Enradingar & synopsis

filmmanus

Om en månad börjar Författarskolan och till dess vill jag ha gjort så mycket jag kan med manuset om Gabriel – i vilket jag äntligen har tagit bort huvudintrigen som har gäckat mig i många år. Jag tänker att ju närmare en färdigredigerad inledning jag kan komma, desto värdefullare blir synpunkterna från lärare och övriga deltagare. Jag vill ha hjälp med det jag inte kan se själv.

Men jag tänker göra mer än att skriva på själva texten. Jag vill till exempel skriva en enrading om Gabriel. Det är Fredrik Lindqvists Att skriva filmmanus som har inspirerat mig. Enradingar (som motsvarar engelskans logline) är enligt honom en mycket användbar metod för att kontrollera om en filmidé fungerar. Standardformeln för en enrading är:

[Filmens titel] handlar om en [beskrivning av huvudpersonen] som [vad huvudpersonen gör] för att [vad personen vill].

”Tre saker är viktiga här: Att det finns en huvudperson som handlar och att dessa handlingar har ett mål.”

Fredrik Lindqvist ger ett exempel som spretar och visar sig handla om två historier. Ett av de bra exemplen är: ”NÄR LAMMEN TYSTNAR handlar om en ung kvinnlig FBI-aspirant som tar hjälp av en seriemördare för att fånga en annan seriemördare.”

Hans tips är att huvudpersonen får en kort beskrivning (”En kriminell slarver”, ”En ung kvinnlig FBI-aspirant”) och att de viktigaste och mest särpräglade detaljerna av intrigen finns med.

När det gäller mitt andra halvfärdiga manus fick jag till en enrading ganska snart. Det var rena aha-upplevelsen, jag förstod direkt hur jag skulle tajta till berättelsen och fördjupa den. Med Gabriel är det klurigare. Men jag vill dit. Jag vet hur mycket det kan förenkla skrivandet sedan.

Nu kanske någon säger att det här handlar om film och inte böcker och att det finns andra formler utöver standarden. Så klart. Men varför ska jag som är nybörjare krångla till det? Även om jag har ett eget språk och känner mig hemma i dialog och gestaltning så är jag en nybörjare när det kommer till intrigen.

Jag kanske till och med ska skriva ett treatment (eller synopsis menar jag förstås). Jag känner ju karaktärerna, det borde bli enklare än att börja från scratch.

Lindqvist påpekar att tröghetsfaktorn är en viktig anledning till att ha handlingen nedskriven innan man börjar skriva på själva handlingen. ”När du väl har skrivit en scen med dialog och detaljerad handling är risken mycket stor att du fastnar för just den utformningen av scenen …/ … Den här trögheten att ändra blir problematisk när du sen tar bort eller lägger till saker i historien.”

Men: ”När du tvingar dig själv att dra ut bara det allra allra viktigaste friläggs berättelsens dramatiska substans, själva skelettet, vilket obarmhärtigt visar eventuella brister i konstruktionen.”

Okej. Då ska jag sätta fart. Vi hörs 🙂

Det här inlägget postades i bra läsning, mitt skrivande och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

28 kommentarer till Enradingar & synopsis

  1. Jeanettes skriver:

    Jag känner igen det. Tröghetsfaktorn. För när man kommit så långt som till detaljerna i en scen, är den perfekt (tycker man). Man har låst sig vid att just så måste det sägas och så måste det se ut. Och sedan måste man kanske stryka allt i ett senare skede i manuset.
    Ska försöka ta med mig Fredrik Lindqvists visdomsord. Tack för tipset!

    Liked by 1 person

    • Eva Karlsson skriver:

      På sätt och vis är ingenting man skriver onödigt. I sämsta fall är det i alla fall träning. Men så mycket snabbare det kan gå om man vet vart man ska.
      Med nuvarande manus ska jag försöka strukturera mer – så vet jag sedan vad som passar mig bäst.
      Ja, hoppas du också får nytta av hans visdomsord 🙂

      Gilla

  2. Anna/notonmusic skriver:

    Intressant bok Eva! Det där med enrading tycker jag verkar som ett jättebra ”tänk”, jag ska genast använda den i praktiken! Så tack för boktips! (Jag tror som du att film/bok-manustips kan befrukta varandra.) Det är så härligt att höra din inspirerande entusiasm i ditt skapande. Det smittar verkligen av sig!

    Liked by 1 person

    • Eva Karlsson skriver:

      Kul om du får användning av enradingen, Anna.
      Tur att jag låter entusiastisk emellanåt 🙂 Tycker det går lite upp och ner. Men just nu, ja, nu tycker jag att skrivandet är fantastiskt spännande.

      Liked by 1 person

  3. Bara hittepå skriver:

    Jo, trögheten känns igen. Men den har ju sin motsats också, i den överdrivna snabbheten att stryka sådant som kanske faktiskt var bra, bara för att det inte passar med någon liten ändring som sedan ratas. Jag går ofta tillbaka till mina tidigare versioner och inser att de kanske inte var så dumma ändå. Det är svårt att hitta en lagom balans mellan dessa båda motpoler. Aldrig gör man riktigt rätt. 🙂

    Roligt att du är inspirerad och kommer framåt. Det verkar vara en vettig bok du fått tag på, med många tankar som är relevanta även för romanskrivandet.

    Liked by 1 person

    • Eva Karlsson skriver:

      Det har du verkligen rätt i, att man kan vara för snabb att stryka också. Jag brukar också spara tidigare versioner och behöver gå dit och leta ibland. Jag tänker mig nu att om jag gör en gediget synopsis och prövar mig fram i det mindre formatet så kanske jag slipper skriva ”nästan färdiga” kapitel som senare inte passar in men som jag ändå till en början envisas med att ha med därför att jag är i förtjust i dem. Vi får se hur det går 🙂
      Ja, det är en riktigt vettig bok. Ska anamma flera idéer som jag har fått.

      Gilla

  4. Ethel skriver:

    Tröghetsfaktorn verkar vara en mycket viktig faktor. Den tar jag med mig.

    Ungefär samma ordalydelse som din enrading hade kursledaren med på deckarkursen som gick av stapeln igår. Hon kallade den one-liner. Att göra den kort är en konst. Några av kursdeltagarna hade jättelånga meningar :-). Jag känner att man får skriva om många gånger och för varje ny omgång stryka ända tills bara det mest väsentliga är kvar.

    Det som skiljer en deckare från annan skönlitteratur, menade hon, var drivet i berättelsen (tempot måste vara högt) och gåtan som presenteras tidigt och som måste lösas. Inte lika viktigt i t.ex. en relationsroman. Även om alla lösa trådar måste nystas upp i alla romaner, tycker jag (om man inte flaggar för att läsaren får svaret i uppföljaren, men det verkar irritera många). För övrigt tyckte jag att det att skriva deckare inte skiljer sig särskilt mycket från annat inom genren skönlitteratur. Bara ännu lite svårare, tror jag.

    Liked by 1 person

  5. Eva Karlsson skriver:

    Det är spännande att försöka få till en enrading eller one-liner (kärt barn har många namn 🙂 ) för det händer ju saker med hur man tänker och precis som du säger gäller det att för varje omgång stryka tills bara det mest väsentliga är kvar. Jag ser enradingen som en miniversion av en hisspresentation – ska försöka jobba med alla de där grejerna nu när jag börjar på ny kula.
    Din deckarkurs verkar m a o har varit bra. Du tänker möjligtvis inte byta genre nu? Kommer du att berätta mer på din blogg?

    Gilla

  6. Carola skriver:

    Enradingen gav mig en härlig aha-känsla. 🙂 Nu jobbar inte jag så bra med färdiga synopsis men jag vill ändå ha ett tema som jag ser att jag kan få ut av den där enradingen. Verkligen användbart! Tack för ett bra inlägg! 🙂

    Liked by 1 person

    • Eva Karlsson skriver:

      Så bra om du får användning av enradingen 🙂 Jag jobbar ju inte så bra med färdiga synopsis jag heller men nu tänker jag åtminstone försöka. Eftersom jag känner karaktärerna och vet ungefär vad som ska hända borde det bli lättare än att börja från början.

      Liked by 1 person

      • Carola skriver:

        En synopsis kan ju bestå av allt från några rader till flera sidor. En smaksak för kreativiteten 🙂 Jag har iaf kommit fram till att några punkter i huvudet räcker efter att ha försökt vara duktig och misslyckats med synopsisarbetet. Skrivarbetet med manus 3 börjar äntligen ta fart. Så slå inte för hårt på dig själv om du också har svårt att få fram en detaljerad synopsis. Vi fungerar helt enkelt olika i våra skrivprocesser 🙂

        Liked by 1 person

      • Eva Karlsson skriver:

        Tack för att du påminner om att jag inte ska slå för hårt på mig själv – jag har lätt för att göra det när det kommer till skrivande.
        Jag tror ju att ett synopsis på många sidor skulle hjälpa mig den här gången men vi får se. Jag ska i alla fall tänka klart handlingen innan jag ger mig hän alltför mycket.

        Liked by 1 person

  7. Pia Widlund skriver:

    Många kloka ord där. Det låter som om det bara är att spotta i nävarna och köra!!

    Liked by 1 person

  8. Katarina skriver:

    Jag känner igen mig i det om trögheten och det trots att jag faktiskt vet handlingen i förhand. Det är lika lätt även med ett synopsis att fastna i sin första version av ett händelseförlopp och inte inse att man faktiskt kan skriva en händelse på flera sätt, ur olika perspektiv mm. Så igenkänning på det! 🙂

    Liked by 1 person

    • Eva Karlsson skriver:

      Åh, jag hade hoppats på att du sagt att med synopsis går allting som på räls 😀 men så är det inte förstås – hur man än gör stöter man på hinder.
      Det gäller att hitta sitt sätt. Jag trodde att det var att bara skriva intuitivt men nu som sagt ska jag pröva detta med synopsis etc.

      Liked by 1 person

  9. Eva-Lisa skriver:

    Filmer och böcker har ju mycket gemensamt när det gäller dramaturgi etc. Så jag tycker att man gott kan ta till sig tips därifrån med. För om man ska förenkla det är ju en film egentligen en ”snabbversion” av en bok 🙂

    Liked by 1 person

  10. annisvensson skriver:

    Mycket intressant inlägg. Tack för boktipset och nu fick jag svar på hur jag ska göra när jag syr ihop en kort pitch för var och en av mina berättelser. Sånt som jag gått och funderat på de senaste dagarna och så vips! dök ditt inlägg upp just idag 🙂

    Liked by 1 person

  11. Ping: Hisspitch | The Writeful Blog

  12. Läser ikapp mina bloggar och hittar det här ypperliga inlägget. Kommer så öva enradingar nu 😊
    Och gissa, jag har också en huvudperson som heter Gabriel! (Han har hängt med sedan tonåren😉)

    Liked by 1 person

  13. Eva Karlsson skriver:

    Kul om du får nytta av enradingarna 🙂 Och kul att du också har en Gabriel 🙂 Jag minns inte längre hur jag tänkte när jag gav honom namnet men nu är han klart en Gabriel med sitt röda lockiga hår som står åt alla håll. Min Gabriel är lite skör och han har varit med om tuffa saker. Nu ska jag försöka lotsa honom igenom den här boken utan att han helt går förlorad 🙂

    Gilla

  14. Ping: Vad jag skriver om. | Anni Svensson

  15. Ping: 12 tips för att marknadsföra en bok. | Anni Svensson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s