad i skrivandet.

Detta inlägg publicerades i mitt skrivande. Bokmärk permalänken.

28 kommentarer till Efter veckor av stiltje

  1. Jeanettes skriver:

    Så härligt du beskriver skapandet när det är som bäst. Känner igen mig 🙂

    Gillad av 1 person

  2. Ethel skriver:

    Fast man inte tror det, så händer det. Känns osannolikt i förväg, men så där funkar det i bästa fall. Hjärnan är fantastisk. Vad roligt för dig!

    Gillad av 1 person

  3. MarveW skriver:

    Ibland behövs en paus, lite distans. Härligt att du är igång igen.

    Gillad av 1 person

  4. Katarina skriver:

    Jamen vad härligt, att skrivandet överraskade dig när du minst anade. Man kan sluta skriva, men man kan inte sluta vara författare. 🙂
    Hahaha, underbar liknelse med att hoppa och se vad som finns på andra sidan staketet. Fortsätt hoppa bara! (men skaffa ett par bra skor först. 😉

    Gillad av 1 person

  5. Låter underbart. Och visst är det så, tankarna ploppar upp vid de mest märkliga tillfällen. Bra att du kommit igång igen!

    Gillad av 1 person

  6. M.S. skriver:

    Ja, jobbet med ett manus äger rum både vid datorn och i livet i övrigt, bra idéer kommer ibland när man minst anar det. Väl uttryckt av Katarina, författandet pågår fast man inte skriver, det är så sant.
    Jag funderar också över ett gammalt manus så det är inspirerande att se dig resonera kring nya möjliga vägar, för jag är ungefär på samma ställe 👍🏻 Heja!

    Gillad av 1 person

    • Eva Karlsson skriver:

      Precis, bra idéer kommer oväntat – och gärna när man är långt ifrån anteckningsmöjligheter 🙂
      Jag har börjat förstå varför just det här gamla manuset aldrig blir färdigt. Strukturen brister. Nu har jag lagt undan allt det jag hela tiden hängt upp mig på, huvudintrigen, och jobbar i stället med resten. Än så länge känns det väldigt bra.
      Tack för hejarop! Jag heja tillbaka. Lycka till med ditt gamla manus!

      Gillad av 1 person

  7. Eva-Lisa skriver:

    Tror också att skrivandet finns med en hela tiden även när man inte skriver.
    Att byta plats på karaktärerna är ett sådant där trick som ofta genererar nya insikter 🙂

    Gillad av 1 person

    • Eva Karlsson skriver:

      Den viktigaste ingrediensen i det här manuset har jag liksom stirrat mig blind på. Det var ju därför jag började skriva det. Nu när det är borta (eller ligger i ett annat dokument i tryggt förvar) känns det så lätt och bra.
      Att låta hjärnan jobba medan man själv gör något annat + att använda sig av tricks är inte så dumt 🙂

      Gillad av 1 person

  8. Susanne Olars skriver:

    Vad roligt att händer saker med dina berättelser! Det behövs lite ”nya ljus” emellanåt, även om de bara retas och dyker för snabbt för att man ska hinna få fatt i dem! 😀

    Gillad av 1 person

    • Eva Karlsson skriver:

      Ja, det är så befriande när det händer saker med berättelserna. Nu vill jag bara sitta vid datorn 🙂 Om jag hade levt i en bok av Murakami hade jag sprungit samma sträcka igen och tagit ut mig precis på samma ställe. Om och om igen och plockat hem fragment efter fragment.

      Gilla

  9. Jag vet inte riktigt om jag kört fast sådär, men det har varit lite väl trögt här under sommaren… Spännande att höra om din uppenbarelse och vad den nu för med sig 🙂

    Gillad av 1 person

  10. jjgille skriver:

    Vad frusterande men ändå givande. Jag tror dock på lyckliga slut 🙂 Det blir säkert jättebra. Ge inte upp!

    Gillad av 1 person

Lämna en kommentar